Vi slår oss ned vid köksön i det charmiga huset på Egnahemsområdet. Villan är
daterad 1903 och kakelugnarna gör ett gott jobb, även om det är värmen från fläkten ovanför huvudentrén som bidrar lite extra till den där första varma och ombonade känslan denna kyliga januariförmiddag.
HIPPAS HAR PLANEN för dagen klar. Efter Patos besök ska hon fortsätta sortera saker från sin mammas hus, sedan hon nu lämnat Hippas barndomshem och flyttat
till ett annat boende. Men innan det ganska känslomässiga sorterandet och turerna till tippen så ska det skrivas lärarinstruktioner för ett läroboksprojekt.
– Det är undervisningsmaterial för lättare engelska. Jag känner särskilt för alla de barn och ungdomar som precis har näsan över vattenytan och som behöver lite
extra stöd, säger Hippas.
HON HAR TIDIGARE bland annat tagit fram språkläromedel för nyanlända barn och ungdomar och för undervisning i svenska
för invandrare (SFI). Mångkultur och genusperspektiv är viktiga utgångspunkter i hennes engagemang för att skapa förutsättningar både för att lära in och lära ut.
– Det är något jag burit med mig under hela min tid som lärare, säger hon.
Under 20 års undervisning i svenska, engelska och SO på mellan- och högstadieskolor i Stockholm, mötte hon tusentals elever och hundratals kollegor.
Sina samlade erfarenheter har hon även delat med sig i allt från barnböcker till böcker om vett och etikett.
FÖRRA ÅRET FIRADE Hippas tioårsjubileum som heltidsförfattare.
– Det började med att jag tog fram mina egna läromedel. Dels för att materialet som skolan hade helt enkelt var otillräckligt eller gammalt och dels för att det inte
fanns pengar att köpa nytt. Förutom sina egna bokprojekt har hon idag återkommande uppdrag för två etablerade läromedelsförlag.
– Jag funderade länge innan jag bestämde mig för att ta steget och ägna mig fullt ut åt skrivandet. Helt ärligt så var jag livrädd, men min sambo Bengt pushade på mig och sa: ”Vad kan hända?”. Och jag överlevde ju.
HIPPAS DELAR SIN tid mellan Trollhättan, där hon och Bengt bor, och Stockholm, där flera uppdragsgivare finns. Hon har också kvar lägenheten som hon skaffade
under sina 30 år i huvudstaden.
– Jag jobbar väldigt effektivt på tåget, så det funkar riktigt bra. Dessutom är Bengt ute och reser mycket i sitt jobb, så vi har hittat en bra variant av att vara ”här-och-där-bo”.
NAMNET HIPPAS FICK hon under skolåren hemma i Vänersborg, på grund av sin hippieliknande stil. Kristina är det knappt någon som kallar henne sedan dess och
numer är smeknamnet även formellt tillagt. Hippas har också gett namn åt hennes eget bokförlag. Hon lämnade Vänersborg efter studenten, med drömmen om att
bli skådespelare.
– Jag sökte bland annat till Scenskolan, men kom inte in. Men jag jobbade en del som statist och finns bland annat med i de klassiska TV-serierna Rederiet och Varuhuset, berättar hon och skrattar.
TILL SIST FANN hon läraryrket, där hon på ett sätt också fått utlopp för sin ådra att fånga en publik. Något hon också prövade i tjejbandet Sarah Bernhard under gymnasieåren.
– Att stå på en scen är nog något som många lärare har i sig, säger hon och fyller på kaffekopparna.
Trots dagens grådis, så kommer även en promenad att läggas in i dagsschemat.
– Det är ett bra sätt att sätta igång tankarna och få inspiration. Jag gillar att träna och röra på mig, säger Hippas, som bland annat sprungit Chicago Marathon.
HON HAR UNDER livets gång blivit bättre på att göra saker som hon faktiskt vill göra. Hon lyssnar mindre på vad andra tycker att hon borde göra.
– Jag tror det var ett trendbrott när jag närmade mig 30 och bröt med min dåvarande kille. Vi hade planerat att åka Transsibiriska järnvägen, men när det tog
slut bestämde jag mig för att åka ändå, utan honom. Det var ett viktigt steg för mig som person. Jag slutade be om ursäkt och vågade göra det jag själv kände. När
jag var yngre var det mycket yta. Jag var punkare och hippie, men det fanns inget större djup och jag var lite av klassens clown. Det har varit en process att lära sig
lyssna på sig själv, säger Hippas. Om man inte vågar ta steget mot det man innerst inne vill, är risken stor att det övergår i bitterhet, resonerar hon.
