"Det ingår i jobbet att prata lite"

I över 20 år har Titti Fröderberg jobbat på Sundbybergs begrav-ningsplats och Lötsjö kapell. Lika länge har hon funnits till hands för de människor i sorg som hon möter i jobbet som kyrkogårdsarbetare.
– Den delen av yrket kom nästan direkt. Jag var vaktmästare på begravningar då och hade hand om alla urnsättningar. Det kom så naturligt att börja prata med de anhöriga, berättar hon.
I jobbet idag ingår bland annat att visa gravar när anhöriga ska välja en sista viloplats, eller att vara behjälplig med allt praktiskt inför en urnsättning.
Men även att finnas där som medmänniska.
– Det är för de anhörigas skull vi är här. Och det ingår i jobbet att prata lite.

Sorgen hos de hon möter kan ta sig vitt skilda uttryck.
– Inför en begravning kliver många anhöriga rakt in i de praktiska förberedelserna. För en del kan det nog vara skönt att ha något handfast att fokusera på. När man träffar dem en tid senare vid urnsättningen är det något helt annat. Då har axlarna sjunkit ner och det kan vara en nästan lättsam stämning. Den största pressen har släppt.
Vilka frågor dyker upp i samtalen med de anhöriga?
– Mycket är praktiska frågor: hur djup en grav är, vad det innebär att vara gravinnehavare, hur funkar det med gravsten. Vissa vill bara prata minnen medan andra tar upp konflikter och gamla oförrätter. Vissa personer har hon slussat vidare till diakoner, när hon märkt att sorgen suttit djupare.
– Jag är ju ingen psykolog. Men vi brukar säga det, vi som jobbar här, att man får agera det ganska ofta. Men behöver man professionell hjälp så vill vi kunna slussa vidare, säger hon.

Just det stillsamma och vackra läget intill Lötsjön tror hon lockar fram tankar och känslor för besökarna.
– Många säger det, att här är så skönt och vilsamt. Det gör det lätt-are att öppna upp. Vissa personer ser jag gå här dagligen, och sen efter några rundor så kan en del ta kontakt och börja prata.
Varför tror du att folk tyr sig till dig?
– Jag tror att jag är empatisk, och så är jag bra på att identifiera såna känslor som ligger under ytan och bubblar. Men också att jag är en bra lyssnare. 
När hon var yngre kunde lyssnandet och empatin bli för mycket.
– Alla andras känslor kunde nästan invadera ens liv. Idag som äldre har jag ju lärt mig hantera det på ett annat sätt. Och så har jag två kloka äldre bröder som jag kan vända mig till om jag behöver prata av mig om något jag hört. 
Att jobba på en kyrkogård  innebär att vara omgärdad av  döden hela tiden. Det är inget som skrämmer Titti.
– Döden är en helt naturlig del av livet. Det kan låta som en klyscha, men jag är helt förlikad med vad som sker. Jag är trygg i mina tankar och det gör det lätt för mig att finnas där för andra.