Curth Andersson har anordnat mc-gudstjänster sedan slutet av åttiotalet. För några år sen började han intressera sig för pilgrimsvandring och ville kombinera det med sitt motorcykelintresse.
- Jag hade läst om pilgrimer och började planera för en pilgrimsresa på motorcykel men tänkte, varför ska jag göra detta ensam? Det måste ju vara mycket roligare att göra det tillsammans med andra!
Efter att planerat och funderat ett par år så stod de till slut där, utanför Uppsala domkyrka, ett dussin reskamrater i sina skinnställ och varselvästar med Svenska kyrkans logga. Det var 2012 som han gjorde resan till Trondheim och Nidarosdomen första gången. Det gav mersmak.
- Det var högtidligt när var och en av oss fick pilgrimskorset att klistra fast på hojjen och en personlig välsignelse av kyrkoherden i Gottsunda, Göran Bohman, säger Curth Andersson. Det var en stark upplevelse för många.
Två intressen möts
Det är mycket att tänka på när man ska göra en resa på motorcykel på 180 mil. Resan vänder sig till mc-åkare som är öppna för kyrkans verksamhet och som vill kombinera det med sitt fritidsintresse. Kanske kan mc-pilgrimerna också inspirera till andra typer av pilgrimsvandringar - på skidor, cykel eller varför inte kanot.
- En sån här resa är perfekt för mc-folk som redan är engagerade i kyrkan, men som vill göra mer. Man måste vara väl medveten om att resan i första hand har ett andligt innehåll och att vi har samlingar och andakter. Syftet är att få ihop en nära och sammanhållen grupp men kyrkvana är inget krav.
Pilgrimsorden följer på färden
Precis som vid klassisk pilgrimsvandring mediterar man över pilgrimens ledord, exempelvis tystnad, frihet och delande. Vid dagens slut pustar gruppen ut med kvällsmat och samtal.
- Att sitta ensam på en motorcykel på en trettiomila dagsetapp i regn och rusk gör en minst lika mör i kroppen som att pilgrimsvandra en dag. Det finns samma möjlighet att meditera och grunna på saker i sin ensamhet.
Det finns andra kopplingar mellan pilgrimsvandring och ”pilgrimsåkning".
- Jag har åkt mycket motorcykel i mina dar, både i grupp och ensam. På samma sätt som med pilgrimsvandring gör du en inre resa här och nu samtidigt som du upplever landskapet. Du måste koncentrera dig och kan inte sitta och prata.
- Men precis som när man vandrar och anstränger kroppen så klarnar tankarna och det händer något med känslorna och ens inre, säger Curth Andersson.
Pär Sandberg