Lyssna

Möt konfa-teamet som tänjer på gränserna

I Skarpnäcks församling är konfirmandsiffrorna ökande. Här finns en uttalad struktur och målsättning i arbetet med unga. Att synas ute i området och i skolan, att vara på plats där det händer och att ha öppet även under storhelger. I grunden finns en röd tråd.

Styrgruppen för konfirmandarbetet i Skarpnäcks församling består av Jerker Ekvall, nyanställd verksamhetschef för barn- och ungdomsverksamheten sedan några månader, Emelie Sagrelius, pedagog och samordnare samt Jens Holmqvist, kaplan i ungdomsarbetet.  

  

Emelie berättar om församlingens arbete och den röda tråden: 

− Innan du ens är aktuell för konfirmation har du på ett eller annat sätt mött oss i olika verksamheter. Vi har mycket kontakt med skolorna runt omkring. Det börjar redan i öppna förskolan, det är vårt första besök med våra framtida ungdomar. Vi ser till att vara med i alla delar av en ung persons liv fram till konfirmationen. Men vi slutar inte träffas där utan det fortsätter vidare, som en cirkel.   

  

Det som är värdefullt, menar Emelie, är det kontinuerliga arbetet med att synas, söka upp och finnas till i vardagen. Hon berättar att pandemin inte drabbade Skarpnäck lika hårt som vissa andra församlingar, eftersom konfirmationsundervisningen fortsatte så gott det gick på ett tryggt och säkert sätt. 

Innan du ens är aktuell för konfirmation har du på ett eller annat sätt mött oss i olika verksamheter.

− Vi jobbar nära till exempel personalen i öppna förskolan och har god kontakt med dem. Vi träffar varandra i olika yrkeskategorier med barn i olika åldrar. Barnen i klass två kanske stöter på mig under påskvandringar fastän jag vanligtvis inte jobbar med den åldersgruppen.   

Gamla konfirmander lockar nya


Flera år senare kan ungdomarna känna igen församlingens personal i konfirmandarbetet, fortsätter hon: 

− De träffar oss i sjuan och när vi ses igen i åttan så känns det ganska tryggt för dem. Hos oss får ungdomsledarna hjälpa till med rekrytering av nya konfirmander. Vi ordnar roliga tävlingar tillsammans med ungdomsgrupperna för att visa Svenska kyrkan, göra något kul, och sedan får de försöka sprida ordet till sina klasskompisar.   

  

Emelie berättar vidare om en av grupperna som genererar många konfirmander. I skolan intill är det många som pratar om gruppen, och konfirmanderna från förra året tar nu med sina kompisar till församlingens så kallade ungdomshäng. 

− Ungdomarna vill visa vilka de pratat om, vilka människorna i kyrkan är. Så nu har vi ungdomar i gruppen som egentligen skulle ha konfirmerats förra året, men konfirmeras ett år senare för att de har hört så mycket av sina vänner. Det är ungdomar som också vill dela upplevelsen, komma med i ungdomsgruppen och hänga här.  

  
Många syskon och föräldrar har koll på konfa-teamet efter manifestationen Våra barn ska inte dö, menar Emelie. Det var en manifestation som ordnades i september 2023 tillsammans med många olika samhällsaktörer, bland andra stadsdelen, Polisen, BRIS, Björkhagens hjärta och föräldraföreningen i Björkhagens skola, efter att en 13-årig skolelev i församlingen mördades. Manifestationen blev väldigt uppskattad och föräldrar som såg kyrkans personal på plats blev intresserade, ville veta mer och ställa frågor om konfirmationen. 

− Nu har vi ganska många av den elevens klasskompisar i en av våra konfirmationsgrupper, säger hon.  

Som en extra resurs

  
Skolor har olika förhållningssätt till Svenska kyrkans arbete. Här i Skarpnäck välkomnas numera kyrkans personal i skolan som extra resurs. 

− Vi förstår hur fint det är av skolan att låta oss få närvara, och ser till att respektera även de ungdomar som kanske inte får vara med på konfirmation och läger på grund av en annan religiös inriktning, säger Emelie.   

  

För att skapa en tydlig identitet bär personalen kläder med Svenska kyrkans logga synligt. Emelie berättar om profilkläder som hoodies, mjukisbyxor och jackor med loggan på. Jerker menar att församlingspedagogerna och assistenterna går lika mycket i profilkläder som präster går i prästskjorta − ett tydligt uttryck för att skapa igenkänning.  

Jerker Ekvall, Emelie Sagrelius och Jens Holmqvist i Skarpnäcks församling.

För att nå ut till blivande konfirmander används olika medier. När det gäller skolarbete så har församlingen en folder med olika typer av alternativ och upplägg för samarbete som går ut till alla skolor i församlingen. Personalen är också aktiv på sociala medier.   

