– Berättelsen är skriven på det gamla Lundbymålet. Den dialekten talades fortfarande i vår socken när jag var barn, så den blev mitt ”hemspråk”, berättar Marianne Josephsson, Gråbo.
Vi sôm e gammla vet att jula fôr va mö olik jula i våra da’à, dä va helt annra årninger. Ja hôgat grannt hu dä va, dä va stor schenna. Jula va änna me relischöser!
Ja bodde på en går i Aggetôrp nä ja va onge. Vi va manga te vårat. Mormor å mamma å ja å så e moster å två mårbrör. På dänn tia bodde ojefta mänscher kvar hemma på ställa. Nä ja va onge va dä krig på jola.
I december bönte vi mä alla förberedelsera te jula. På dänn tia tjäna vi smôt schälva å hade eget vetemjöl sôm va malt i kvarna i Stannum. Dä va mö mä baking te härdera. Pommeranslimper å brökaker. Sannbakelser å drömma å bonnkaker å Annakaker. Kakera jömte dôm längst ner i en storer buffê i salen så ja ente sulle stäla dôm. Å så va dä slákta å grisen, (ja hôga att han skrek så förjolat), å lutfesken sum sulle i vatten. Dä va änna besvälit för vi hadde ente tjylskôp eller frys på dänn tia, männ vi hade en kaller tjäller. Å en kunne ju allti konservera i dänn store apparaten.
Å i skolen så fekk en jöra julgranskaramäller å ta mä säkk hem å på mårronbönera schongde vi adventsalmer. Dä va ju andakter i skolera fôr. Männ schälva jula dänn bönte på allvar på julafta.
Dan före afta så satte vi åpp julbonader å papper, ja hadde en över mi säng å en satt i köket ve skafterit.
Nä dä ljussna på afta då va dä bråttåm hemma i Aggetôrp. Min mårbrå Ragnar jekk te skogen ätter e gran. Å ja va ente storer då ja fekk gå ensammen te skogen å hämta lummer å garnera lamper å tavvler mä. När vi kåmm hem så bônte pyntinga. Grana sto i salen, dä va de rummet sôm en bara va i te fint, så kakelommen va ente åppellater te vardas. All värmen i hust kåmm frå elling mä ve. Vi hadde ente så mö mä stora kuler i grana, männ långa tjädjer mä små kuler i olika kulörer å så glitter. Å mormor satte ut e nek te fågglera å de fekk ente jöras före afta!
Ve säxtia på kvällen åt vi julemat. Vi åt i tjöket männ dä va en juleduk på bor’t över vaxduken å en ljusstake mett på bor’t. Vi åt schinksmörgåser å risgrynsgröt på kvällen. Dôm store julbora sum en kan se på ställa i da va ente så vannlit på alla gåra på dänn tia. Dänn goe julematen va änna åppdelater på olika mål. (Risgrynsgröt åt vi va lördakväll i mett hem).
Nä dä va ätet så schongde vi Hell dig julafton… Dä va allti mormor som to åpp schonginga. Då va dä jul. När ja ble voxen ble ja lärer på e fôlkhögskole å dä schongde vi samme sång nä vi jekk in te derases julfest. Dä ble änna stort fö mäkk!
Å sen fekk en julklapper, mäst bökker å nöttia saker. Vanta å stromper å sôddent ty. Mormor hadde allti e stekking i näva. Vi hadde en schläkting sôm hadde en leksaksaffär i sta’n å han brukte å ge mäkk nôket va jul. Mormor va gammel och lämna allri går’n männ ho köpte julklappsbökker å predikanten te ôss, för han jekk runt på ställa å sôllde före julera.
Ätter dätta så jekk vi in i salen å tände stearinjusa i grána å sto å beundra’na e stunn, å ho va allti så hemska granner. Så va dä dags å lägga säkk för på juldan’s môre sulle vi ju te julotta i mischonshust, för vi va misschonare te vårat.
På julotta sulle en ha sina finaste klär. Ja brukte få e ny klänning va jul å ja hôga hu stôlter ja va. Ja vesste att de sulle va fullt mä fôlk i mischonshust sôm sulle se mäkk.
På julotta schongde vi natulitvis Var hälsad sköna morgonstund… männ ja tökkte bäst åm Fröjdas vart sinne. Å så så ja på dôm två väldie granera längst fram. Brukte räkkna jusa!
På juldan jekk en allri bôrt te nôken, då kunne fôlket på ställa hälla välling på en! Dänn da’n läste vi bökkera vi fått i julklapp. Männ senn bynte de mä julkalasera. I mischonshus’t va Yttre missionens fäst å sen kåmm dä söndagsskolfästen å dänn
älska ja för då fekk alla onga en pôse mä nô gôtt. Ja hôga att dä allti va e storer peppekaka mä garnering i granna färjer. Ett äpple å e klubba fekk en åkk. På dänn tia fekk onga ente gôtt såmm i våra da’à. Å sen fekk en e lita tinning, männ dänn va la ente så roli. Tökkte ja i alla fall.
Nä dä va fest i mischonshust så va dä servering. Di voxne satt ve bora, männ vi onga satt antingen i e trapp te vaktmästarbosta’n eller så lå vi på knä ve en bänk å hade dôppetyt framför ôss.
Å sen kom nyår mä nyårsvaka å sen kom trettane å då schongde mormor en sång om Du arma Sions lasarett fö ôss. Å sen va jula över å en kunne börja vänta på vår’n. Barnet va fött å schnat sulle dä bli ljusare!
Männ te nästa år ijen…