I den didaktiska reflektionen har verksamheten grupperats i fyra områden. De olika områdena betonar olika perspektiv av den pedagogiska och teologiska grundsynen. Mycket av den reflektion som gjorts för ett område är tillämpningsbar också på andra områden. Tillsammans utgör detta en didaktisk reflektion kring församlingens hela undervisning våren 2021.
Direkt undervisande verksamhet – pedagogiska program för skolan, konfirmander, bibelsamtalsgrupper, katekumenat, annan vuxen pedagogisk gruppverksamhet och körverksamhet
Berättandet – deltagarnas livsberättelser och Bibelns berättelser – är en grundmetod i den undervisande verksamheten. Det finns en medvetenhet om olika lärstilar, och lärande med olika sinnen stimuleras. Undervisningen präglas av lyhördhet för individuella behov och ålder.
Människosynen kommer till uttryck såväl i hur mötet med deltagarna sker som i innehållet i undervisningen och i körverksamheten. Genom upplevelse och undervisning erbjuds deltagarna kunskap om kyrka och tro. Uppgiften är att ge något att pröva egen tro, tankar och erfarenhet emot.
Vi ska skapa en trygghet där var och kan vara sig själv och bidra på det sätt som en är beredd att göra. I körverksamheten har formen på ett särskilt sätt, i det här fallet sång, ett egenvärde som ska samverka med tro och livserfarenhet.
Öppen gruppverksamhet och diakonal verksamhet –öppen förskola, babycafé, ungdomsgrupp, Lilla stugan
Mötet med människor som kommer till församlingens öppna gruppverksamhet och diakonala verksamhet är avgörande och ska präglas av vår gudsbild som genom Treenigheten uttrycker relation och vår människosyn som uttrycker att det är Gud själv vi möter i andra människor.
Samtalet är en grundmetod i den öppna och diakonala verksamheten. I samtal präglade av trygghet i den tro och tradition vi har som kristen församling och en förväntan på det som människor bär med sig av erfarenhet, förväntan och egen kunskap, kan kunskap och insikter växa.
Gudstjänst och kyrkliga handlingar
Lärandet i gudstjänsterna är en helhetsupplevelse. Gudstjänstens liturgi, texterna som läses, predikans utläggning och musiken levandegör Kristus liv. De som tjänstgör och de som deltar bidrar tillsammans till detta. Omsorgen om att alla människor ska rymmas i gudstjänsten och uppleva ett möte med Gud i sina liv är avgörande. De som tjänstgör i gudstjänsten kan underlätta detta.
Gudstjänstens struktur och ordning i kombination med att var och en tar sitt ansvar är en kvalitetssäkring. Mötet inför kyrkliga handlingar och lyhördhet för det personliga ger utrymme för människor att vara medskapare också i dessa gudstjänster. Domkyrkan är i sig en pedagogisk resurs och ett vittnesbörd om Guds närvaro genom alla tider och idag. Kyrkorummets olika delar och inventarier kan tas i anspråk för ett lärande genom upplevelse.
Kultur och konsertverksamhet
Musik, konst och annan kultur kan beskriva det som är svårt att klä i ord. Genom detta kan vi ge möjlighet att ana Gud som är större än det vi kan se, förstå eller beskriva. Viktigt med lyhördhet för människors olika behov när det gäller att själva få tolka och få stöd i detta.
Genom kulturella uttryck kan Bibelns ord få liv på ett särskilt sätt och kopplas till människors existentiella erfarenheter. Att skapa möjlighet till interaktion i t ex utställningar förstärker lärandet och är i linje med församlingens människosyn. Genom samverkan med andra aktörer i kulturverksamhet kan församlingsgemenskapen vidgas och bli inkluderande.
Undervisningens innehåll
Att lyhört lyssna in vilka existentiella frågor som finns hos dem församlingen möter i lärande och undervisning är en grundhållning.
Utifrån några existentiella frågor som vi återkommande möter formulerar vi, när detta dokument skrivs, följande innehållsliga fokus för en församlingens undervisning där livets frågor möter kärnan i evangeliet – uppståndelsen:
- Meningen i livet & Min uppgift i livet
- Sårbarhet – Trygghet/otrygghet, Hälsa/sjukdom, Lidande och död.