  

I maj skickas ett brev ut till föräldrar med information med budskapet att ditt barn kommer att bjudas in till konfirmation. I juni kommer ett vykort där de olika konfirmandalternativen presenteras. En QR-kod bifogas för att lätt kunna gå rakt in på anmälan från mobilen. Mer information presenteras på hemsidan där en nedräknare visar hur länge det är kvar till anmälan öppnar i augusti.  

Alltid synliga

  
Under sommarens alla verksamheter och event bär hela teamet blå t-shirts med trycket Konfa-teamet, ett stort tryck på ryggen och en QR-kod på axeln. Oavsett stort eller litet event ska det alltid finnas konfirmandinformation, berättar Emelie: 

− Tröjorna har vi på oss under hela sommaren. Även om jag jobbar i en grupp med daglediga och äldre så har jag den på mig. Ifall en förälder går förbi oss när vi delar ut kaffe så kan han eller hon ställa frågor.  

  
Församlingen bjuder också in till en konfirmandrekryteringsdag som ungdomsgruppen är med och planerar. Ett öppet hus med ungdomsledare på plats och möjlighet att gå olika kurser. Den som vill kan delta i rekryteringstävlingen med roliga Instagram-inlägg om konfirmation i Skarpnäcks församling.   

  
Fördelningen mellan killar och tjejer varierar i konfirmationsgrupperna. Tidigare har det varit majoritet tjejer, men förra året var det mest killar som konfirmerades och i år ser det olika ut i grupperna. Enligt Jens är det ökande antalet killar ett resultat av att personalen i konfa-teamet är väldigt aktivt ute i skolorna. En del av rekryteringen är de utskick och event som görs, men den stora delen är djungeltrumman och personliga relationer, säger han. Och att teamet möter så många ungdomar bara genom att vara ute bland dem: 

− I den gruppen jag har nu så är ungefär hälften odöpta. Det visar att vi lyckas nå personer som egentligen inte nås genom utskick och genom traditionen att konfirmeras. Vi lyckas hitta de här personerna som trots allt vill bli en del utav av gemenskapen.  

Har sänkt tröskeln

  

Att fler unga skulle söka sig till kyrkan som ett alternativ till det hårda klimatet i samhället är inte hela sanningen, menar Emelie. 

− Det senaste året har jag pratat mycket med föräldraföreningen i skolan här intill, och en stor majoritet av deras ungdomar går nu i min konfa-grupp. Vissa av dem kommer till oss genom att deras föräldrar tycker att det är ett gott alternativ, säger Emelie, men menar att det till störst del handlar om församlingens ungdomsverksamhet och den närvaro de har haft sedan innan: 

− Att vi har öppnat upp, sänkt tröskeln och bemöter eventuella fördomar. Vi möter ungdomarna på deras nivå och är olika typer av människor som har roligt tillsammans, det tror jag lockar dem. Vi har stor veckomässa på onsdagar och där har vi en majoritet grabbar i 13–15-årsåldern som kommer. De kommer inte för att det är ungdomsgrupp efteråt, utan för att vi har gudstjänst och kyrkmåltid. De vet att de ska sitta med på gudstjänsten om de vill äta efteråt. Till slut blir det en mysig rutin. Att träffas och prata med dem som är lite äldre, de som har valt att konfirmera sig och som berättar om det.  

Konfirmander från Skarpnäcks församling vid Sankta Maria domkyrka i Visby.

Foto: Sofia Söderborg

 

Att ge de olika konfirmandgrupperna, eller alternativen, spännande namn är viktigt för att tilltala ungdomarna. Ett år döptes grupperna efter Håkan Hellströms låtar. Jerker berättar att konfirmandgrupperna är olika och skiljer sig åt i sin inriktning: 

− Vi har ett alternativ som heter STHLM: Push Your Limits med möjlighet, inte ett krav, att åka på läger. Vi vet att det finns ungdomar som inte vill av olika anledningar. Den gruppen är stadig och lite mindre. Vi har två olika sommarläger i Sverige. Dels på Gotland, dels i Rättvik med gruppen som kallas En midsommarnattsdröm och som i år kommer att flyttas till Järvsö. Förutom sommarlägren har vi återstartat gruppen som åker med buss ner till Assisi i Italien. Vi avstår från att flyga på grund av klimat och miljöskäl.   

Som en Astrid Lindgren-midsommar

  

Ungdomarna vill heller inte alltid ha så stora förändringar, menar Emelie, och förklarar att En midsommarnattsdröm står kvar för det är word by mouth, alla vet om den gruppen och den har haft samma namn i flera år. Hon berättar målande om lägret i Rättvik som har varit väldigt idylliskt, nästan som Astrid Lindgren-versionen av midsommar. Ungdomarna har fått hjälpa till att göra blomkransar, bada, äta glass och buffé.  

