Hej Bengt-Åke Öhgren...

Sankt Nikolaus, Hustomten, Vätten, Rupert Knekt och  Santa Claus är namn på olika jultomtegestalter. I Tidaholm har vi vår egen jultomte, Bengt-Åke Öhgren. Jag fick mig en pratstund med honom. När Bengt-Åke och jag började pratas vid om att han är som Tidaholms egna jultomte. Då berättar han...

– På en av resorna till Polen och barnhemmet i Otwock, inte alls vid jul, så finns där en liten grabb som tar tag i nunnan Serafinas hand och när han ser mig så  frågar han henne ”Är det jul nu när Bengt-Åke är här?” Det kändes lite fint i mitt inre, säger Bengt-Åke som sedan 80-talet gjort väldigt många resor till Polen för att bland annat hjälpa och stötta barnhemmet i Otwock. Det har blivit många resor vid jul.

– En jul när vi besökte barnhemmet så hade vi inslagna julklappar från Tidaholm med oss. Lite korkat av oss att inte veta vad det var i alla paket. Men, men...

– Ett av barnen, en liten kille, fick en bättre begagnad plastlinjal i sitt paket, inte världens bästa och roligaste julklapp, berättar Bengt-Åke. Han fortsätter att berätta om att de skulle sitta och lyssna på en man som berättade om de olika nyanser av röd färg på rosen på en polsk folkdräkt. Alla, både nunnor och barn, blev väldigt trötta där de satt och lyssnade. Då kom jag på att jag kunde ju lära grabben bredvid mig vad man kan göra med linjalen. Den är ju superbra att skjuta papperstussar med. En nunna lite längre fram fick några papperstussar i nacken, men hon märkte inget, skrattar Bengt-Åke. Grabben och jag hade skitkul under den tiden. Så den mest misslyckade julklappen går med god vilja att få till att bli den bästa.

Kan du berätta om den  bästa julklappen du fått?

– Jag tror nog att en av de finaste julklapparna jag fått är en ljusstake jag fick av en liten kille på en av alla julresor till Polen. När vi skulle åka hem efter vår vistelse så kommer en grabb med ett litet litet paket. Vi fick ju ofta små påsar med någon gåva och teckningar av barnen när vi åkte hem, men den här gången kom en kille med någon liten liten grej som han själv har gjort, jag fattade knappt att det var en ljusstake, men de goa ögonen som följde med den här presenten de glömmer jag inte, säger Bengt-Åke.

Vilken är den bästa julklappen du gett?

– Men det tror jag nog att jag kan säga och det det är sammanhanget som gör mig lycklig alltså.

– Det är till ett barn på barnhemmet, ett barnhem där de i princip inte har några egna personliga saker alls, som jag får lämna över ett par vantar som en äldre dam på 90 plus har stickat. Jag hade varit och hämtat 4  kartonger hos henne med stickade vantar, tröjor och sockor några veckor tidigare. Några dagar efter att jag varit där så förlorade hon sin dotter och alla deras tillhörigheter i en brand.

– Jag kunde dela med mig av hennes stickade vantar till ett barn som blev så himla glad och gav ett sådant stort och varmt leende tillbaka och det är nog det bästa. Detta ögonblick fångades på bild. Den bilden gav den äldre damen som mist det mesta i sitt liv en liten glimt av ljus och bilden tände lite livsglädje. Att få förmedla något  från någon annan som har engagerat sig är fantastiskt.

Bengt-Åker fortsätter:

– Sen måste jag nämna en sak till. I min tidiga ungdom, så fort man kunde jobba och tjäna lite egna pengar, så gjorde jag  ju det. Jag körde bla ut blommor från Blomsterhandlare Janssons affär och fick då lite dricks som jag sparade. Vår hyresgäst på Ällagatan och jag hade kommit överens om att han skulle hjälpa mig att köpa filttofflor som en skomakare i Broddetorp tillverkat. Jag gav honom mina pengar och han hjälpte mig att köpa var sitt par till mamma Alice och Pappa Harry.  

– De blev superglada och jätteförvånade. De julklapparna hade jag fixat helt på egen hand. Det minns jag väldigt väl och har kvar som ett skarpt minne.

– Dessa två perspektiv på att ge julklappar ger båda en go känsla. Att själv få förmedla julglädje men också att få förmedla det någon annan har tillverkat till någon som blir så himla glad är fint, berättar Bengt-Åke.

Vad är din drivkraft?

– Min tro, det jag tror allra djupast på, svarar Bengt-Åke snabbt. Att följa Jesus och gå i hans fotspår. Han som aldrig gav upp, det är min drivkraft.

– Det behöver inte vara jättesvårt att hjälpa. Med våra olika personligheter och med hjälp av familj och vänner så kan vi tillsammans sprida glädje, kärlek och hjälpa till där det behövs. Inget blir bättre av att sitta ner och bli förlamad av all jävlighet som sker i världen. Vi behöver vara en motvikt till de galningarna som tror att man löser konflikter med våld och krig.

Tack Bengt-Åke för det du delat med dig av, inte bara i detta samtal utan i allt du gör! Jag nynnar på adventspsalmen Bereden väg för Herren när vi skiljs åt. Bengt-Åke älskar idéen med den psalmen. Jag är inspirerad av att ta den från ton till handling.

Text: Lisa Öhgren