Att sörja en förälder, syskon eller mor- och farföräldrar är helt
naturligt för ett barn.
Gör gärna barnet delaktig i ceremonin. Den som håller i begravningen, prästen eller officianten kan förbereda barnet på vad som kommer att hända.
För ett barn som sörjer kommer hemlighetsmakeri kring uteslutande från begravningen med säkerhet att försvåra sorgearbetet. Ibland leder det till fantasier som skapar skräck och fobier långt fram i barnets liv. Barn som får vara delaktiga i dödens och sorgens process får redskap som gör det lättare för barnet att bearbeta sorgen och leva vidare.
Vad ska man undvika? Tro inte att barn och ungdomar inte sörjer bara för att de inte visar det så tydlig. Allt som bekräftar att barnet har det jobbigt är bra, på så sätt blir de inte ifrågasatta i sin sorg. Ibland säger man att barns sorg är randig. Ena stunden kan de gråta och vara ledsna, andra stunden leker de och är glada. De går inoch ut ur sorgen för att orka.
Undvik att påstå att du förstår hur det känns. Barn föredrar att
omgivningen säger att de är ledsna över det som hänt. Säg inte att någon har somnat in eller gått bort. Det kan skapa stora missförstånd
för de yngre barnen. Ljug inte för barnet, var så ärlig du bara kan.
Text: AC Ståhlberg