Skalunda kyrka

HISTORIK
Den tornlösa romanska kyrkan är byggd i sandsten och kan ha rötterna i 1000-talet. En undersökning för några år sedan visade att virket till takstolarna fälldes omkring 1145, men självklart kan det funnits en kyrka helt i trä ännu tidigare.
Skalunda hög och domarringen strax väster om kyrkan vittnar om att Skalunda varit en mycket viktig plats.
Huvudportalen på södra långväggen har ett normandiskt inflytande och visar på influenser från norskt håll.
Någon gång under medeltiden raserades det ursprungliga koret och det nuvarande koret, en sakristia och ett vapenhus byggdes. När det hände vet man inte säkert, men troligen var det i samband med detta som kyrkan välvdes och valven pryddes med målningar av Nils Håkansson från Vadstena. Detta enligt uppgifter från Johan Hadorph (riksantikvarie 1679-1693) som företog en västgötaexpeditionen kring 1670. Målningarna och signeringen (Nicolai Haquini pictoris de Wastenis anno MCDLXVI) (1446) finns inte kvar.
Kyrkan är uppförd av finhuggna sandstenskvadrar och bestod ursprungligen av ett rektangulärt långhus med en port åt väster, den så kallade Dalbodörren. Detta som ett minne från den tid då dalslänningarna hade Skalunda kyrka som församlingskyrka.
1731 fick kyrkan ny bänkinredning, ny predikstol och läktare i väster.
1897 genomfördes en restaurering av kyrkan, vilket ledde till de största förändringarna. Då togs valven ner och ersattes med trätak. Den så kallade triumfbågen mellan kor och långhus togs bort och kyrkans medeltida karaktär försvann helt. Restaureringrn innebar cementgolv och slätputsade innerväggar, dekormålade med imitation av byggstenar. Dessutom förstorades fönstren.
Under åren 1955-1957 renoverades kyrkan grundligt. Koret fick ett nytt golv av kalksten och altaret murades upp i sten med en ny altartavla. Det sattes in en ny orgel och ny predikstol och läktaren byggdes om. Allt efter förslag av arkitekt Axel Forssén i Göteborg.
2002-2003 renoverades kyrkan igen. Nytt kalkstensgolv lades in, kalken i koret togs bort för att visa den målade dekoren av byggstenar. Samtliga innerväggar målades om och altarringen fick nytt lokalt vävt tyg. Samtidigt tog man bort altartavlan och ersatte den med ett kors från kyrkans inredning. Kyrkbänkarna och predikstolen målades om. Detta för att försöka återskapa den stil som fanns innan renoverignen på 1950-talet.
Kyrkans yttersida har i stort sett fått vara orörd sedan medeltiden.
I kyrkan har tidigare Skalundafunten funnits, en dopfunt från 1100-talet, kyrkans förnämsta inventarium. 1871 såldes den till Statens historiska museum. Den nuvarande dopfunten i trä är tillverkad på 1930-talet av klockaren och skolkantorn Gustaf Berg i Rackeby.
Orgeln på läktaren i väster är tillverkad 1956 av Nordfors & Co. Den ljudande fasaden härstammar emellertid från 1913 års orgel, byggd av samma firma. Instrumentet har fem stämmor fördelade på manual och pedal.
Storklockan är gjuten 1533 och har en latinsk inskrift som i översättning med upplösta förkortningar lyder: ”Herrens år 1533 göts denna klocka till ära åt Jesus Kristus och helgonen Laurentius och Sigfrid. Amen.”
Lillklockan är av en tidig 1200-talstyp och saknar inskrifter.