Östad kyrkopark och Torins trädgård

Kyrkoparken

Parken har en historia som går minst 120 år tillbaka i tiden. Den var flitigt använd under kyrkoherde Torins tid. Torin själv uppskattade verkligen den återhämtning och energiladdning parken kunde ge honom. Hans upplevelser av återhämtning i naturen, stöds idag av gedigen forskning på sammanhanget hälsa och natur.

Kyrkvaktmästare Camilla Sundberg forskade om parken, bland annat genom att läsa i Torins dagböcker, som blev hittades och köptes in på en auktion i Alingsås 1974. Dagböckerna sträcker sig från 1894 till 1914 och dessa finns som kopior att läsa i hembygdsföreningens lokaler. Där upptäcktes att parken omnämndes redan i april i 1894, så då borde den vara anlagd innan dess. Därmed föll ryktet att Torin själv anlagt parken.  Av gamla foton kan man se att det fanns en hel del mer gran än det finns idag och stora lönnar omtalas om i dagboken. Det finns någon gammal lönn kvar men de flesta är unga träd. Ett par äldre granar, bland annat en gammal hemlockgran och tallar finns också i skogsområdet som det idag även går en pilgrimsled igenom.

Eftersom dagboken från Torins första två år som kyrkoherde var skadade, så fortsatte forskningen på Landsarkivet i Göteborg, som har originalen av dagböckerna. Den första var verkligen skadad eftersom övre halvan saknades men var fullt läsbar nedtill. I hans dagböcker kunde man tyda att han började den 1 maj 1892. 13 maj planterade han en stor mängd träd och växter i prästträdgården, som alltså inte är samma område som parken. Den 26 maj hölls den första omnämnda gudstjänsten i parken. Tidsmässigt så håller det då inte, att Torin själv skulle ha anlagt parken. Det har inte funnit några tankar om parken i dagboken och tankar är Torin verkligen bra på att förmedla. Man få till exempel reda på antal av varje sorts träd han planterat, vad han fått i julklapp och hur gudstjänster och möten varit. Men inga tankar om parkens tillkomst. Efter mer röjning i parken på plats, har det hittats två inskriptioner i berget; 1838 samt 1824, vilket styrker tesen att Torin inte anlagt parken. 

Parken används på mångahanda sätt både i församlingens verksamhet och som ett tätortsnära skogsområde för Sjöviksborna att njuta av. Parken kan ge oss återhämtning, ny energi, kunskaper i lokalhistorian, naturupplevelser i form av lukt, hörsel, kunskaper och intresse i biologisk mångfald och mycket mer.

Text: Kyrkovaktmästare Camilla Sundberg

Kolerakyrkogård

Den 14 november 1831 fattades ett beslut att anlägga en särskild kolerakyrkogård, som skulle invigas och hägnas med dubbel stenmur. Den 4 augusti hade ett rykte att ”kolera” eller en därmed besläktad sjukdom brutit ut i Göteborgs kustområde. Den 10 augusti 1834 fastställdes beslutet om att anlägga en begravningsplats på Östad Hed. Inom en månad kom denna att tas i bruk.

Hemmansägare Anders Börjesson var endast 54 år gammal då han den 7 september hastigt insjuknade och dog samma dag. Sjukdomens förlopp tydde på kolera (han hade diarré, kräkningar och krampanfall).

Man visste inte med säkerhet om han dog i kolera. Det beslutades att Anders Börjesson på den utsedda begravningsplatsen skulle gravsättas. Invigningen av denna skedde klockan 16.00 samma dag. Klockan 05.00 på förmiddagen därpå skulle kistan senast vara nedsatt.

Det blev aldrig någon epidemi.

Källa: Ur tre socknars krönika

Text: C. M. Bergstrand, Bror Andersson

Kristian Torin

Kristian Torin föddes 1837 i Halland. Han blev prästvigd 1864 och blev då brukspredikant och lärare i Jonsered, där han stannade i 28 år. Under den tiden förkovrade han sig i sitt intresse för trädgården och började driva upp träd och växter han en gång ville ha med sig om han blev kyrkoherde någonstans.

1892 blev Torin utnämnd till kyrkoherde i Östad, där han stannade till sin död 1916. Två veckor efter att han flyttade till Östad planterade han en mängd träd i prästgårdsträdgården, bland annat 32 aplar och 20 päronträd (!).  Sedan firade han sin första gudstjänst i kyrkoparken på Kristi himmelsfärdsdagen.

Under de följande åren utmärkte Torin sig på många sätt. Han var en pionjär inom ekumenik och samarbetade gärna med andra samfund vilket inte var ok under denna tidsperiod. Han blev uppkallad ett par gånger till biskopen, för att förklara sig men lyckades alltid komma ut rak i ryggen. Han fortsatte att dra upp träd och fick flera pris, bland annat för sitt äpple, Toriner, som fortfarande finns kvar inom släkten. Han gillade att vara i parken, både i gudstjänst, för fotograferingar och för egen återhämtning. Ensam eller med andra kunde han sitta under granarna, lönnarna eller uppe på berget och skåda både utåt och inåt.

Torin skrev flitigt dagbok hela tiden och denna hittades av en slump av en man som var mycket bygdeintresserad. Den hittades på en auktion i Alingsås, där delar av ett dödsbo auktionerades ut. Den köptes in och lämnades in till Landsarkivet för kopiering och renovering. Hans dagbok innehåller både våndor, glädje och en massa fakta om väder och vind, planteringar och möten. Det är en väldigt rolig och intressant läsning att ta del av!

1916 dog han och begravdes på Östad Kyrkogård.

Hans son Kaleb Torin blev fotograf i Alingsås och några av hans bilder finns kvar som glasnegativ på Alingsås Museum. Det är verkligen ett nedslag i tiden att gå igenom dem!