 

I Skarpnäcks församling har vi aldrig varit rädda för att prova någonting nytt, säger Jens: 

− Mitt första år hade jag en konfa-grupp med fokus på segling. Det blev en jättebra grupp men vi ville ändå prova någonting nytt. Så efter diskussion bestämde vi oss för att ta upp resorna till Assisi igen och se hur det funkar. Sedan finns också våra mer stabila alternativ som håller över tid.  

   

Under stora högtider, när det mesta stänger igen, kan det vara lätt att känna sig ensam. Är det dessutom tufft hemma i familjen är det en stor tillgång med alternativa aktiviteter. 

− Personalen i Skarpnäcks församling jobbar gärna för att hålla kyrkan öppen under högtider, med låga trösklar och kostnadsfria verksamheter för barn och ungdom, tillägger Jerker.   

  
På julaftonskvällen ska alla veta att vi har öppet ifall någon önskar komma, menar Emelie: 

− Sedan långt tillbaka, och innan jag började, har kyrkan haft öppet för ungdomar på julafton. Vi ordnar alltid någonting kring de röda dagarna och erbjuder ett alternativ för den som inte önskar vara hemma. Vi vill ge en chans till firande där ingen behöver vara orolig för att någon ska dricka för mycket, eller att det ska bli bråk och högljudda tjafs runt middagsbordet.  

Här jobbar alla med konfirmander

  

I arbetslaget behöver alla präster och pedagoger vara beredda att jobba med konfirmander i församlingen, säger Jerker: 

− Vi har strukturerat konfirmandarbetet så att vi tre bildar styrgrupp. Jag är verksamhetschef för barn- och ungdomsverksamheten, Emelie är samordnare och Jens är kaplan i ungdomsverksamheten. Sedan finns andra präster, pedagoger, diakoner och musiker kopplade till verksamheten, och naturligtvis alla våra ungdomsledare. Vi vill att det ska finnas en kontinuitet i personalgruppen för att kunna skapa och förvalta de här traditionerna.   

  

Som präst lägger Jens ungefär trettio procent av sin tjänst på rent konfirmandarbete, men mycket av verksamheten som han gör utöver det kan ändå kopplas direkt eller indirekt till konfirmandbiten. 

− Jag är en av de anställda i Ungdomsgruppen, en direkt konsekvens av konfirmandarbetet. 75 procent av min arbetstid går åt till ungdomar, men inte enbart konfirmander. Jag och mina andra kollegor har alla lite olika profiler och olika inriktningar i våra tjänster, men i stort sett har alla konfirmander till någon del, säger Jens.   

 

 

Kort om Skarpnäcks församling

Skarpnäcks församling ligger i södra Stockholm, cirka tio minuter med tunnelbanan från Södermalm, och består bland annat av stadsdelarna Hammarbyhöjden, Björkhagen, Kärrtorp, Bagarmossen och Skarpnäck. Här bor omkring 47 000 personer varav 44 procent är kyrkotillhöriga. 

Skarpnäcks församling har 38 anställda och egna lokaler i Bagarmossens kyrka i Bagarmossen, i Markusplatsen på Skarpnäcks allé och i Björkhagen där Markuskyrkan och församlingens kansli ligger. 

Församlingens vision är att verka för det goda samhället och vara närvarande i livets alla skeenden. Församlingen har två perspektiv som ska genomsyra allt arbete: Barnperspektiv och normkritik.

Konfirmation i förändring

Konfirmandverksamheten i Stockholms stift är expansiv, på vissa håll till och med så att församlingarnas kapacitet att ta emot alla konfirmander inte räcker till.

Rapporten Konfirmation i förändringens tid, En rapport om konfirmander och ledare 2007–2022 visar att en ökad andel av ungdomarna i en konfirmandgrupp väljer att konfirmeras för att de vill lära sig om Gud och kristen tro, till skillnad från tidigare då traditionsargumentet vägde tyngre. I takt med en ökad sekularisering märks ett intresse för att veta mer om kristen tro, bortom fördomar och traditionell religionsundervisning i skolan.

Även om konfirmation idag är en minoritetssed i det svenska samhället, är det ändå en erfarenhet som delades av 24 270 personer under 2021.

År 1970 konfirmerade sig 81 procent av alla femtonåringar i Sverige. År 2021 var motsvarande siffra drygt 20 procent, nästan var femte femtonåring. Trots den kontinuerliga nedgången är konfirmationstiden fortfarande en av de mest vanliga formerna för informellt lärande bland Sveriges ungdomar idag.

