Patos - "Jag är så glad för den tid vi fick tillsammans"

Han går till graven så gott som varje vecka och han njuter av det vackra när alla ljusen brinner under Allhelgonahelgen.

ALLHELGONA ÄR DEN tid på året då vi tillsammans påminner oss om att döden finns, och drabbar oss alla. Men det är också en ljus helg. Att vandra genom  blommor och brinnande ljus på begravningsplatserna är en stark upplevelse - och oerhört vacker. Även på Håjums och Götalundens begravningsplatser är det alltid extra förberedelser både estetiskt och praktiskt för att ge de tusentals besökarna en så fin upplevelse som möjligt. Det är helgen då många familjer samlas och umgås och där ljuständningen vid de anhörigas gravar blir något som för oss samman.

Rune Johansson, 83, tillhör en av alla självklara Allhelgona-besökare, men han är en flitig besökare på Håjum även övriga delar av året.
– Både min mor och far ligger begravda här, och så har jag Birgitta i  Askgravplatsen Ekgläntan. Det är så fantastiskt fint här, säger han när  han tar oss med till Birgittas sten med den fina namnplattan, som sitter i en av tre runda större stenformationer i Ekgläntan. Mitt i varje cirkelformat askgravsmonument finns ett verk i smide, designat vid Stenebyskolan i Dals Långed, som Trollhättans kyrkogårdsförvaltning har ett mångårigt samarbete med.

DAGEN TILL ÄRA, den 13 oktober 2022, skulle Birgitta Husell ha fyllt 83 år.  Rune har med sig fem varmröda rosor, som han placerar i vasen vid Birgittas gravplats.
– Vi var lika gamla Birgitta och jag, och hon fick uppleva sin 80-årsdag. Det känns bra, även om 80 år idag känns för tidigt att gå bort, konstaterar Rune.
Han har långsamt vant sig att leva utan sin kärlek, som dök upp i hans liv för 35 år sedan i Kyrkans hus där Trollhättans kyrkokör repeterar.
– Hon var en glad tjej och när vi träffades hade vi båda just separerat och båda hade familjer. Jag hade två barn och hon hade tre och även när vi blivit ett par så bestämde vi oss för att fortsätta vara särbos. Så vi träffades på helger och reste mycket ihop. Vi var nästan som gifta, berättar Rune och ler.
Resorna tog paret över hela världen och många av alla reseminnen finns samlade i den bok fylld av bilder som Rune lät göra efter Birgittas bortgång.
– Den ger mig en sådan glädje varje dag och jag har den på köksbordet hemma i lägenheten, säger han och tar oss snabbt med på en rundresa till bland annat Mexico, Kina och Egypten. Kultur och äventyrliga strapatser har genom åren  varvats med sol- och badresor.

BIRGITTA OCH RUNE njöt av varandras sällskap och de gemensamma upplevelserna blev bara fler och fler för varje år. Till vardags jobbade Birgitta som lärare. Rune har varit säljare på Nolato Cerbo i 40 år och reste mest i Sverige, men även i Europa med uppdrag att sälja emballageteknik och  läkemedelsförpackningar.
– I och med att vi fortsatte vara särbos så tror jag att vi bevarade den där gnistan på ett speciellt sätt. Vi tröttade aldrig ut varandra med diskussioner om vardagens små bekymmer, funderar Rune, som vid sidan av jobbet länge varit aktiv som förtroendevald inom kyrkan.
– Jag kan kanske inte säga att jag är särskilt djupt troende, men kyrkan för mig har en viktig roll som mötesplats och jag ser allt gott som den gör för så många. Det är det som driver mig i mitt engagemang. Och med trons ögon kan man se mycket, säger han och beskriver hur han varje gång ser sina föräldrar och Birgitta när han besöker Håjum begravningsplats.
– När jag är här hos Birgitta känner jag bara en sådan glädje och jag är så glad för all den tid vi fick tillsammans. Jag tror att hon har det bra där hon är nu. 

ATT FORTSÄTTA SJUNGA i Trollhättans kyrkokör och Seniorkören och vara med i Trollhättans kyrkas verksamhetsråd, har blivit än viktigare efter Birgittas bortgång. Liksom att fortsätta vara med och bemanna Svenska kyrkans Fair Trade-shop på Kungsgatan, som är en mötesplats för många ideella inom kyrkan.
– Det är lätt att bli sittande hemma ensam, men jag har fortsatt söka mig ut och kanske är det från mina föräldrar eller i mitt jobb som säljare under alla år som har lärt mig att försöka ha en positiv grundinställning. Jag har även väldigt trevliga grannar och vi har en fin innergård där vi träffas och grillar på somrarna, berättar Rune.

DEN 18 MARS 2020 är dock ett mörkt datum. Det var då han väntade på  samtalet från sjukhuset om att Birgittas hjärtklaffsoperation gått bra och att han kunde komma och hälsa på henne.
– I stället ringde de och berättade att Birgitta hade avlidit på operationsbordet. Hon hade haft det väldigt jobbigt med hjärtat den sista tiden och nu skulle hon äntligen få det åtgärdat, men det blev inte så, säger Rune.
Dagen efter vi ses på Håjums begravningsplats ska han på egen hand åka till Stockholm och gå på Tommy Körbergs konsert. Och han är fortsatt aktiv i Nolato Cerbos veteraner som bland annat arrangerar resor för tidigare medarbetare.
– Just det där att ha ett sammanhang även när du blir äldre och kanske ensam tror jag är jätteviktigt. Inte minst för oss män som kanske inte har samma nätverk utanför jobbet som många kvinnor har.

HAN HADE ETT stort stöd av barn och barnbarn när Birgitta gått bort och begravningen blev jättefin.
– Det var under pandemin, så vi kunde inte ha någon större minnestund. Vi  väntade först ett år med asknedsättningen och ytterligare ett år med att anordna en separat minnestund i Kyrkans hus med familj, grannar, vänner och släktingar.
Det var så roligt att få träffa alla igen och minnas Birgitta, säger Rune om träffen med nära och kära. I samma hus där Birgitta och Rune en gång fann varandra.
Asknedsättningen vid Ekgläntan med släkt, vänner och familj är också ett varmt minne.
– När ett av Birgittas barnbarn tittade på de stora vingarna i smide som finns här så sa hon: "Titta, där är vingar som mormor kan använda för att flyga till himlen med". Det är något jag ofta tänker på och som gör mig rörd varje gång jag kommer hit.