Kräklan och mitran

Kräklan, biskopsstaven, är böjd som en herdestav och är en symbol för biskopens uppdrag att leda hjorden så att den får näring och skydd. Den används bara i biskopens eget stift. En kräkla kan vara rikt utsmyckad för särskilt högtidliga tillfällen, eller en i sin enkelhet vacker trästav.

Mitran, biskopsmössan, fick sin annorlunda form med två spetsar uppåt och två band hängande neråt i nacken under 1100-talet, eventuellt tidigare. Ibland säger man att de banden symboliserar Bibelns två testamenten.

Alla biskopens attribut 

Att Domkyrkan är stiftskyrka innebär att det är biskopens särskilda kyrka. Det blir synligt när biskopen viger diakoner och präster, kallar till stiftsfest och firar andra högtidliga gudstjänster där.

Välkomstgudstjänsten är det tillfälle då biskopen officiellt intar sin biskopsstol (på latin: cathedra) Att stolen står där gör att man talar om Strängnäs biskopssäte och domkyrkan som en katedral.

Till biskopsämbetet knyts, utöver stolen, traditionellt sett, ett antal föremål: kräklan/staven, mitran, biskopskåpan, biskopskorset och ringen.

Biskopsstolen

Biskopsstolen är som ämbetsstol besläktad med universitetens lärostol och rättsväsendets domarstol med rötter tillbaka till den romerske kejsarens stol/tron. Stolens viktigaste uppgift är, utöver att sittas på, att uttrycka biskopsämbetets kontinuitet: biskopar må komma och gå, men stolen består och vittnar om uppdragets roll för ämbets- och lärosuccessionen. Stolen är således på sitt sätt viktigast när biskopen inte är där och i sin person konkretiserar sitt uppdrag. Strängnäs biskopsstol är ritad av domkyrkoarkitekten, professor Ove Hidemark (1931-2015) och tillverkad år 2011 av möbelsnickaren Tommy Erikstam. På biskopsstolen sitter biskop Hans-Erik vapen och fr o m dagens mottagningsmässa: biskop Johans.

Kräklan

Kräklan, herdestaven, symboliserar biskopens roll som stiftets överherde med uppdrag att förvissa sig om att ingen tappas bort eller lämnas kvar. Se till att flocken håller samman. Strängnäs stifts biskopskräkla i silver och halvädelstenar är tillverkad 1927 av silversmeden Erik Fleming (1894-1954). Figurerna är utförda av skulptören Adolf Jonsson (1872-1945). På fyra reliefplattor framställs S:t Botvid, S:t Eskil, Olaus Petri och Laurentius Andrae. I en cirkel av kolonner står apostlarna Petrus och Paulus - Strängnäs domkyrkas skyddspatroner. I krumdelen Kristus med ett lamm - Den Gode Herden. Biskopen bär endast kräklan inom stiftets gränser med undantag för vigningen i Uppsala domkyrka.  

Mitran

Mitran är en uråldrig form av huvudbonad med rötter bl a i det bysantinska rikets ämbetsmannaorganisation, men är idag en symbol för biskoparnas apostoliska uppgift att råda och stödja i kyrkan.  

Biskopskåpan

Biskopskåpan har utvecklats från en kapuschongförsedd regnkappa. Den blev liturgiskt plagg under 900-talet och fick sitt nuvarande halvcirkelformade utseende med en ryggsköld på 1000-talet. Den kåpa biskop Johan bär idag är komponerad av Sofia Widén (1900-1961), föreståndare för textilateljén Licium, Stockholm, efter mönstret "Änglar och träd" och vävd i Italien. Kåpan tillkom 1936, under Gustaf Auléns tid som biskop.    

Stolan

Stolan är diakonens, prästens och biskopens ämbetstecken symboliserar Kristi ok. Biskopen bär stolan rakt nedåthängande, prästen korsad över bröstet och diakonen korsad över högra höften. Stolan erinrar om Herrens ord: ”Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så ska ni finna vila för er själ.” (Matt 11:29)  

Biskopskorset

Redan Gustav III hade övervägt att tilldela biskoparna ett kors, men det blev hans son, Gustaf IV Adolf, som fr o m 1805, successivt försåg landets biskopar med ett guldkors i kedja utifrån motivet att synliggöra biskoparna kallelse att predika försoning.

Den 14 februari 1805 skrev Gustaf IV Adolf under ett kungligt brev där han beslöt att alla svenska biskopar – och på den tiden även de i Finland  – skulle få ett guldkors med kedja som tecken på sin värdighet. Några sådana bröstkors hade inte använts sedan reformationen. Ärkebiskopens kors hade en strålglans.  Kungen bestämde även att biskopskorset skulle överlämnas vid själva biskopsvigningen. Den 10 mars vigde ärkebiskop Jacob Axelsson Lindblom (1746–1819) biskop Olof Bjurbäck (1750–1829), Karlstad, i slottskyrkan i närvaro av kungen. Bjurbäck var därmed den förste som fick korset i själva vigningsakten, en ordning som fortsatt sedan dess. Ärkebiskopen fick sitt kors av konungen och de biskopar som assisterade vid vigningen, bland andra Strängnäsbiskopen Johan Adam Tingstadius, fick även de ta emot sina kors.

Biskopskorset som ett tecken på biskopens särskilda uppdrag och kallelse för tanken till Jesu ord till sina lärjungar: ”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig.” (Matt. 16:24)  

Biskopsringen

Biskopsringen är på en gång ett slags ”vigselring” (som uttryck för biskopens relation till stiftet – till gudsfolket), och en sigillstamp/lackstämpel (som påminner om att biskopen är den som så att säga sluter avtal å stiftets vägnar). Strängnäs stifts biskopsring skänktes av stiftets präster till biskopsämbetet i samband med dåvarande biskopen Tord Simonssons 60-årsdag. Den ritades av heraldikern och kyrkokonstnären Bengt Olof Kälde (1936-2014) och smiddes av guldsmeden Peter Schütz (f. 1946)i Uppsala.