Det är församlingens två inventarieansvariga som är ansvariga för att föremålen vårdas och förvaras väl, även om det i praktiken ofta genomförs av exempelvis kyrkvaktmästaren eller prästen. Det är viktigt med en fungerande samverkan mellan dessa personer för att föremålen inte ska skadas eller i värsta fall förstöras eller försvinna. God samverkan med den person som ansvarar för kyrkobyggnadens förvaltning är också nödvändig eftersom bland annat skador på kyrkans tak och övriga skalskydd, men också hur kyrkan värms upp, kan få stora konsekvenser för de kyrkliga inventariernas bevarande.
Regelbunden tillsyn – grunden för vård och underhåll
De kyrkliga inventarierna är tillverkade av olika material som alla kräver sin speciella vård och förvaring för att bevaras på bästa sätt. Grunden för denna vård är den vardagliga tillsynen, både av de föremål som aktivt används liksom de föremål som har en mer museal karaktär. Tillsynen utförs lämpligast av personal som regelbundet vistas i kyrkan. Det bör finnas en väl känd rutin för tillsynen. Det handlar om att notera avvikelser i form av exempelvis färgflagor som fallit ned från föremål, indikationer på skadedjur, direkta skador på föremål eller föremål som flyttats från sin ordinarie placering. I rutinen bör framgå hur eventuella avvikelser och skador ska noteras och vem som ansvarar för vidare åtgärder. Som stöd för den regelbundna tillsynen av föremål av textil och metall kan en så kallad egenkontrollblanketter användas. Blanketten hittar ni längst ner på sidan.
Många åtgärder kräver expertkunskaper
Många vård- och underhållsåtgärder kräver expertkunskap för att utföras. Det kan vara både enklare underhållsåtgärder som lagning av skador liksom mer omfattande konserveringsåtgärder. Stiftsantikvarierna hjälper er gärna att hitta konsulter med rätt kompetens för skadeinventering, åtgärdsprogram och utförande. Många av dessa åtgärder kräver tillstånd från länsstyrelsen. Information om hur man söker tillstånd och vilka underlag som krävs för en tillståndsansökan finns på länsstyrelsens hemsida, se länk nederst på sidan.
Riksantikvarieämbetet har tagit fram en vägledning för församlingar som behöver beställa konservatorsarbeten. Vägledningen beskriver processen från att behov av åtgärder identifierats till skadeinventering, upphandling och genomförande. Länk till vägledningen hittar ni nederst på sidan.
Användning och hantering av föremålen
Dagligen används en stor mängd föremål i kyrkan. De bärs fram och åter mellan kyrkorum och sakristia, de putsas och hanteras, mer eller mindre varsamt. En del föremål är helt nya och tål den dagliga hanteringen bra, medan andra är skörare och harhundratals år på nacken. De allra äldsta och mest ömtåliga föremålen mår bäst av att inte användas alls eller enbart vid enstaka, högtidliga tillfällen.
Hygienen är viktig när man handskas med föremål – även de nya. Handsvett består av ämnen som kan verka nedbrytande, som salt, ammoniak, fukt och ofta även smuts och bakterier. Tvätta händerna ofta och använd gärna bomullsvantar. Var varsam med inventarierna vid hantering, till exempel vid förflyttning från en plats till en annan. Ta hjälp av varandra eller använd hjälpmedel som skivor, rullar, galgar eller tygskynken.
Tunga föremål eller föremål med sköra infästningar av handtagen, kan lätt skadas och vridas när de lyfts. Använd båda händerna när föremålet ska bäras och håll en hand under som stöd, så att föremålet inte belastas ojämnt. Det finns risk att handtaget brister vid fästena. Att bära tunga föremål ett och ett är bra, det ger bättre kontroll över att ingenting glider ur ens grepp och faller i golvet.
Växjö stift har tagit fram åtta korta utbildningsfilmer som ger konkreta tips och råd för att undvika skador på föremål av metall och textil.
Fläckborttagning på brukstextil
Vård och skötsel av kyrkans mattor
Skriften Att vårda en kyrka ger många bra råd för exempelvis besiktningar, daglig hantering och förvaring av föremålen och städning av kyrkan. Skriften kom ut 2004 och därför är vissa delar gällande bland annat lagstiftningen något inaktuella. Länk till skriften finns även längst ner på sidan.
