Axel Herman Nordstrandh föddes 23 februari 1858 i Kalmar. Han var son till brädgårdsförmannen Anders Gustaf Jonsson och Anna Sofia Sjöberg. Axel tog studentexamen 1876 och prästvigdes för Kalmar stift 1880.
De första 19 åren tjänstgjorde han på Öland. Sitt första prästmissiv hade han i Hulterstad, hos kyrkoherde Gustaf Lindeman. Där träffade han kyrkoherdens dotter Hilda Lindeman och de gifte sig 1885. Axel tjänstgjorde också som komminister i Löt och Högby och som kyrkoherde i Källa innan han lämnade Öland och kom till Skåne.
Han kallades av patronus Otto Ramel till kyrkoherdetjänst i Öved i Lunds stift. Där var det sämre ställt med kyrkogångsvanan än på Öland och Axel ville bygga från grunden genom att satsa på ungdomarna. Till hans konfirmandundervisning i prästgården kom ungdomar från olika delar av landet. Axel var också en av de första som höll kyrkliga möten och träffar särskilt för ungdomar.
1906 fick Axel resestipendium för att studera ungdomsverksamhet i Danmark och Norge. Samma år bildades Lunds stifts kyrkliga ungdomsförbund och Axel var från början och så länge hans krafter tillät vice ordförande i styrelsen.
Han arbetade ivrigt och med brinnande entusiasm för organisatoriska förbättringar. För stiftets ungdomar blev han den hjärtevinnande ”farbror Nordstrandh” som alltid var redo att lyssna på och hjälpa dem.
Axel hade också ett varmt nykterhetsintresse och var en aktiv medarbetare i Lunds prästers nykterhets- och diakoniförbund. Förbundet drev flera behandlingshem med missbruksvård. Han blev senare även en av de ursprungliga medlemmarna av SCA, Sodalitium Confessionis Apostolicæ (Den apostoliska bekännelsens brödraskap) – en bönegemenskap som bildades 1919. Axel bar på något av ett gammalkyrkligt arv med intresse för bön och meditation.
Den 1 maj 1908 tillträdde Axel Nordstrandh som kyrkoherde i Nevishgös och Brågarps församlingar och flyttade in i fastigheten Stansborg på Järnvägsgatan. Han fortsatte sitt arbete för stiftets ungdomsverksamhet och missbruksvård, men var samtidigt en mycket plikttrogen och samvetsgrann expeditionsman. Han hade också ett själasörjande ord att säga var och en som kom till pastorsexpeditionen och uppskattades mycket av församlingsborna.
Axel Nordstrandh stannade kvar som kyrkoherde i 30 år, men hade bräcklig hälsa de sista åren. Flera pastorsadjunkter biträdde honom i tjänsteutövningen. År 1938, när Axel var 80 år, lämnade han sin kyrkoherdetjänst och flyttade till Lund. Där avled han den 10 juni 1942. Han fick sin gravplats på Brågarps kyrkogård, där också hans hustru och flera släktingar vilar. Hans gravvård bär inskriften ”Vården restes av tacksamma församlingsbor”.
Axel Nordstrandh skrev flera böcker: Bilder ur församlingslivet i Sveriges kyrka, Stockholm 1929, En lantpastors minnen – Nya bilder ur församlingslivet i Sveriges kyrka, Stockholm 1931 och Varia: Ungdomskraft, Lund 1906 (Föredrag vid gymnasist- och studentmöten med kristligt program).
I början av 1960-talet fick Axel Nordstrandh en väg i Staffanstorp uppkallad efter sig.
Text: Tina Linde
