Vi samlas en kväll i november runt ett bord med ett tänt dopljus och där en hembakt äppelkaka sprider en ljuvlig doft. Det är Aidan, Gina, Ruben, Katrin, Sanna och Helena. Vi pratar om fastan och dess betydelse för människor idag. Inledningsvis ställer vi frågan om vad var och en förknippar med ordet fasta och svaren dröjer inte. Aidan berättar att det första han tänker på är att inte få äta på dagtid, som muslimerna fastar under ramadan och hur de sedan äter tillsammans på kvällarna. Ruben tänker på kopplingen mellan fastan och Jesus 40 dagar i öknen och att man under fastan kan tänka lite extra på att vara en god medmänniska.
Gina berättar att hon under förra årets fastetid uteslöt godis och socker vilket var jobbigt men gick bra ändå. Det var utmaningen i sig som gjorde att hon ville prova.
– Fastan gav effekt även efteråt. Jag hade ett mindre sötsug, berättar Gina.
Aidan berättar hur hans familj dragit ner på antalet tillfällen med godis och kakor under hela året. Alla tre enas om att det man gör under fastan egentligen är bra för hela livet och inte bara under begränsad fastetid.
Katrin nämner att det finns fasta både i judendomen, kristendomen och islam, även om man mest hör talas om ramadan inom islam, som i år infaller 28 mars till 29 april. Judendomen har bara en dag, försoningsdagen, som infaller tio dagar efter nyåret och kristendomen har egentligen två fasteperioder, den som varar från askonsdagen till påskdagen och så advent. Den förstnämnda är kanske den många främst känner till. Advent är tänkt som förberedelse inför julen. I vissa kristna traditioner fastar man varje onsdag och fredag i veckan, året om.
Katrin läser ett stycke i Jesaja 58: ”Detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok. Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum.”
– Att fasta betyder inte bara att du avstår från att äta. En kristen fasta kan vara att man under en tid avstår från något för att ge tid till något annat, menar Helena.
– Det kan till exempel vara att man för en tid avstår från sociala medier, tv-tittande, att handla nya saker och att du i stället ger pengar eller tid till välgörande ändamål.
Under fastan kan vi också börja med en ny vana som skapelsen och/eller vi själva mår bra av. Det kan till exempel vara att promenera eller cykla i stället för att ta bilen. Att tänka lite extra på sina relationer, höra av sig till någon man inte ringt på länge är också något att göra under fastan. Att bry sig om skapelsen, förundras över hur den fungerar och hur vacker den är. Plocka skräp, sopsortera lite bättre eller bara vara mer i naturen.
Fastan kan också vara en påminnelse om att stanna upp, inte bara rusa på i högt tempo utan djupna inåt. Ta tid för bön och stillhet, läsa böcker, skala av till ett lugnare tempo och inte fylla sin kalender med aktiviteter. Fastan kan vara ett sätt att påminna sig om vad som är viktigt i livet och för en tid gå in i ett lugnare tempo.
Aidan berättar att hans klass medvetet lägger undan telefonen för att i stället umgås på rasterna.
– Det är annars vanligt i samhället att se hur människor är i sin egen lilla telefonbubbla, menar han och lägger till att äldre människor är bättre på att prata med varandra i stället för att vara i sin egen bubbla.
I dagens samhälle har olika sorters matfasta blivit populärt för att gå ner i vikt. Vi pratar om att det för många är som om januari är en fastemånad efter julen. Många avger nyårslöften som ska hållas, till exempel börja träna eller äta mindre socker. Januari brukar även vara en lugnare tid jämfört med december och många har lite mindre pengar att röra sig med.
– Fastetid kan ju också ge en ökad förståelse för människor som lever under knappa ekonomiska förhållanden, både i vårt land och andra länder, säger Ruben.
Vi enas om att fastan borde få ta mer plats i dagens samhälle, då vi kan behöva påminnas om vad som är viktigt i livet och att vi behöver vara solidariska med varandra och skapelsen.
– Det här är ju saker som vi egentligen borde leva efter hela tiden och inte bara under fastan, menar Gina, Aidan och Ruben.
Text: Helena Almfors