Några ord till förkunnare av Andreas Holmberg
I det följande vill jag särskilt rikta mig till er som är präster. Ni tar er uppgift att förkunna och undervisa på stort allvar och vill att det ni säger ska ha betydelse, vägleda och ge upprättelse för människor. I bokens inledning ställde jag frågan: Hur kan förkunnelsen och undervisningen vara livgivande och hoppbärande om den lämnar vår tids största utmaning teologiskt obearbetad och pastoralt okommenterad? Det går inte.
Därför inser för varje dag allt fler av oss predikanter att vår förkunnelse och undervisning måste beröra klimatnöden – som också är en andlig och existentiell nöd. Men många av oss tvekar, famlar och är osäkra på hur vi ska göra det. Det finns en oro att predikan ska uppfattas moraliserande, pekpinneaktig, som att vi lägger allt ansvar på den enskilda individen. En rädsla för att vi ska uppfattas som alarmister eller anklagas för att ägna oss åt politik istället för att tala om Kristus. Så vi tystnar och låter förkunnelsen kretsa kring ämnen och frågor som känns trygga och vana. Det duger inte!
I sina vigningslöften har alla präster i Svenska kyrkan lovat att ”rent och klart förkunna Guds ord så som det är oss givet i den heliga Skrift”. Idag innebär det löftet med nödvändighet att i förkunnelsen tolka och utlägga bibelns texter i ljuset av den klimatnöd som råder. Det betyder inte att varje predikan, andakt, doptal eller betraktelse måste handla om den globala uppvärmningen, om den pågående massutrotningen, om behovet av omställning eller någon annan aspekt av den eskalerande krisen. Istället handlar det om att låta klimatnöden vara en självklar utgångspunkt för förkunnelse och undervisning, att låta nödläget utgöra en given bakgrund för vår tolkning och utläggning av bibelns texter.
Här är kyrkans årshjul, kyrkoåret, en självklar utgångspunkt med många infallsvinklar. Rannsakan under de två fasteperioderna före påsk och jul. Midsommardagens glädje. Återupptäckande av skördefesten på Tacksägelsedagen. Julens bibeltexter om hur Gud älskar världen så mycket att Gud väljer att bli människa. Hur hela kosmos, uttryckt i den stjärna som tänds, och djuren blir vittnen till det världsomvälvande som sker. Naturligtvis påskens texter om svek och rädsla, måltiden på skärtorsdagskvällen och Jesus lidande, död och uppståndelse. Liksom pingstdagens uppfodrande kallelse, trefaldighetstidens bibeltexter om kyrkan, trons fördjupning och uppdraget som kyrka i världen. Ja, hela kyrkoåret, med gudstjänsttraditioner och bibeltexter, är en rik skatt för förkunnelse i klimatnödens tid.
Klimatnöden kommer inte att ebba ut och gå över om några år. Allt talar tvärtom för att nöden kommer att förvärras och dess konsekvenser bli alltmer påtagliga. Klimatnöden utgör det sammanhang i vilket du som är präst ska förkunna Guds levande ord under resten av din predikogärning.
I gudstjänsten är det främst – men inte enbart – förkunnelsemomentet (predikan, beredelseord, doptal, konfirmationstal vigseltal och griftetal) som erbjuder dig som förkunnare rum och plats att utifrån bibelns texter och det specifika sammanhanget säga något: om människans plats och ansvar i skapelsen, om Guds kärlek till skapelsen, om nästankärlek och livets mening.
Som förkunnare behöver präster hjälpa varandra. Vad innebär det att läsa Bibeln i ljuset av klimatnöden i världen? Hur kan vi utlägga bibeltexterna så att förkunnelsen blir livgivande, ändrar vårt sätt att tänka så att vi tillsammans sätter oss i rörelse mot glädje och befrielse? Vad finns det för ekoteologi och vad innebär ekologisk bibelläsning?
Läs mer i boken Gud såg att det var gott - att vara människa och kyrka i klimatnödens tid.
.jpeg?DoProcessing=&ci=0,8,1792,1008&w=1680)
