Lyssna

Nyhet / Publicerad 23 januari 2025 / Ändrad 24 januari 2025

"Det blir mycket mer verkligt när man upplever det själv"

I september reste Adam Mattiasson, 20 år från Sollentuna, till Tanzania som deltagare i det internationella utbytesprogrammet Ung i den världsvida kyrkan. I början på december kom han tillbaka efter tre månader runt byn Bukoba, vid Victoriasjöns västra strand.

En dag i Tanzania är han med på en begravning i en liten by. Den är för en person som dog två dagar tidigare, och det sitter nästan tusen människor, varav flera präster, i trädgården där de befinner sig.

− De är där för att sörja en person som gått bort. Alla tar sig tid att ta sig dit, även om de inte har bil. När någon dör stannar man upp, man går dit och sörjer med familjen, säger Adam Mattiasson. 

Efter ceremonin fortsatte hela följet till en annan by, där det också var en begravning.

− Det var en händelse för alla i byn, inte bara för familjen. Det var en av de finare stunderna under resan, fortsätter han.

Tre månaders utbyte

I Ung i den världsvida kyrkans utbytesprogram deltar man i vardagslivet och engagerar sig i kyrkan och samhället under tre månader i Filippinerna eller Tanzania. Varje höst reser 12–16 deltagare från Sverige till samverkanskyrkorna i Filippinerna och Tanzania. Ytterligare en samverkanskyrka i Costa Rica kommer att erbjudas 2025.

Varje vår kommer lika många deltagare från samverkanskyrkorna till Sverige och Svenska kyrkan. Målet med utbytet är att ge unga människor möjlighet att mötas och dela erfarenheter, reflektera över livet, tron och kyrkans uppdrag i världen. Du får möta människor i kyrkan, organisationer och i lokalsamhället.

För Adam Mattiasson, som är en van resenär, har det varit en ”otrolig upplevelse” som fått honom att växa som person, och som han absolut vill uppmuntra andra att göra. Och en ögonöppnare.

− Det var bättre levnadsvillkor än vad jag hade förväntat mig. Samtidigt öppnade det mina ögon för hur jobbigt folk kan ha det. Något som är en självklarhet för mig kan andra tvingas kämpa för i hela livet. Även om man vet att ett problem finns så blir det mycket mer verkligt när man upplever det själv.

− Samtidigt kändes alla vänliga och gästfria. Vi hade blivit varnade för att européer kan bli illa behandlade, men jag såg inget sånt någonstans.

Adam Mattiasson.

Foto: Magnus Aronson/Ikon

Bukoba ligger i norra Tanzania, nära gränsen till Uganda och är den största staden i regionen, med ungefär 200 000 invånare. Här finns banker, flygplats och ett stort sjukhus. Till att börja med bodde Adam, och hans tre medresenärer på ett hotell i Bukoba. Därefter en månad, två och två, hos en värdfamilj. Adam bodde i byn Kyaitoke. Sedan, efter en veckas paus i Bukoba, bodde han på ett vandrarhem hos Chato-församlingen.

Över hundra olika språk

Det finns runt 120 olika stammar i landet och ungefär lika många språk. Men huvudspråket är swahili. Adam Mattiasson började träna på språket med hjälp av appen Duolingo innan avresan, men gav upp efter tre veckor.

− Det fungerade bättre att lära mig när jag var där, i introduktionskursen och i vardagen.

Många pratade även engelska, och det fanns en präststudent som gjorde sin praktik som hjälpte till att översätta.

I vardagen följde Adam med i församlingens verksamhet runtom distriktet, oftast tillsammans med präster. Det kunde vara möten, begravningar, skolavslutningar. Besök på sjukhus, barnhem, och marknader, men även hembesök.

Utanför staden var det mycket jordvägar och bananplantager, men lite mobiltäckning. När de bodde inne i Bukoba fanns det wifi, men strömmen kunde gå en gång om dagen. Till och med dygnet var annorlunda.

− Solen var uppe 7 till 7, alltid. På kvällen var det som att trycka på en knapp så blev det mörkt. Men det var praktiskt också – om du undrar vad klockan är så är det bara att kolla på solen!

Hur var det i församlingarna?

− I den första fick vi vara med i olika typer av gudstjänster. Det var ungdomsverksamhet och en skola som de driver vid kyrkan. Vi fick också vara med på bibelsamtal, som kunde vara hemma hos någon. De samlar in kollekt i allt de gör för olika saker.

Rustikt, men fint

Mycket behövs för att bygga upp kyrkan, bokstavligen. Den bestod av väggar, halmgolv och ett tak. Så i första hand handlar det om att få den att fungera.

− Kyrkan var inte helt klar, men ändå väldigt fin. ”Här vid sidan av berget, samlas vi på halmgolvet och delar kunskap.”  

Där finns körer och konfirmationsgrupper. Och en lånegrupp, där många går ihop och lägger pengar som sedan kan användas för att ge mikrolån vid behov. Gudstjänsterna hölls på swahili.

− Man kan säga att de är tre gånger en svensk gudstjänst. Tre gånger så många personer och tre gånger så utdraget, men det finns en liknande struktur så man kan ändå känna igen sig i vad som händer även om man inte förstår allt.

Väntan på regnet

När Adam var där väntade man på en försenad regnperiod. Med temperaturer runt 25-35 grader var det torrt och dammigt, och man behövde hålla sig inomhus när solen stod som högst. Lika illa var det när regnet äntligen kom.

− Då regnar det varje dag i ett par timmar. Då får man gå in. De sa ”Undvik det första regnet, för då är det surt, man kan bli sjuk”.

Området är präglat av banan.

Vad var sämst med resan?

− Dödtiden. Och tidshanteringen – säger man en tid så betyder det inte att man kommer då, men nån gång. Det kunde diffa på tre timmar. Väldigt jobbigt för mig som precis kommit från militären, det blev en stor skillnad. Jag hade behövt ta med fler böcker.

Var det något du saknade hemifrån?

− Friheten att kunna röra mig som jag ville. Vi behövde ha någon med oss om vi skulle någonstans. Bara någon gång kunde vi ta en promenad själva.

Vilka lärdomar tar du med dig?

− Hur de tar hand om varandra där. Att se till att folk mår bra och ta sig tid för det. Det kan bli väldigt individuellt här hemma, vi är inte så bra på att lyfta blicken och se hur personen bredvid mår. Ta dig tid att sätta dig och ta en fika. Ta dig tid för oväntade saker.

Hur var maten? Har du fått någon ny favoriträtt?

− Området är präglat av banan. Så det har blivit mycket matbanan. Det fungerar, men inget jag tycker är jättegott. Även en del ris, som pilau, det är väldigt kryddigt, och fisk. Men jag kommer att fortsätta äta sushi.

Tjänar pengar på kaffe

Under torrperioden odlar byborna egna bananer, bönor, jordnötter och majs. ”Pengaplantan” är kaffe som säljs till företag.

Vad händer nu?

− Jag kommer att åka runt i olika sammanhang i församlingar och berätta om utbytet och vad jag har gjort. Jag ska också jobba lite, som konfaledare och som församlingsassistent. Och landa lite hemma. Sen blir det plugg till hösten.

Vill du att Adam kommer till din församling och pratar om utbytesprogrammet? Kontakta stiftets internationella handläggare ulrica.hansson@svenskakyrkan.se.

För deltagande 2025 är ansökningen öppen fram till 15 mars. 

Joakim Vestlund