Svenska kyrkan har ett utbytesprogram för unga vuxna (18-30 år) med kyrkor i Brasilien, Costa Rica, Filippinerna och Tanzania.
Under tre höstmånader får upp till 18 deltagare från Sverige mötas och dela erfarenheter med trossyskon i samverkanskyrkorna. På våren gästar lika många deltagare från samverkanskyrkorna Sverige och Svenska kyrkan.
För Sollentunabon Joakim Winbom gick resan till Tanzania och Evangeliska lutherska kyrkans nordvästra stift vid Victoriasjöns västra strand.
– Jag ville testa hur det var att vara kristen i en annan kultur och i ett annat land, berättar han och åkte med öppet sinne.
"Det bästa jag gjort"
Resan blev så mycket mer än han hade både tänkt sig och hoppats.
– För mig är det här det bästa jag gjort i mitt liv. Det har varit en sån ögonöppnare.
Efter inledande utbildning först i Sverige och sedan på plats har tiden i Tanzania allra mest handlat om att träffa familjer i deras hem. Joakim och hans medresenär bodde ett par veckor i byn Kashashamed sin folkhögskola för praktiska yrken.
– Vi åkte varje dag till olika familjer i pastoratet. Dom frågade hur det är i Sverige och vi om hur det är att leva i Tanzania.
Olikheterna länderna och kulturerna emellan var tydliga från början, men efterhand syntes likheterna.
– I början var det svårt att hitta likheterna för mig. Jag åker verkligen till andra sidan jorden och det är en kultur som är väldigt olik. Men det var fint sedan när jag kunde hitta de här likheterna, reflekterar Joakim.
– Oavsett materiella tillgångar och behov har vi alla samma behov av social kontakt. Även om sättet vi söker det på är olika, och vi är samma kristna familj.
Besökte ishotellet
Joakim återberättar vad rektorn på skolan i Kashasha sagt om Sverige. Han hade på eget initiativ önskat att besöka ”det mesta Sverige han kunde hitta”, så han valde Kiruna mitt i vintern. Han hade besökt gruvan och ishotellet. Det rektorn konstaterat gjorde intryck på Joakim och efter tre månader i Tanzania förstår han på ett helt nytt sätt vad han menade.
– Han sa: Även om det är väldigt olika har vi samma måne, samma luft och samma vatten. Allting ser kanske olika ut, men vi är desamma.
Det är inte lätt att plocka ut höjdpunkter. Men veckorna i Kashasha hör dit och besöket vid Tumaini Children Center i staden Bukoba. Barncentret hjälper barn bort från ett liv på gatan (Tumaini betyder hopp).
Mötet med Michael och Dorice lever kvar. Han beskriver det på det konto på Instagram som han och hans tre medresenärer använt under hela vistelsen: jambotanzania
”Michael jobbar ute på fältet med att hitta gatubarn och föra dom till Tumaini. Han gör det med att först fråga varför de är på gatan, om de har en familj, vad de har för drömmar och om DE vill följa med till Tumaini. I över 20 år har han jobbat med det här och antalet barn som han hjälpt tillbaka in i samhället är nästan mer än antalet bananträd i Bukoba.”
”Dorice jobbar på kontoret och hjälper till med bokföringen och ansvarar för volontärer från Tyskland som är här och jobbar. Hon är även en av dom som hälsar på barnens familjer, skolor och umgängen för att ta reda på om barnen mår bra och allt går rätt till. De frågar inte bara föräldrar eller lärare utan riktar sig främst till barnen och vill höra deras sanning.”
”Tumaini Children Center är en fantastisk verksamhet och det är kanske bland de mest hängivna människorna jag har träffat i mitt liv.”
Mårten Gudmundhs