När det gäller konfirmandernas motiv till att anmäla sig visar Konfirmation i förändringens tid en förflyttning från traditionsbaserade motiv till att det blir ett alltmer individuellt och självständigt val. Andelen deltagare som döps under sin konfirmationstid har nästan fördubblats under det senaste decenniet. Konfirmandarbetet bland ledare har också gått från att vara en ensam arbetsuppgift till att organiseras i arbetslag.

Konfirmander uppger att de är nöjda när de upplever att det är roligt, känner vänskap och gemenskap samt att de lärt sig något.

2020 4075 konfirmander 
2021 4503 konfirmander 
2022 4623 konfirmander
2023 4 911 konfirmande

Emelie är den som jobbar mest med konfirmation, men inte hundra procent: 

− Allt vårt ungdomsarbete genomsyras av konfirmation. Vi i personalen försöker alltid se till att stöta på varandra i olika kombinationer, grupper och verksamheter så att den röda tråden märks i vårt arbete även där.  

Envisa och motiverade

  
Själv är hon uppvuxen i Skarpnäck, konfirmerades 2007 och blev därefter ungdomsledare. Sedan 2017 har Emelie arbetat som konfirmandsamordnare i församlingen. Inspirationen kommer från olika håll, menar hon: 

− Alla vi som arbetar är otroligt envisa, motiverade och brinner för ungdomarna. 2015 var Skarpnäck absolut inte ett område där konfirmation stod i fokus, men det fanns en ungdomsgrupp och en lokalavdelning kopplad till Skuss där ett ungdomshäng ordnades varje söndag. Nu sker det tre gånger i veckan i våra olika områden, och vi är flera i personalen som jobbar på de olika platserna. På så sätt kan vi lyssna in och se till att vi är där vi behövs i området, att vi är där när det händer.  

  

Emelie beskriver inspirationen till arbetet som ett resultat av stor samverkan med olika aktörer i området, tillsammans med en blandning av samtal med ungdomar och med varandra. Kyrkoråd och fullmäktige har satsat stort på barn- och ungdomsverksamhet sedan lång tid tillbaka. Det är tacksamt och en förutsättning: 

− Att vi får frihet att göra de saker vi gör, kan vara flexibla och får komma med nya idéer. Förslag har sällan röstats ner, vi får i alla fall försöka.  

  
Jerker menar att det finns en vilja att satsa på barn och ungdomsverksamheten hos ledningen. Församlingen vill vara en närvarande och god kraft i lokalsamhället, kunna räcka kyrkans traditioner och berättelser vidare men också koppla ihop detta med gudstjänstlivet: 

− Att se öppenheten som finns bland ungdomar är väldigt inspirerande. Vi hade nyligen askonsdagsmässa här med över 100 personer. Majoriteten var ungdomar som gick fram för att bli korstecknade, det var starkt.  

Stor skillnad

  
Jerker som själv är uppvuxen på det småländska höglandet menar att det är stor skillnad mellan hans egen konfirmandtid och dagens verksamhet. Idag handlar arbetet om att skapa möjligheter och förutsättningar. 

− Min roll som präst, chef och en del av ledningen känns viktig för att kunna ge ungdomarna de upplevelser som är unika för konfirmationen, som skapar de här starka banden till kyrkan. Det är absolut en motivation.  

  
Den stora anledningen till att Jens blev präst och engagerad i ungdomsarbetet är hans egen konfirmationstid: 

− Både präst och församlingsassistent brann verkligen för sina jobb. På samma sätt som de lyckades nå fram till mig försöker jag förmedla till mina konfirmander. En känsla av att bli sedd, att bli tagen på allvar och få mandat att växa. Att få bli en självklar del i någonting större, både i församlingen, i samhället och i den stora världsvida kyrkan.   

  

En del av drivkraften är att om kyrkan ska kunna leva vidare om 100 år eller till och med om 50 år så måste vi göra ett så bra jobb vi kan med dem som kommer, fortsätter han: 

− Nu lyckas vi konfirmera ungefär hälften av våra tillhöriga 15-åringar, det är bra, men vi måste göra det ännu bättre. Statistiken säger att de som konfirmeras själva i högre grad är benägna att döpa sina barn och finnas i församlingens gemenskap. Det är superviktigt.  

 

Pia Strand Runsten 

Många vill konfirmeras i Stockholm

I Stockholm ökar konfirmandsiffrorna mest i landet, trots att konfirmanderna inte är flest här. Trenden är att landsbygden tappar och staden ökar. − Det finns en ökad efterfrågan på andlighet och meningsfullhet i samhället, menar stiftspedagog Stefan Elmér.