Inventeringen utfördes av Länsmuseet i Sörmland på alla kyrkogårdarna. De gravstenar som anses vara kulturhistoriskt intressanta delas in i två klasser K1 (Mycket värdefull) och K2 (Värdefull).
Så länge som en grav har en gravrättsinnehavare kan den bara klassas som K2. Det är först den dag som graven inte längre har en gravrättsinnehavare och har återgått till församlingens ägo som en eventuell klassning till K1 kan göras. Detta lämnar i så fall församlingen över till länsstyrelsen som är de som i slutändan avgör huruvida en specifik grav anses som mycket värdefull eller ej.
På Gamla kyrkogården i Strängnäs finns det 24 gravar som är klassade som mycket kulturvärda av Länsstyrelsen. De har nu i vår fått varsin skylt uppsatt där gravstenens text samt motiveringen till varför de är klassade som mycket kulturvärda framgår.
Var på kyrkogården de finns placerade visas på kartan.
Hela listan med de skyltarade gravarna, beskrivna och kulturhistoriskt värderderade finns här.
Utdrag från Vård & underhållsplaner kyrkogårdar Gamla kyrkogården vård- och underhållsplan 18 december 2013
Urvalskriterier kulturhistoriskt värdefulla gravar:
Vid den kulturhistoriska bedömningen där vi anger vad som är kulturhistoriskt värdefullt har urvalskriterier tillämpats som rekommenderas av Centrala Gravvårdskommittén, se Handbok för kulturhistorisk inventering, bevarande och återanvändning av gravvårdar, 2007.
Följande rekommenderade urvalskriterier har använts vid vårdplanearbetet för att välja ut kulturhistoriskt intressanta gravvårdar:
• Samtliga gravanordningar tillkomna före mitten av 1800-talet bör bevaras, eftersom de är hantverksprodukter från tiden före den industriella serietillverkningen.
• Gravanordningar från mitten av 1800-talet till funktionalismens genombrott på 1930-talet bör ägnas särskild uppmärksamhet eftersom det även under denna tid finns en hantverksliknande tradition.
• Bevaransvärda är gravvårdar som:
- är unika
- är representativa för sin tid – helst i gruppsamverkan
- ingår i en arkitektoniskt uppbyggd del av kyrkogården
• Alla gjutjärnskors och -staket, smideskors, -staket och -kedjor bör skyddas eftersom de utgör en försvinnande liten rest av en unik konstruktionsperiod på kyrkogårdarna.
• Gravvårdar av lokalt material eller med unikt hantverk/tillverkningssätt bör skyddas, till exempel:
- vårdar av trä som dödsbrädor och kors
- vårdar med ålderdomliga eller unika yrken och titlar
- vårdar med unika konstverk, hantverk
- vårdar med stenramar
- vårdar med unika och rika inskrifter och/eller dekor
- vårdar som är speciellt yrkesskickligt utförda
• Även lokala skötseltraditioner som till exempel mönsterkrattning och granrissmyckning, eller traditionella planteringar, till exempel sorgeträd (träd med hängande form) och buxbomshäckar är intressanta.
Det som kännetecknar värdefulla gravvårdar är att:
- de har stor betydelse för helhetsmiljön
- de är tillverkade av material och med utformning som kan omarbetas utan att deras kulturhistoriska kvalitet minskas eller förvanskas
- de är konsthistoriskt eller stilhistoriskt värdefulla
- de är tidstypiska i dekorutförandet
- de är hantverksmässigt eller tekniskt värdefulla.
Till detta har även lagts gravvårdar som ur en personhistorisk aspekt har ett lokalt intresse och därför är kulturhistoriskt intressant.
