I sitt tal inför den socialdemokratiska partikongressen den 28 september 1975 sa Olof Palme:
”För oss är demokratin en fråga om människovärde. Och människovärde, det är de politiska friheterna, rätten att fritt få uttrycka sin mening, rätten att få kritisera och bilda opinion. Människovärde – det är rätten till hälsa och arbete, utbildning och social trygghet. Människovärde – det är rätten och den praktiska möjligheten att tillsammans med andra forma framtiden. Dessa rättigheter, demokratins rättigheter, kan inte få vara förbehållna ett visst skikt av samhället. De måste vara hela folkets egendom.”
En kan tycka vad en vill om Olof Palme och den socialdemokratiska politiken, men jag menar att Palme prickade in många rätt när han i sitt tal kopplade samman demokrati och människovärde. Samtidigt menar jag att människovärde är något så mycket större än Palmes sekulariserade definition.
Under de senaste veckorna har biskopar vigt diakoner och präster till tjänst. I Skara domkyrka hade biskop Åke ett budskap som han närmast tryckte in i de nästanvigda diakonerna och prästerna samtidigt som det var tydligt riktat till alla som lyssnade: ”Du är oändligt älskad! Du är oändligt värdefull!”
…varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre. (Romarbrevet 8:39).
Även om det naturligtvis är väldigt viktiga aspekter av människovärde som Palme lyfte, handlar de i samtliga fall om att människan har rätten att agera och skyldigheten att prestera. Människovärdet blir så lätt avhängigt en prestation av människan. Och skulle vi då uppleva oss själva som underpresterande så tappar vi också i människovärde.
I Palmes tal fattas nåden, nåden från Gud genom Jesus Kristus. Den oändliga nåden som aldrig sinar. Nåden som träffar alla människor. Nåden som aldrig kräver prestation. Det räcker att tro. Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. (Efesierbrevet 2:8.)
Genom denna kravlösa kärlek fulländas människovärdet, och det är då vi som människor också kan älska vår nästa genom att i ord och handling leva i Jesus efterföljelse. Orden och handlingen blir en given följd av nåden, inte ett prestationskrav. Det är då vi alla ser på vår nästa i kärlek.
Den 6-19 september är det kyrkoval i Svenska kyrkan. Detta är det tredje kyrkovalet jag arbetar med och jag slås vid varje kyrkoval av den drivkraft och vilja som finns hos valnämnderna och alla medarbetare att genomföra valet på bästa sätt för den röstande. Jag slås också av den drivkraft och vilja som finns hos nomineringsgrupperna och kandidaterna att vara med och ta ansvar för Svenska kyrkan.
Jag slås även av alla medlemmars drivkraft och vilja att ta tillvara sin demokratiska rätt att rösta. Och det är precis detta som kyrkovalet handlar om, att genom delaktigheten i de döptas och troendes allmänna prästadöme, ta ett gemensamt ansvar för Svenska kyrkan som en demokratisk organisation med människovärdet i centrum.
Kallelsen ligger hos alla medlemmar, alla förtroendevalda och alla medarbetare. Att människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas. Och allt har sin grund och kraft i kärleken och nåden från Gud.
”Du är oändligt älskad! Du är oändligt värdefull!
Skribent: Andreas Fagrell, stiftsjurist, Skara stift