– Men alla behöver en knuff. Hon rekommenderar fler att gå i terapi för att få extra coachning och nya insikter om sig själv. Hon har bestämt sig för att omge sig
med människor som ger energi.
– Det känns väldigt bra att rensa upp i livet, men i vissa fall är det också förknippat med en viss sorg.
DET MÄRKS ATT Hippas har reflekterat över sina egna och andras tillkortakommandenoch böckerna om de sju dödssynderna fungerar också som en sorts terapi. Idén om bokserien har legat och grott länge.
– Pappa och jag hade många spännande samtal om det när jag var yngre och jag tror det är något där som jag burit med mig. Jag vill bidra till att sprida livskunskap,
inte minst bland unga. Jag tycker livskunskap är ett mycket bättre ord än etik och moral, som lätt låter lite högtravande.
MED AVUND, FROSSERI, girighet, högmod, lättja, vrede och vällust som utgångspunkt tar hon med läsarna till vardagen bland ungdomar och vuxna på den påhittade Höglandaskolan. Precis som i alla andra sammanhang finns där vardagens inslag av dödssynder, men förstås också dess motsatser i form av medmänsklighet, måttfullhet, generositet, ödmjukhet, flit, tålamod och kyskhet.
– Alla vi människor är lite av varje. Utmaningen för oss är att hitta balansen. Vissa kan även ha för mycket av de goda sidorna. Man kan exempelvis faktiskt vara
för ödmjuk, med risken att man på något sätt utplånar sig själv. Det går att visa förståelse utan att alltid trippa på tå. HON MENAR ATT de som mer eller mindre medvetet uppträder med en stor portion dödssynd i sin vardag oftast har ett tomt svart hål som behöver fyllas.
– Vi tar olika roller och bär med oss olika erfarenheter och upplevelser, som förstås påverkar hur vi är och vilka fördomar vi lever med.
EFTER DRYGT TIO år som högproduktiv heltidsförfattare har hon hittat sina arbetsrutiner. Som att hon alltid tar skrivarpaus mitt i en mening, eller innan ett nytt kapitel är helt färdigt.
– Det är ett bra knep för att inte tappa drivet och bli bekväm i känslan av att ”nu är jag klar”. Tre av de sju böckerna om dödssynderna är redan utgivna. Avund, girighet och frosseri är avhandlat och nu är hon mitt uppe i boken om högmod.
– Om den här bokserien kan hjälpa en enda ung kille eller tjej så är jag jätteglad. Jag försöker ta vara på mina egna krascher och misslyckanden och göra något positivt av det. Och jag har fått mycket positiva reaktioner. En del har jämfört stilen med den norska TV-serien Skam, och det är verkligen ett gott betyg utifrån vad jag vill uppnå.
BÖCKERNA ÄR DUBBELBÖCKER, skrivna i så kallad crossoverstil. Varje bok är fristående och består av två berättelser – en ur ett vuxenperspektiv, och en sett
ur ungdomars vinkel. Du väljer själv i vilken ände du börjar. Här speglas våra olika rädslor och utanförskap, våra känslor kring skam och skuld och hur vi bygger upp fördomar och förutfattade meningar. På motsvarande sätt skildras svek och mobbing, men också motsatser som vänskap, mod och medmänsklighet.
– Givetvis har jag hämtat mycket ut mitt eget liv, men jag tror att alla kan dra paralleller till sin egen vardag och omgivning, även om mina böcker utspelar sig
på en skola.
OM TRE ÅR, 2021, räknar hon med att alla sju böckerna är färdiga. Då har det gått sex år sedan projektet inleddes 2015.
– Ibland kan det kännas övermäktigt, men jag har hittat en bra berättarform och skeletten är klara även för de tre böcker som återstår.
Aktuella händelser ger henne förstås nya infallsvinklar.
– Det är klart att en sådan debatt som vi fått tack vare #metoorörelsen
kommer att finnas med när jag skriver boken om vällust.
NÄSTA BOKPROJEKT ÄR för övrigt redan bestämt: En trilogi om tro, hopp och kärlek. Samtidigt funderar Hippas på om det dessutom kan bli aktuellt med en åttonde bok i serien om dödssynderna.
– Kanske föds det en åttonde dödssynd i vår mobila och digitala tid, där reflektion ofta är en bristvara i den ständiga jakten på omedelbar bekräftelse.
Namn: Hippas Eriksson
Född och uppvuxen: 1966 i Skellefteå, uppvuxen i Vänersborg.
Bor: I Trollhättan och Stockholm
Familj: Sambon Bengt och två bonusbarn
Gör: Författare, pedagog, inspiratör och föreläsare
Aktuell: Med en bokserie om de sju dödssynderna.
Hon berättar mer i Lextorpskyrkan, onsdag 28/3 kl 18.