Be kan man göra på många sätt, ensam i sin kammare eller tillsammans med andra under en gudstjänst. För några år sedan läste jag en artikel i New York Times på min Ipad om en nyligen avliden amerikansk munk vid namn Thomas Keating. Han hade tillsammans med andra, inspirerad av både klassisk kristen mystik och österländska meditationsmetoder, försökt utforma en metod för att be på ett djupare och mer kontemplativt sätt, som skulle kunna passa den moderna människans behov av mening, lugn och frid i sinnet.
En önskan om att lära känna denna metod växte inom mig och tanken föddes att detta kanske kunde vara intressant även för andra. Metoden kallas för Centering prayer och går i stora drag ut på att lära sig släppa taget om alla de tankar, känslor, viljeyttringar, sinnesförnimmelser m.m som flyter fram i vår inre medvetandeström.
Det som blev lite av en ”aha -upplevelse” för mig, och kanske lite utmanande, var att man även ska släppa taget om ens goda tankar och föresatser när de flyter upp ur ens inre.
Centering prayer handlar inte om att be för någon, något eller ens sig själv utan att öva sig i att släppa taget för att på det sättet nå ner till ett djup, där du är tyst och Gud talar till dig i denna tystnad. Är det möjligt? Ja, enligt Thomas Keating är det så, men det är ingen quick-fix han erbjuder, utan snarare ett liv där den kontemplativa bönen blir ett sätt bland många att be på som kanske kan passa den moderna människan, som ju översköljs av ständig information på olika sätt och kanske behöver finna ro och vila från både det inre och yttre flödet av ord som bombarderar oss ibland. Kan vi nå ett inre skikt i oss bottnande i tystnad, där vi övar oss i att lyssna in livet istället för att ständigt omforma det efter våra premisser?
Något för dig?
Om du känner och tror att detta kunde vara något för dig så träffas vi följande torsdagskvällar under våren in mot försommaren: 4/4, 2/5 och 13/6
Kontakta präst Jonas Karlsson för mer infomation.