- Identitet & Relation
- Tro & Vetenskap
Texten uttrycker några reflektioner kring vart och ett av de existentiella frågeområdena.
Meningen i livet och min uppgift i livet
Du är sedd och älskad för den du är.
Varje människa har en uppgift i livet. Gud ger stöd i detta, och lovar att bära oss när vi inte orkar axla den själva.
Det finns hopp i livets seger över döden. Lidande, sorg och död är inte utan slut.
Gud vill gemenskap med oss och mellan oss. Den är konkret och nära, och uttrycks i den uppståndne Jesus ord på stranden av Genesarets sjö: ”Kom och ät”, och i nattvardens inbjudan.
Emmausvandringen med den uppståndne är en förebild för reflektion kring mening och uppgift i livet – Att vandra med varandra med intresserat och lyhört förhållningssätt som öppnar upp för livstolkande reflektion och undervisning.
Sårbarhet – Trygghet/otrygghet, Hälsa/sjukdom, Lidande och död
Vi är inte ensam i lidandet. Vi har en Gud som känner smärtan i sin egen kropp.
Det finns ingen mening med lidande, otrygghet och sjukdom, men Gud kan laga det brustna och göra något vackert av det. ”Se jag gör allting nytt” säger Jesus. Uppståndelsen ger kraft att visa och våga stå kvar i sin egen sårbarhet.
Livet är här och nu. Det eviga livet börjar i dopet. Det som väntar efter döden vet vi litet om, men hoppas på. Uppståndelsen och löftet i dopet om vår delaktighet i den ger tröst.
Identitet & Relation – Moral, etik och trons konsekvenser i livet
Vi har en Gud som själv är relation. Treenigheten uttrycker relationen mellan Fadern, Sonen och den heliga Anden. Redan i skapelsen uttrycker Gud sin vilja till relation med människan, och där fick människan uppdraget att relatera till den övriga skapelsen. Därför är frågor om våra relationer till varandra viktiga. De goda relationerna behöver att jag är sann mot mig själv och öppen mot andra. Korsets form påminner om relationen mellan Gud och mig och mellan mig och andra människor.
Våra liv är relation. Det är inte alltid enkelt. Det jag gör påverkar andra och det andra gör påverkar mig. Vi brottas ständigt med frågor om rätt och fel och gör bra och dåliga val. Viljan att ta ansvar gör oss mänskliga. När vi brister i kärlek till Gud, till andra och till Skapelsen finns förlåtelsens möjlighet. Jesus död och uppståndelse är det yttersta uttrycket för förlåtelse.
Tro & Vetenskap
I undervisningen ryms både trons grundtillit och öppenheten för att inte veta säkert. Uppståndelsen, Skapelsen och Jesus underverk utmanar på ett särskilt sätt vårt rationella tänkande. Också hos de mest rationella forskare finns dock en öppenhet för det vi inte vet.
Ibland görs försök att få ihop tro och naturvetenskap genom att fylla i naturvetenskapens kunskapsluckor med Gud (”God of the gaps”). Då blir det problematiskt när naturvetenskapen gör nya rön och Gud ständigt behöver flyttas på. Men vi behöver inte söka Gud i det vi inte vet. Gud finns också i det vi vet. Det finns bara en värld, en verklighet. Den beskrivs av vetenskapen, men i den ger sig också Gud tillkänna, och i den verkligheten söker människan mening och sammanhang.
För att vara trovärdiga behöver vi tillämpa ett både-och-tänkande – Vi vet och förstår, men vi tror också och förundras. Tro handlar mer om tillit, förtroende, erfarenhet, trygghet än om en checklista och försanthållanden.
Barnkonsekvensanalys
Församlingens undervisning har sin utgångspunkt i dopet. En stor del av dopundervisningen rör barn 0-18 år (Barnkonventionens definition av ”barn”). Barnkonventionens fyra vägledande artiklar vägleder också församlingens undervisning.
Artikel 2: Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. Ingen får diskrimineras.
När vi tar på allvar att lärande kring kristen tro sker i mötet mellan varje människas erfarenhet och kyrkans historia motverkar vi diskriminering.
En teologisk grundsyn där vi säger oss möta Gud i varje människa, att denna människa är reservationslöst älskad av Gud och har ett okränkbart värde, manar oss till uppmärksamhet på om något barn riskerar att diskrimineras på grund av till exempel kön, ålder, funktionsnedsättning eller sexuell läggning.
