Anna reste som konfirmandledare många gånger till Rom och Assisi med grupper. När hon ser tillbaka på den tiden i efterhand känns det som det var där hon började pilgrimsvandra. Men utan att ha varit medveten om det.
Resorna brukade avslutas med att 45 konfirmander tillsammans vandrade upp på ett stort berg. I gemenskapen och ansträngningen hände det saker i gruppen. Alla pratade med alla. Ungdomarna bar varandra när det behövdes. Samtalen kom snabbt in på frågor om Gud, Jesus och andlighet. Och det bara fortsatte när man kommer hem.
Här hemma drogs Anna till Pilgrimscentrum i Tyresö. Hon lockades av kombinationen av en yttre och inre vandring. När vandringen inte längre var en del av jobbet, blev upplevelsen mer personlig och starkare.
Livet är en vandring
Anna har börjat se på hela sitt liv som en vandring. Varje dag är som en pilgrimsvandring. En del av vår livsvandring här på jorden.
- Det går uppför och nerför och ibland får man skavsår.
Hennes syn på naturen har förändrats. Den har blivit vackrare, oavsett vad det är för väder. Det har blivit lättare att tänka på livet och tron.
- Det är befriande att tänka sig livet som en vandring.
Längs vägen uppstår möten, där man slår följe och delar med varandra.
- Som pilgrimsvandrare har jag fått ett lugn, berättar Anna. Jag kan se hur allt är en del av skapelsen.