Svartvit förstoring efter fotografi. Henrik i Kaftan med grått hår i sidbena och långa polisonger.

Henrik Lundius

Den här gången tittar vi närmare på Olof Henrik Lundius (1787–1863), som var kyrkoherde i Brågarps och Nevishögs församlingar 1844–1863. Då möter vi också hans adjunkt Carl Rudolf Wulff.

Henrik Lundius kom från en gammal militärsläkt och hans far Christian var garnisonspastor i Landskrona innan han blev kyrkoherde i Svedala. Henrik fick privat undervisning och efter studenten 1799 gjorde han militär karriär med flera officersgrader. Därefter sadlade han om och blev präst. I samma veva förälskade han sig i kyrkoherdedottern Margareta Elisabet Bergström i Östra Ljungby. De gifte sig 1812 och fick sitt första av elva barn tio dagar före vigseln. 1812 avlade Henrik också pastoralexamen och blev regementspastor vid Södra skånska infanteriregementet. Han var med på fälttåg i både Tyskland och Norge. Fälttåget mot Norge 1814 var Sveriges hittills sista krig.

Från 1815 hade Henrik flera olika prästtjänster i bland annat Östra Ljungby, Björnekulla och Knästorp. 1832 tillträdde han som kyrkoherde i Södra Sallerup och 1839 fick han titeln fältprost som tack för gångna års militära förtjänster. När det skulle väljas ny kyrkoherde för Brågarps och Nevishögs församlingar stod det mellan Henrik Lundius och lundaprofessorn Ebbe Bring. Ebbe var den teoretiskt mest välmeriterade som någonsin sökt kyrkoherdetjänst i Brågarp, men valet föll ändå med några rösters övervikt på den kraftfulle Henrik. Han fick tjänsten 1842 och tillträdde 1844, vid 57 års ålder.

Henrik Lundius var en egensinnig person och hans prästerliga förkunnelse väckte ibland protester. Han blev till och med anmäld av en församlingsbo för teologiska villfarelser, för att han både i predikningar och katekesförhör framfört egendomliga åsikter om skapelsen och treenigheten. Domkapitlet gav honom 1858 en anmärkning för oaktsamhet.

1854 fick Henrik en adjunkt (hjälppräst) som var lika originell. Det var Carl Rudolf Wulff, son till prosten i Bräkne-Hoby. Carl Rudolf var intresserad av naturvetenskap och lantbruk. Utöver att sköta det mesta i pastoratet drev han den stora egendomen Borggård, var redaktör för “Tidning för lanthushållning” och sekreterare i Malmöhus läns Hushållningssällskap. Han studerade lantbrukshushållning i Tyskland och fick många idéer som han omsatte här i sin hembygd. Hans tankar om en bondeskola tog delvis form i folkhögskolan Hvilan i Åkarp. 

Carl Rudolf Wulff gifte sig med Henriks yngsta dotter Emma Lundius och en av deras söner, Victor blev maskiningenjör vid Staffanstorps sockerfabrik. Där arbetade även Henriks son Henrik som kontrollör. Båda var med om att utveckla den industri som blev utgångspunkten för Staffanstorps moderna era.

Henrik Lundius avled den 26 mars 1863, efter 19 års tjänst som kyrkoherde i Brågarp och Nevishög. Han är begravd nära sakristian på Brågarps kyrkogård tillsammans med sin hustru och en dotter. I början av 1960-talet fick han en väg i Staffanstorp uppkallad efter sig. Det fick även den mångsidige adjunkten Wulff.

Text: Tina Linde

Källor:

Carlquist, Gunnar (1954). Lunds stifts herdaminne - från reformationen till nyaste tid. Serie II biografier, 5 Bara, Ljunits och Herrestads kontrakt. CWK Gleerups, Lund.

Pfeiffer, Ivan (2007). Kyrkor och präster - en historisk tillbakablick, S:t Staffans församling. Staffanstorps Tryckeri AB.