”Dessa människor söker sig i allt större utsträckning till civilsamhället för hjälp med det mest basala såsom mat och kläder”, står det i debattartikeln. Trots detta finns det inga planer från regeringen att höja dagsersättningen.
Så hur ser det ut i verkligheten? Hur upplevs den av de som dagligen jobbar med flyktingar och asylsökande?
Många fler söker hjälp
Diakon Lisa Hofverberg och brobyggare Elena Ernman från Hammarby församling vittnar om ett vardagslidande hos de asylsökande och flyktingar som de träffar i sitt arbete.
− Jag har märkt de senaste månaderna att många fler söker hjälp. De behöver pengar till mat, till SL-kort och till kläder. Pengarna har tagit slut hos flera organisationer, så nu kommer allt fler till oss, säger Lisa Hofverberg.
Elena Ernman fyller i:
− Det finns inte längre Ukraina-medel kvar. Medel från MCUF (Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällefrågor), bland annat, hjälpte organisationer att stötta asylsökande under förra året, men medlen tog slut vid årsskiftet. Nu har det blivit ett glapp i väntan på nya beslut vilket har gjort nöden akut. Medlen räcker inte till, säger hon.
De har sett hur barn har kommit till soppluncher och språkkaféer i trasor mitt i vintern för att familjerna inte har råd att köpa kläder.
− Vi har startat en insamling och försöker få in matsvinn till matkassar och begagnade kläder, men vi kan inte hjälpa alla, säger Elena Ernman.
Köar i timmar
Hon har startat en volontärförening, Väsbys humanitära hjälp till Ukraina, som delar ut mat och kläder varje lördag. Dit kommer det 40-60 besökare varje lördag, vissa har kommit långt ifrån, då de har öppet i några timmar.
− Det brukar vara lång kö utanför, säger hon.
− Tidigare har många organisationer hjälpt till och stöttat. Men nu när andras medel har tagit slut så märks det tydligt hur många som lider i tystnad, säger Lisa Hofverberg.
Hon menar att kommunen borde ta hand om de flyktingar som bor där. I vissa delar av landet har asylsökande och papperslösa rätt att söka akut nödbistånd, framför allt för barnfamiljer. Det kan gå igenom, men är så olika och osäkert och många behöver hjälp för att söka.
− Så här kan vi inte ha det. Det tysta lidandet får mig att vilja skrika så att människor förstår hur illa det är, säger hon.
Lisa Hofverberg har god samverkan med kommunen när det gäller språkkafé, aktiviteter och stödgrupper för asylsökande familjer. Men hon blev förvånad när hon på ett samverkansmöte förklarade hur svårt det är för asylsökande och flyktingar från Ukraina, och flera chefer på kommunen var bestörta
− ”Hur kan det vara så här? Så illa kan det väl inte vara?”, utbrast en chef på socialtjänsten.