Hon ser plågad ut. Ur balans. Ibland verkar hon piggare. Då tänker jag, det ordnar sig. Men så plötsligt blir hon helt utmattad. Behöver vila.
”Jag ska inte överge dig”, viskar jag så stadigt jag kan men mitt inre gråter. Jag är en svikare. En av alla som överger dig, Moder jord, hela tiden.
Vi går in i stilla veckan och följer Jesus på vägen mot hans lidande och död. Jag slås av likheterna mellan Moder jords och Jesus lidande. Hur vi människor hyllar henne när hon ”rider” förbi oss med sin skönhet samtidigt som kommersen fortsätter i våra köptempel på hennes bekostnad. Att hon ger oss av sin kropp, sitt blod. För oss utgiven, för oss utgjutet. Hela tiden. Men vi vill bara ha mer. Att hon har vänner men blir ändå alltmer övergiven, som Jesus på väg mot korset. Att vi inte förmår vaka med henne och be, utan somnar bort i vår sorg och oro. Lämnar henne ensam. Ödesfrågan som Pilatus ställde till folket - vem ska vi korsfästa? – blir också en fråga till mänskligheten idag – Guds skapelse eller människans självupptagenhet och girighet?
”Så älskade Gud världen, att han gav den sin ende son” (Joh 3:16). Världen som på grekiska är kosmos. Ty så älskade Gud hela kosmos! Gud älskar djuren, naturen, ja, moder jord och hela universum, inkluderat människan. I Kristus har Gud gjort sitt statement; Inget ska kunna skilja oss från Guds kärlek. Långfredagens sammanbrott blir kärlekens genombrott, på Påskdagen, genom Jesus utgivande kärlek. För hela kosmos. Ja, det är vårt evangelium.
När vi bara vill gömma oss, som lärjungarna i deras svek mot Jesus, söker den uppståndne upp oss med sin nåd och kärlek. När vi tror att allt är kört och vi är förblindade av sorg som Maria från Magdala, vid Jesus grav, är Jesus där och säger ömt vårt namn. När vi, skuldtyngda som Petrus, bjuds till en enkel måltid av den uppståndne Jesus Kristus, frågar Jesus oss, rakt men utan pekpinnar: Älskar du mig?
Ingenting kan skilja oss och hela kosmos från Guds kärlek. Det har Gud, i Jesus Kristus, gjort möjligt. I Kristus får vi förena oss med Guds kärlek och låta den kärleken flöda ut över hela världen. Över moder jord. Den uppståndne Kristus möter oss i våra sammanbrott och ger oss kärlekens genombrott, kallar oss vid namn, reser oss upp med sina försonande händer, ser kärleksfullt på oss och frågar: Älskar du mig?
Gå då ”ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen” Mark 16:15.
Cecilia Holmberg, präst i Stockholm stift