.jpg?DoProcessing=&ci=0,80,1920,1200&w=1680)
Advent och jul är självklarheter i vårt samhälle. Men varför firar vi advent, lucia och jul – egentligen? Och varifrån kommer traditionerna, med adventsstjärna, tomte och klappar? Här får du veta mer.
Vi firar jul för att Jesus föddes. Gud blev människa, en bebis – så hjälplös som en människa kan vara. Gud kommer till oss utan makt för att visa oss att vi kan välja att älska. Det är aldrig ett tvång, alltid kärlek, som styr Guds omsorg om oss.
Här har vi samlat månadens alla gudstjänster.
Har du tänt din adventsstjärna och börjat förbereda dig inför julen? Advent – som betyder ankomst – är den period då vi gör oss redo för att ta emot mysteriet, att Gud blev människa. Nu för tiden tänder vi adventsstjärnor som påminner om stjärnan som lyste över staden Betlehem, där Jesus föddes.
Under de fyra veckorna i advent läser vi i kyrkan bibeltexter som berättar om olika tider och händelser i Jesus liv. Ljusen som vi tänder i adventsljusstaken och stjärnan som lyser i fönstret symboliserar Betlehemsstjärnan som vägledde de tre vise männen till stallet och Jesusbarnet.
Kyrkans nyår sker redan vid första advent. Då inleder vi det nya kyrkoåret som sedan avslutas på domssöndagen knappt ett år senare. Kyrkan har två stora fasteperioder – dels under advent, dels under fyrtio dagarna före påsk.
Bibeltexterna för första advent handlar om glädje och fest i Jerusalem. Folket hade länge varit förtryckta av romarna, som hade makten, men nu hade de hört att det väntades en ny kung. Äntligen skulle den nya kungen komma! De sjöng ”Hosianna”, som betyder ”rädda oss”, en hälsningsfras som ofta användes på Bibelns tid när man mötte kungen. I kyrkan sjunger vi fortfarande Hosianna, för vi hälsar Jesus välkommen.
Folket hade säkert många föreställningar om hur flott den nya kungen skulle vara och hur festligt han skulle resa in i Jerusalem. Men den kung som visade sig vara Jesus red in i staden på en åsna och han talade om fred och frid.
Den andra söndagen i advent berättar bibeltexterna om Guds rike. ”Guds rike” är något helt annat än de riken – länder – som finns i vår synliga värld. Guds rike har inga gränser eller hinder. Det är i stället ett osynligt rike som kan finnas inom oss och vår värld.
Medan människor med vapen kan försvara åsikter och landgränser, talar Guds rike om den kärlek som kan och vill förändra. Det är en kärlek som blir större och större ju mer vi ger av den och ju mer vi får ta emot.
Den tredje söndagen i advent berättar bibeltexterna om Johannes döparen. Ibland behövs det människor som går före och som visar andra vägen. En sådan människa var Jesus kusin, Johannes, han som också kallades Johannes döparen. Johannes brann för att människor skulle omvända sig, döpas och förändras som människor. Han banade väg för Jesus, och människorna fylldes av förväntan.
Maria var en ung kvinna som fick besök av ängeln Gabriel. Gabriel sa till Maria att hon inte skulle vara rädd och berättade för henne att hon skulle bli mamma till Jesus – Guds son. Nu börjar ett nytt kapitel för mänskligheten. Gud blir människa och föds som ett litet barn in i vår värld.
Foto: Magnus Aronson
Luciafirandet i Sverige har sin bakgrund i folktro, legender och historiska fakta. Lucia kommer med ljus när det är som mörkast, hon påminner oss om vårt kristna hopp.
Lucia är en historisk person som föddes i Syrakusa på Sicilien på 280-talet. Det är historiskt belagt att hon blev martyr för sin tros skull. I den katolska traditionen är hon skyddshelgon för de blinda. I det romerska samhället var det på den tiden straffbart att vara kristen. Lucia blev förmodligen dödad år 304 under kejsar Diocletianus förföljelse av de kristna. Hon blev alltså inte äldre än 20–25 år.
Legenderna om Lucia är många och detaljerna förmodligen mer eller mindre sanningsenliga. Hon föddes i en förmögen familj och det sägs att hon redan som barn bestämde sig för att aldrig gifta sig och för att ge allt hon ägde till de fattiga.
