Stuguns gamla kyrka, byggd 1786-1794 av bygdens son, nämndemannen, klockaren, smeden, byggmästaren mm Pål Pehrsson, har föregåtts av åtminstone två tidigare kapell, ett från 1333, troligen nordväst om den nuvarande kyrkan och ett från 1671 på ungefär samma plats som den nuvarande kyrkan.
Klockstapeln i Stugun blev Pål Pehrssons första kyrkliga bygge, omkring 1774-75. Senare tillkom liknande staplar, enligt belägg av hans hand, i Haverö, Multrå, Håsjö, Hällesjö, Borgsjö och Älvros. Även flera träkyrkor liksom en stenkyrka uppfördes under Pehrssons kunniga ledning. Stuguns gamla kyrka, i rokokostil, tillkommen under Gustav III:s regering, är idag en av Sveriges bäst bevarade 1700-tals kyrkor i trä.
Altarpredikstolen liksom dopängeln är snidade av Johan Edler från Lockne, det norrländska 1700-talssnideriets mästare. I mittreliefen syns en framställning av "Jesus som såningsmannen" och därunder "Jesu bön i Getsemane".
Altarringen och den slutliga bänkinredningen är utförda av drängen Eric Hindersson, från Lit, men klockarbänken har Pål Pehrsson gjort själv. Läktaren tillkom först 1810, orgeln byggdes 1873 av Johan Gustav Ek i Fränsta och tillhör en av de tre bäst bevarade från den tiden. Två träskulpturer, något defekta, från tidigare kyrkan har sin plats på norra långväggen. De föreställer Sankt Mikael och en biskop.
Den vackra mässingskronan i mittgången är skänkt av drängen Jon Simonsson. Till vänster om koret hänger det s k Fröjdekvädet, till 100-årsminnet av Uppsala möte 1593, då man slutgiltigt antog Lutherdomen som Svenska kyrkans lära. Till höger hänger ett annat kopparstick, vilket beskriver kung Karl XII:s seger vid Narva 1700. Kyrkklockan är den mindre av de tidigare två klockorna, den större är flyttad till Stuguns nya kyrka.