God förvaring
Det viktigaste för att bevara de kyrkliga inventarierna är god förvaring. En del av föremålen förvaras framme i kyrkorummet eller i angränsande utrymmen medan andra förvaras i särskilda förvaringsskåp som ibland är låsta av säkerhetsskäl.
För att flytta ett föremål ”från den plats där det sedan gammalt hör hemma” krävs länsstyrelsens tillstånd. Hur denna tillståndsplikt ska tolkas beror lite på vilken typ av föremål det rör sig om och var de vanligen förvaras. För att exempelvis flytta en medeltida skulptur som har en fast placering i kyrkorummet till någon annan plats, oavsett inom eller utom kyrkobyggnaden, krävs tillstånd medan att flytta ett par ljusstakar från säkerhetsskåpet till altaret i samband med gudstjänst inte gör det. Inte heller krävs tillstånd när prästen tar med sig sockenbudstyget vid hembesök.
För alla föremål oavsett placering är inomhusklimatet, och framför allt den relativa fuktigheten (RF), viktig att ha under kontroll. Olika slags föremål vill ha olika luftfuktighet men generellt gäller att hålla den relativa luftfuktigheten runt 50 % och undvika alltför stora variationer.
Även ljus kan ha nedbrytande effekt, framför allt gäller det föremål av textil och bemålat trä. Därför är det viktigt att i så hög utsträckning som möjligt förvara sådana föremål utan att de nås av direkt solljus. Ibland kan det innebära att någon form av solavskärmning måste monteras.
Den förvaring som används för de kyrkliga inventarierna ska vara väl anpassad till ändamålet när det gäller material, storlek, säkerhet och placering. Det är viktigt att ett skåp, oavsett om det är avsett för textilier eller metallföremål, är tillräckligt stort så att föremålen inte skadas när de ska tas in och ut ur förvaringen. Riksantikvarieämbetet har tagit fram ett rådgivningsblad för planering av förvaring av kyrkliga textilier som ger råd inför anskaffningen av en ny textilförvaring, men också hur skåpet bör inredas och hur en befintlig förvaring kan förbättras. Länk till rådgivningsbladet finns längst ner på sidan.
En del föremål förvaras ofta framme i kyrkorummet eller sakristian och kan behöva ha anpassade skydd för att inte skadas. Exempel på sådana föremål är kollekthåvar och större kandelabrar, men även ihoprullade textilier. Dessa föremål bör få anpassade skydd av bomullstyg för att skyddas mot damm, solljus och korrosion. Skydd av bomullstyg kan även behövas för de silverföremål som förvaras i säkerhetsskåpet eftersom det skyddar mot korrosion, onödiga fingeravtryck och rispor.
Städning och rengöring
En regelbunden städning är viktig för bevarande av de kyrkliga föremålens kulturhistoriska värden. Städningen måste vara hänsynsfull för att inte skada föremål samt känsliga material och ytor. Därför är det viktigt att den som utför städning vet vilka rengöringsmedel och metoder som ska användas och vilka ytor som absolut inte får städas av någon utan antikvarisk expertkunskap, eg. konservator. Det är därför viktigt att ha en städrutin som är väl känd av de som ska städa i kyrkan.
Målade och förgyllda ytor
Målade och förgyllda ytor på exempelvis altarskåp, skulpturer, predikstolar och andra konstnärligt bearbetade ytor ska alltid dammas och rengöras av konservator. Förgyllda ytor skadas om de torkas av med fuktiga trasor.
Fönster och bemålat glas
Putsning av vanliga fönster med träspröjs eller blyinfattat glas bör göras regelbundet. Det är viktigt att den som putsar fönstren har kunskap om spröjsade fönster, i synnerhet om de är blyinfattade. En vanlig fönsterskrapa är olämplig att använda eftersom vatten pressas ner i spröjsen och blir kvar där. Bly är ett mjukt material som kan skadas och deformeras av att skrapan slår emot så det är bättre att använda en svamp av god kvalitet. Det är viktig att torka torrt noggrant, särskilt längs spröjsarna med en ren bomullstrasa eller sugande papper. Innan fönstren tvättas med vatten är det bäst att borsta bort lösa partiklar med en mjuk borste.
Textilier
Konstnärligt utförda textilier med högt kulturhistoriskt värde ska i princip alltid rengöras av textilkonservator oavsett om det gäller rengöring eller reparationsåtgärder.
