Skyddet för de kyrkliga inventarierna har lång hävd och reglerades redan i 1571 års kyrkoordning och i de medeltida landskapslagarna utgjorde den kyrkliga skruden och inventarierna obligatoriska tillbehör till kyrkobyggnaden. De äldsta bevarade inventarieförteckningarna är från medeltiden och till långt in på 1900-talet fördes förteckningarna i handskrivna inventarieböcker för att sedan ersättas med olika digitala system.
Sedan 2012 erbjuds Svenska kyrkans församlingar att kostnadsfritt ansluta sig till det digitala inventariesystemet Sacer. Syftet med Sacer är att skapa möjlighet för en enhetlig registrering av kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga inventarier i första hand, men även för övriga kyrkliga inventarier och viss fast inredning. Om församlingen söker kyrkoantikvarisk ersättning, KAE, för att uppdatera inventarieförteckningen ställer Stockholms stift som villkor att Sacer ska användas.
Behörighet till Sacer tilldelas av församlingens lokala behörighetsadministratör. Det är lätt att komma igång, på Kornet finns mer information om Sacer. Under hösten 2024 och hela 2025 finns möjlighet för stiftets församlingar att få hjälp med att kvalitetssäkra inventarieförteckningarna. Stödet erbjuds genom en ramavtalsupphandlad tjänst som stiftsstyrelsen också erbjuder ett ekonomiskt stöd för att utnyttja. För mer information kontakta stiftsantikvarie Lotta Kockum.
Vilka uppgifter som ska finnas med i inventarieförteckningen styrs av
Riksantikvarieämbetets föreskrifter om kyrkliga kulturminnen (KRFS 2012:2). Bland annat ska uppgifter om föremålets placering, en beskrivning av föremålet i text och bild samt om föremålet ägs av någon annan än församlingen framgå. Sacer är utvecklat för att göra det möjligt att uppfylla dessa krav.
Sacer underlättar även vid stiftets och länsstyrelsens kontroll av inventarieförteckningarna enligt kulturmiljölagens bestämmelser.
Kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga inventarier – vad är det?
Kulturmiljölagen anger att det är församlingens kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga inventarier som ska förtecknas. Med kyrkliga inventarier avses i detta sammanhang föremål som hör till kyrkobyggnad eller annan kyrklig byggnad (d v s byggnad på begravningsplats eller kyrkotomt som invigts för Svenska kyrkans gudstjänster eller övriga kyrkliga handlingar oavsett ägare), kyrkotomt eller begravningsplats och användas i samband med gudstjänster och övriga kyrkliga handlingar, till inredning och utsmyckning eller som minnesmärke.
Ett föremåls kulturhistoriska värde är mångfacetterat. Värdet kan både vara materiellt och immateriellt. Det kulturhistoriska värdet innefattar både antikvariska och tekniska värden samt konstnärliga, estetiska och upplevelsemässiga värden. En kulturhistorisk värdering av ett föremål har dels en kunskapsrelaterad sida, dels en mera subjektiv sida. För att avgöra om huruvida ett föremål är kulturhistoriskt värdefullt kan församlingen behöva anlita en antikvariskt sakkunnig.
I kyrkobyggnaden kan det även finnas fast inredning av kulturhistoriskt värde, exempelvis bänkinredning, orgel, altaruppsats och predikstol. Dessa föremål ska inte föras upp i förteckningen över kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga inventarier eftersom de betraktas som fast tillbehör till fastighet enligt jordabalkens bestämmelser. Det finns ändå möjlighet att förteckna den fasta inredningen under en egen beteckning; kyrklig inredning, i Sacer
Uppdatering av inventarieförteckningen
Ibland behöver inventarieförteckningen uppdateras. En sådan uppdatering kan föranledas av ett byte av inventariesystem eller efter att stiftet kontrollerat förteckningens innehåll enligt bestämmelserna i kulturmiljölagen. Vid en sådan uppdatering finns det flera saker som är viktiga att tänka på.
1. Kontrollera att samtliga föremål i den befintliga förteckningen finns kvar.
Det kan krävas en del efterforskning för att reda ut vilka föremål som motsvarar respektive post i inventarieförteckningen då det ofta saknas fotografier och beskrivningar av föremålen i de äldre förteckningarna. Saknas ett föremål ska inventarieposten ändå föras över i det nya systemet och en anteckning om att föremålet saknas förs in tillsammans med datum för kontrollen. Anledningen till att föremålet ska finnas kvar i förteckningen är för att föra kunskapen om föremålet vidare, men också för att föremål ibland återfinns helt oväntat.
2. Finns det föremål som är felregistrerade?
Ibland finns det föremål som i tidigare förteckningar har registrerats som kulturhistoriskt värdefulla (ofta då märkta med ett K i förteckningen) men som inte borde vara det. För att ändra beteckningen till övrigt föremål (ofta märkta med Ö i förteckningen) behöver församlingen inhämta Länsstyrelsens tillstånd. Likaså om församlingen vill ta bort (avföra) ett kulturhistoriskt värdefullt föremål som av någon anledning, exempelvis stöld, inte längre finns kvar.
3. Utvecklade beskrivningar och fotografering
För att uppfylla kulturmiljölagens krav ska inventarieförteckningen innehålla en rad uppgifter om respektive föremål. Vilka uppgifter en inventarieförteckning ska innehålla hittar ni i Riksantikvarieämbetets föreskrifter för kyrkliga kulturminnen, se länk nederst på sidan.
När inventarieförteckningen uppdateras ges tillfälle att komplettera beskrivningen av respektive föremål och framför allt att fotografera föremålen (såväl översiktsbilder som detaljer på stämplar, inskriptioner och eventuella skador). Tydliga fotografier ökar möjligheten att återfå föremål vid en eventuell stöld.
Lunds stift har tagit fram ett utbildningsmaterial som redogör för hur beskrivning och fotografering av föremål kan gå till. Utbildningsmaterialet hittar ni nederst på sidan.
Under hösten 2024 och hela 2025 finns möjlighet för stiftets församlingar att få hjälp med att kvalitetssäkra inventarieförteckningarna. Stödet erbjuds genom en ramavtalsupphandlad tjänst som stiftsstyrelsen också erbjuder ett ekonomiskt stöd för att utnyttja. För mer information kontakta stiftsantikvarie Lotta Kockum.
Ansvar för att föra förteckningen samt kontroll av förteckningen
Kulturmiljölagen anger att församlingen ska utse två personer som ska föra inventarieförteckning. Enligt kyrkoordningen är det församlingens kyrkoherde som tillsammans med en kyrkvärd ansvarar för att de kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga inventarierna förvaras och vårdas väl samt att föra förteckning. Församlingen ska anmäla till länsstyrelsen vilka två personer som utsetts.
Stiftet ska minst vart sjätte år kontrollera att alla föremål i förteckningen finns kvar. Stockholms stift har valt att genomföra kontrollen vid den förvaltningstillsyn som föregår biskopens visitation. Om någon av församlingens inventarieansvariga byts ut ska stiftet även då genomföra en kontroll. Efter stiftets kontroll ska länsstyrelsen informeras om att kontroll har skett och vilka eventuella avvikelser som konstaterats.
Länsstyrelsen utövar tillsyn över bestämmelserna i 4 kap. kulturmiljölagen och har också rätt att besikta församlingens föremål.