Det är söndag. Klockan närmar sig tre på eftermiddagen. En efter en droppar in, hänger av sig och tar fika från vagnen. Det stora borden fylls snabbt på med volontärer och anställda som samlas runt bordet för att förbereda sinnesromässan som börjar om en timme. Stämningen är god. Det märks att många känner varandra sedan lång tid tillbaka.
I rummet bredvid håller SLAA tolvstegsmöte. Det är anonymt och handlar om sex- och kärleksberoende. Den som vill kan efter mötet gå direkt till sinnesromässan. Det är viktigt att tänka på att vara smidig i bemötandet då gruppen är anonym.
Vid fikabordet är det flera frågor som behöver planeras inför sinnesromässan. Vem ska hjälpa prästen att dela ut nattvard? Och vem ska dela ut ljusen? Vem ska läsa upp bönerna som gudstjänstbesökarna skriver på sina lappar? Mycket frivilliga krafter bär mässan. Förberedelsen avslutas med att prästen ber en kort bön om att Gud ska leda arbetet.
I köket står volontärer och kokar soppa. Efter varje sinnesromässa är det många som stannar kvar och äter tillsammans. Soppan bjuder kyrkan på. Den som vill får lägga en slant i skålen. Eller swisha. Det brukar gå runt. Kollekten i mässan är också ett välkommet bidrag.
Mässan är avskalad. Det ska vara låga trösklar är tanken. Gudstjänsten riktar sig till de lokala församlingsborna, men också tolvstegare runt om i stan. Flera åker långt för att vara med. I början av mässan är det oftast någon som delar ur sitt liv. Det är svårigheter som har övervunnits. Svagheter som blottas. Ofta är Gud med i berättelserna. Det blir även spontankör vilket är ett uppskattat inslag. Då får den som vill komma fram och sjunga med prästen och diakonen.
Mässan går mot sitt slut och soppan väntar i matsalen på gudstjänstdeltagarna. Utanför på parkeringen står flera minibussar parkerade. De tillhör olika behandlingshem som tar sina klienter till sinnesromässan. Men flera kommer också till kyrkan för att gå på nästa tolvstegsmöte för dagen, anonyma narkomaners möte, NA, som möts i ett av kyrkans rum.
Medan jag diskar i köket tänker jag på hur viktiga kyrkans olika rum är för den som söker sinnesro.
Erik Lundström
Socionom och diakonkandidat i Hedvig Eleonora församling