Brukstextilier som altardukar, servetter, albor, kor- och korkåpor kan församlingen ofta sköta och tvätta själva. Är duken försedd med finare spets kan det vara bäst att lämna till specialfirma för tvätt.
Om en textil får fläckar av vin ska vinet så snart som möjligt sugas upp med en ofärgad pappersservett eller hushållspapper. Försök inte gnugga bort fläcken eller lägga salt på fläcken, det blir oftast bara värre. Om det är en kulturhistorisk värdefull textil som fått en fläck bör den så snart som möjligt lämnas till konservator för åtgärd. Fläckar som lämnas en längre tid är svåra, eller rent av omöjliga, att avlägsna.
Fläckar av stearin kan tas bort efter att stearinet stelnat helt genom att försiktigt bryta och peta bort det. Använd inte strykjärn eller värme, det blir lätt fettfläckar.
Mattor
Gångmattor, knäfall, altarringsklädsel och bänkdynor räknas huvudsakligen till bruksföremålen och bör varsamt dammsugas regelbundet. Även kormattor ska dammsugas regelbundet. Hur det görs på ett skonsamt och effektivt sätt kan du se i de filmer som Växjö stift producerat. Om en matta ska rullas ihop för flytt eller förvaring ska den alltid rullas med rätsidan ut.
Många kormattor har ett stort konstnärligt och kulturhistoriskt värde. Mattorna kan slitas hårt och för att de inte ska få skador som inte går att reparera är det viktigt att låta en konservator eller mattexpert se över mattorna med jämna mellanrum.
Diska och putsa metallföremål
Till de metallföremål som oftast diskas hör vinkannor, nattvardskalkar och blomvaser. Det är viktigt att inte låta gammalt vin stå kvar i kannor och kalkar efter nattvarden, utan att föremålen diskas efter att vinet avlägsnats enligt den ordning som församlingen följer. Föremålen diskas i ljummet vatten med ett milt diskmedel, sköljs noggrannt och torkas torra med en mjuk bomullstrasa. Det är lätt att kannorna bucklas eller att deras förgyllda insidor skrapas vid diskningen så var försiktig och diska helst inte direkt under kranen. För att undvika alltför regelbunden diskning av blomvaser i metall, men även korrosion orsakat av blomvatten, kan blommorna placeras i en glasinsats. En sådan insats kan lätt göras av en glasburk av lämplig storlek som kläs med gaslinda och därefter placeras i metallvasen. En sådan glasinsats kan också förhindra läckage av blomvatten om vasen inte är riktigt tät.
Putsning
För att undvika skador på föremålen ska putsning av kyrkans metallföremål endast utföras av den som fått relevant utbildning för ändamålet.
Innan putsning ska föremålen inspekteras dels för att undersöka föremålens ytbehandling, dels för att upptäcka eventuella skador. En del föremål kan exempelvis ha en medveten patinering som inte ska putsas bort, andra kan vara skyddslackade vilket gör att de endast ska torkas av med fuktig trasa. Om det vid synen upptäcks skador i form av exempelvis sprickor eller korrosion bör föremålet lämnas till konservator för renovering och rengöring. Förgyllda ytor eller försilvrat nysilver ska inte putsats.
Innan putsningen påbörjas ska föremålet alltid diskas med neutralt diskmedel för att ta bort smuts som annars kan repa ytan vid putsningen. Föremål med ihåliga delar ska inte sänkas ned i vattnet vid diskning då det är svårt att få ut fukten ur föremålen varvid det skapas en grogrund för nedbrytning.
Vid putsningen används ett putsmedel med liten andel slipmedel. Sådana medel kan köpas i guld- och silversmedsaffären. Putsmedlet arbetas bäst in med mjuka penslar som är skonsamma mot föremålet och kommer åt i vinklar och vrår. Putsa med små cirklande rörelser. Det är viktigt att skölja bort allt putsmedel efter putsningen, vilket annars kan ge upphov till ny korrosion. Eftertorka med en mjuk bomullstrasa. Låt aldrig metallföremål självtorka efter diskning och putsning. Nyputsade silverföremål är känsliga för fingeravtryck så hantera dem gärna med bomulls- eller vinylhandskar på.
Mer om putsning av metallföremål kan du se i filmerna som Växjö stift producerat.