Patos - "Du har historien runt omkring dig"

– Du lär dig mycket om både dig själv och samhället, säger hon.

DET VAR I december 2016 som hon överraskad hyllades med 2017 års kulturpris från Trollhättans Stad, efter att ha lagt ned ett stort jobb på att i olika sammanhang lyfta stadens historia i samband med 100-årsjubileet 2016. Bland mycket annat låg hon bakom Innovatums satsning på förr och nu-bilder och bildspelet om Spikön som visades på nyårsafton, jubileumsåret till ära.
Sedan nästan tre år tillbaka driver hon också en egen Facebookgrupp med 3 600 följare, där hon så gott som dagligen publicerar bilder från förr kryddat med fakta och anekdoter om allt från byggnader till idrottshändelser.
Idén till Facebookgruppen "Trollhättan genom tiderna" föddes under pandemin,  när möjligheten att mötas och dela med sig av historien begränsades.
– Det är väldigt roligt att folk kommenterar och bidrar med nya berättelser och egna bilder i gruppen. Jag kan ju inte veta allt, säger Annika och skrattar.
Vi träffas utanför Oscarskolan, som numer är Familjehuset och samlar olika  kommunala verksamheter. Skolan är inte bara en vacker byggnad utan rymmer också personlig historia för Annika.
– Jag gick i skolan två år här, i årskurs fyra och fem. Och pappa jobbade på  Philipsons bilfirma som låg i kvarteret bredvid, berättar hon.

OSCARSKOLAN VID KUNGSTORGET invigdes i augusti 1908 och ersatte Prins Oscars skola, som var tvungen att flyttas för att ge plats åt kraftkanalen från  Malgöbron till Olidans kraftstation, som då planerades att byggas och sedan stod klar 1910.
– Då låg Oscarskolan i utkanten av staden och det var ganska gropig och sumpig  terräng runt om, så skolrådet begärde att gångstigen skulle förbättras,
berättar Annika.
En bit från skolan passerade tågtransporterna till och från Nohabs industrier på Innovatumområdet.
– På andra sidan kanalen ligger just Olidanstationen, som verkligen tillhör  Trollhättans praktverk ur ett historiskt perspektiv, menar Annika.
– Det är den mest fantastiska byggnad vi har, tycker jag. Både hur den ser ut  och hur den är konstruerad imponerar på mig. Den är verkligen ett signum för  Trollhättan, som jag tycker är en väldigt historiskt intressant stad att leva i. Vissa delar av staden är som ett museum med slussarna och de gamla industrierna som du ser från Oskarsbron. Du har historien runt om dig, konstaterar hon och menar att det alltid är viktigt att ha en levande diskussion om det gamla när det nya  planeras i stadsbilden.

– Och förutom delar av centrum så har vi mycket fantastisk historia runt om i naturen. Risveden är en av mina favoriter.
Intresset för historia växte under tonåren.
– Jag gick med i fornminnesföreningen eftersom jag tyckte det kändes  spännande att veta mer om vad som hänt här runt oss tidigare. Men sedan kom
det av sig lite. Man var ute och roade sig, jobbade och bildade familj och då fanns inte riktigt tiden, berättar Annika, som jobbat som kontorist och med administration i hela sitt liv.

NÄR HON BLEV arbetslös 1994 blev det vägen tillbaka till historien.
– Först städade jag hela huset, sedan bakade jag och lagade mat och började läsa massor av romaner. Som sedan övergick till faktaböcker om svensk historia, berättar hon. Via en projektanställning hos Gärdhems hembygdsförening fick hon så småningom också en projektanställning på Innovatums bildarkiv, som är fyllt
av lokal historia. Annika trivdes som fisken i vattnet och är än idag engagerad i arkivet på ideell basis. Det är en lokalhistorisk skatt som Annika verkligen brinner för att dela med sig av.
– Jag har läst många gamla tidningar och sparar alla uppgifter eller skriver av artiklar, så att det ska vara lätt att söka information i datorn. Vissa dagar gör jag inget, medan jag periodvis kan sitta flera dagar i sträck och skanna bilder och sortera material, berättar hon.

JUST NU BISTÅR hon Innovatums bildarkiv med att göra ett urval och digitalisera det digra bildmaterialet.
– Det kommer nytt hela tiden och det är många pärmar att gå igenom. Historien tar ju aldrig slut, konstaterar Annika. Hon lyssnar på och följer med stort intresse andra lokala historieberättare, som Lars Myrén och Jonas Lundberg.
– När jag började intressera mig för historia igen, så minns jag att Lars Myrén höll föredrag på biblioteket. Jag gick på samma föredrag flera gånger, eftersom frågorna från åhörarna kunde variera från gång till gång och det gjorde att du fick med dig nya saker hela tiden. Jag har lärt mig väldigt mycket av Lars, som också skrivit flera böcker, berättar Annika.

Ibland bjuds hon in för att hålla föredrag och hon har även fått frågan om att göra små stadsvandringar. 
– Jag har aldrig riktigt tyckt om att tala inför folk, men jag har börjat gilla det mer och mer. Helst skulle jag nog vilja skriva böcker, men jag tror kanske att marknaden är lite mättad samtidigt som det är ett ekonomiskt risktagande.