Det sägs att Lucia ville bli nunna. Tillsammans med lydnad är fattigdom och kyskhet (sexuell avhållsamhet) de tre klosterlöften som den som tänker bli munk eller nunna avlägger. Lucia lär inte ha berättat för sina föräldrar om sin önskan att gå i kloster.
När Lucia så blev bortlovad till en man som inte delade hennes kristna tro blev hon utom sig. Legenden säger att hon gav hemgiften till de fattiga och att fästmannen blev så rasande att han avslöjade att hon var kristen och hon blev dödad med svärd.
I Sverige var den 13 december en speciell dag långt innan seden med luciatåg kom. Lucianatten räknades som årets längsta natt enligt den julianska kalendern. Enligt folktron var den natten farlig, då var övernaturliga makter i farten. Folk höll sig vakna, och för att inte somna så åt man mat.
I Tyskland fanns en tradition där en flicka kläddes upp för att vara Christkindlein, ett Jesusbarn med tända ljus i håret som föreställde en gloria. I Västsverige togs traditionen upp bland adeln, men här var det en vuxen kvinna som, klädd i vitt och med ljus i håret, som kom med mat till gårdens folk medan de vakade.
På julnatten firar vi Jesus födelse, tillsammans med dem som var med i de bibliska berättelserna: herdarna, änglarna, Maria och Josef. Huruvida Jesus föddes i en stall, eller en grotta, eller på någon helt annan plats är och förblir oklart. Bibeln nämner stallet och lyfter därmed fram Jesus enkelhet – det som inte är omgivet av konungars prakt, dyra platser och vackra saker. Det är också herdar, inte kungar, som först får budskapet av änglarna och skyndar till stallet för att glädjas åt underverket.
I många församlingar är det julbön eller samling vid julkrubban för barnen på julafton. Natten mellan julafton och juldagen kan du fira midnattsmässa – den kallas också änglarnas mässa eftersom julevangeliet berättar att änglarna sjöng av glädje när de lämnade bud till herdarna om Jesu födelse.
Tidigt på juldagens morgon firas julotta, som även kallas också morgonrodnadens mässa eller herdarnas mässa. Annandag jul handlar bibeltexterna om den heliga Stefanos. Han var den första martyren, alltså den första kristna som dödades för sin tro.
Vi talar ofta om de tre vise männen under julen. De var österländska stjärntydare som hade sett en stjärna, som var ett tecken på att ett kungabarn hade fötts.
Stjärntydarna följde stjärnan, som ledde dem till Betlehem. Först gick de till palatset och träffade Herodes. Han blev upprörd över att en annan kung skulle ha fötts, och beslutade därför att låta döda det nyfödda barnet. Han försökte lura de vise männen att komma till honom efter besöket hos Jesus, för att avslöja var barnet fanns. Stjärntydarna fick dock en uppenbarelse i en dröm och valde en annan väg hem. I en dröm fick också Josef reda på att det fanns ett hot mot Jesus, och familjen tvingades fly.
Stjärntydarna fann Jesusbarnet och gav honom gåvor – guld, rökelse och myrra. På trettondagen, 13 dagar efter jul, firar vi att stjärntydarna kom till familjen i stallet. I vissa traditioner firas presentutdelning på trettondagen.
Jultomten i Sverige är en blandning av den gamla gårdstomten och en ärkebiskop som levde i slutet av 200-talet och som var känd för sin givmildhet. Efter sin död helgonförklarades han och blev känd som Sankt Nikolaus. Hans namnsdag är 6 december.
Nu för tiden tänder vi adventsstjärnor, som påminner om stjärnan som lyste över Betlehem, där Jesus föddes. Traditionen att pynta med en adventsstjärna härstammar från herrnhutismen, en religiös kristen rörelse från Tyskland. Vid stora firanden, som första advent, satte man upp en lysande stjärna för att fira.
Efter ett tag blev tillverkningen av stjärnorna en del av det årliga julpysslet. Stjärnan spreds med herrnhutismens missionärer och nådde Sverige under 1910-talet.
Julgran
Foto: Gustaf Hellsing