Artikel 3: Vid beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.
Barnets bästa i undervisning och lärande uppnås genom en trygg miljö där varje barn är sedd och kan vara sig själv. Där får barnets erfarenheter, genom upplevelse och undervisning med olika metoder, möta bibel, tradition och gudstjänst. Där kan barnet ana Gud och växa i tro.
Artikel 6: Barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling.
”Utveckling” i Barnkonventionen (t ex i artikel 6) omfattar olika perspektiv på utveckling - fysisk, psykisk, andlig och moralisk utveckling. Alla perspektiven är viktiga i församlingens undervisning, men på ett alldeles särskilt sätt rätten till ”andlig utveckling”. Församlingen ansluter sig till Lars H Gustavssons förståelse av ”andlig utveckling”. Aspekter viktiga för andlig utveckling är:
Ögonblick av förundran: Att få möjlighet att stanna upp och uppleva storhet och förundran över att vara en del av det.
Livsfrågor: Att få möjlighet att bearbeta frågor om mening, sammanhang, ursprung, liv, död, minne och drömmar.
Gemenskap: Att se andlighetens relationella aspekt - Anknytning. Det verkliga mötet.
Kultur: Att ge utrymme för konst, musik och lek som redskap att hämta kraft ut och spegla vardagen i.
Artikel 12: Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet.
Det grundläggande pedagogiska förhållningssättet, att i undervisningen utgå från egna livserfarenheter och frågor, innebär att artikel 12 beaktas. I arbetet med barnkonsekvensanalys av församlingens plan för lärande och undervisning har barn och ungdomar i olika åldrar reflekterat utifrån frågor som:
- Vad i kristen tro tycker du är viktigt att få lära sig mer om? Varför?
- Hur blir lärande roligt och intressant för barn/ungdomar i din ålder?
- Var/När lär du dig om Gud, kyrkan, Bibeln, bön med mera?
När det gäller undervisningens VAD återkommer detta:
- Olika kristna inriktningar och kyrkans historia.
- Bibelns berättelser och hur de kan tolkas – ”hur man kan tänka när man ska tolka vad man läser då ingen tolkning är fel.”
- Hur det är att vara kristen, om att tro och hur andra tror.
- Gud, Maria och Kristus – ”att man har koll på att Gud är din vän som alltid finns där”, ”Tycker det är viktigt att lära sig om hur gud är för när jag började konfirmationen trodde jag att gud var sträng och dömande.”
- Olika praktiska saker i kyrka och gudstjänst – ”Hur saker går till i kyrkan” ”Var man plingar i klockorna”, ”Hur prästen arbetar. Varför man gör många konstiga saker i en gudstjänst.”
När det gäller undervisningens HUR nämndes film, berättande och lekar särskilt, men också skapande av olika slag och samtal med andra.
När det gäller VAR/NÄR lärande sker lyftes konfirmationen särskilt fram tillsammans med i skolan. Flera betonade också det lärande som sker när de är bland andra i kyrkan eller har ett uppdrag i kyrkan – ”när jag är i kyrkan och arbetar”, ”I kyrkan lär man sig mest, När man är närvarande. När man får vara med.” ”När jag är i kyrkan och runt människor med kristen tro så lär jag mig mer.”
Avslutning
Med utgångspunkt i dopet och mässan har vi som församling uppdraget att berätta om Jesus i ord och handling, i tjänst för medmänniskorna. Det sker i församlingens egen verksamhet och på andras arenor. Det sker organiserat och spontant i olika former. Det sker i mötet mellan liv och tro.
Plan för lärande och undervisning i Strängnäs domkyrkoförsamling med Aspö ger stöd för att fortsätta reflektera kring lärande på ett systematiskt sätt.
Sök därför med all iver att till er tro foga styrka, till styrkan kunskap, till kunskapen självbehärskning, till självbehärskningen uthållighet, till uthålligheten gudsfruktan, till gudsfruktan broderlig omtanke och till omtanken kärlek. Ty om allt detta finns hos er och får växa till blir er kunskap om vår herre Jesus Kristus inte overksam utan bär frukt.
2 Petrusbrevet 1:5-8
