I vattenkokaren bubblar det för fullt. De sista äggen är stekta och nu ligger en hel trave på fatet bredvid spisen. I matsalen intill har AA precis hållit varandras händer och bett sin högre makt om sinnesro att acceptera det man inte kan förändra. Men också mod att förändra det man kan. En volontär lägger ut luftmadrasser på golvet. Ett stort fat med chokladkaka som blev över från mötet står kvar i köket. Kvinnan som bakat var glad att den kom till nytta. Fatet kunde hon hämta en annan gång.
Det ringer på dörren. Utanför står ett tiotal frusna men glada nattgäster. De är EU-migranter. Romer från Rumänien som kommit till Sverige för att sträcka ut sina pappmuggar mot eventuell svensk välvilja. I foajén lastar gästerna av sina blåa IKEA-kassar. På innerdörren hänger en provisorisk skylt på rumänska om att ta av sig skorna. Gästerna prickas av en i taget. Listan med namn har kommit på mejl tidigare under dagen. Platsen får man genom ett kösystem i Korskyrkan på dagtid. Det är Östermalms kristna råd som organiserar. Sex församlingar delar på arbetet. Här i Frälsningsarméns lokaler försöker man hålla öppet så mycket kyrkorna i omgivningen mäktar med. Men det är bättre att ha öppet några dagar i månaden än inte alls, resonerar man. Varje natt man kan få ihop blir en natt mindre i kylan för gästerna.
Maten går snabbt åt. En ung man har skurit upp handen när han letade flaskor tidigare under dagen. Såret är gult och infekterat. Vi rengör och skickar med en vägbeskrivning till migrantläkaren i Ropsten. Hans kompis vid bordet bredvid verkar vara ledare i gruppen. Han ser till att alla luftmadrasser blir pumpande. Den som behöver får det mest nödvändiga som tandborste, bindor och tvål. Ledaren kan engelska vilket underlättar. Han berättar att han och frun som ligger på luftmadrassen bredvid gifte sig för elva år sedan. Då var de femton år. Hemma i Rumänien har de två barn som mormor tar hand om. De hoppas att ses till jul.
Klockan blir tio och nu är det dags att släcka ljuset. Imorgon klockan sex är det väckning och ännu en dag ute på Stockholms gator. I Frälsningsarmens lokaler torkas golven av och det riggas om för café. Förhoppningsvis har natten på Frälsningsarmén gjort någon skillnad. På min luftmadrass i foajén tänker jag på modet att förändra det man kan.
Erik Lundström
Socionom och diakonkandidat i Hedvig Eleonora församling