Kanske kommer det ett rejält regnoväder, en storm, ett snöfall eller så blir det störningar i våra IT-system som påverkar vår elförsörjning och som gör oss strömlösa i flera dygn. Det förändrade klimatet kan leda till stora översvämningar eller katastrofala skogsbränder. Vi pratar alltmer om kris och krig. Kan vi tillsammans rusta oss bättre?
Jag satte mig ner med Ellinor, Sanna och Magnus för att prata om krisberedskap. Finns det en rädsla och en känsla av maktlöshet hos oss som tar över och gör oss att bli lamslagna?
Sanna berättar att hon och Ellinor lyssnar på podden ”I väntan på katastrofen” med Patrick Sellman och Kalle Zackari Wahlström och de har även varit på en föreläsning med Patrik Sellman om krisberedskap.
I podden pratas det om att det är viktigt att man fortsätter att få samhället att fungera så bra som möjligt under kris. Ellinor ger exempel på varför vi inte bara kan sluta med våra samhällsviktiga resurser.
– Läkare och vårdspersonal måste kunna arbeta under de krävande förhållanden som råder i krissituation. Därför behövs också en fungerande skola och barnomsorg.
– Likaså behövs det lokalvårdare för att ge vården de bästa förutsättningarna att ta hand om sjuka och skadade. Vi behöver människor som tömmer och tar hand om våra sopor och så vidare. Vi måste alla hjälpas åt att få samhället att fungera även under kris, säger hon.
– I vårt samhälle idag är vi väldigt individualistiska. För ett tag sedan kom det mycket reklam och information om hur vi skulle förbereda oss för kris.
– Vi skulle köpa en massa prylar och se till att ha lådor och väskor packade och redo, flikar Magnus in.
– Var och en ska lösa klimatkrisen ensam, vi ska öka den biologiska mångfalden själva och vi ska alla ha vår egen krislåda.
– Det kom helt plötsligt upp massa reklam om att köpa prylar för att du ska klara just dig i kris. Alla ska förbereda sig genom att ha en väska när krisen eller kriget kommer.
– Krisberedskap handlar inte bara om att jag köper saker som är bra att ha, utan även om mental förberedelse och här kommer även tron in, säger Magnus och fortsätter.
– Ensam är inte stark, ensam är död! Det räcker inte att vi var och en sitter och vevar på varsin nödradio, vi behöver veva tillsammans.
– Vi tror att det är oerhört viktigt att vi alla ser oss själva som en mycket värdefull del i att finnas till hands och att hjälpa till där det behövs. Det är viktigt att vi inte tror att andra ska lösa allt åt oss. Vi måste tänka att vi ska göra det tillsammans, fortsätter Sanna och Ellinor.
– Jag har funderat på vart jag ska ta vägen och vad som ska packas med om det blir krig, säger Sanna.
– Men efter att ha lyssnat på podden tänker du ju lite annorlunda, säger Ellinor och tittar på Sanna.
– Vi behöver nog ta hjälp av varandra. Vi kanske inte vet vad våra grannar heter idag men det kan vara så att våra grannar blir våra viktigaste livlinor i en kris. Så kanske är det dags att börja säga hej till varandra, säger Sanna och fortsätter.
– Förr hade var och en stora kunskaper om överlevnad. Idag är det inte så. Vi köper halvfabrikat i affären, vi googlar fram allt som vi behöver veta snabbt för att lösa problem som uppstår.
Magnus, Sanna och Ellinor funderar vidare på att kyrkan behöver vara tydligare med att kyrkan är ett alternativ. Kyrkan behöver vara saltet som inte tappar sin sälta, kyrkan måste visa på att det finns andra värden när rädsla och oro knackar på. Det handlar om gemenskap och om kärlekens kraft, meningen med våra liv, hopp att våga hoppas i mörk tid.
– Vi kanske rustar oss för kris och krig helt i onödan, menar Sanna och fortsätter.
– Förhoppningsvis kommer vi inte drabbas. Men om vi ser förberedelsen som något som berikar oss och ger oss mer mod och livslust kan det vara värt att vi förbereder oss.
– Att förbereda sig både mentalt och praktisk genererar att vi bidrar till ett bättre samhälle, vi övar vår tanke i att hjälpa andra och ta emot hjälp, öppnar upp så att vi ser varandra som ovärdeliga resurser. Vi får en bättre gemenskap och blir mindre ensamma oavsett. Det är ju fint, avslutar de.
Text: Lisa Öhgren
