Lyssna

Patos - Ett erfaret Begravningsombud

I 20 år har Bernth Gruvander varit länsstyrelsens förlängda arm i Trollhättans pastorat. Med begravningslagen i ryggen är hans roll att säkra att begravningsavgiften används till rätt saker. Och att människor med olika religioner eller icke troende får möjligheter att hålla sina begravningsceremonier utifrån sina önskemål.

NÄR BERNTH GICK i pension efter ett helt yrkesliv i skolans värld, sammanföll det med Svenska kyrkans delning från staten. Året var 2000. Vid delningen tilldelades kyrkan fortsatt ansvar för begravningsverksamheten av staten.
– Länsstyrelserna runt om i landet är tillsynsmyndighet och till sin hjälp har de oss begravningsombud. Jag blev nominerad i Trollhättan och utsågs formellt av kommunfullmäktige. Det kändes som ett intressant och lärorikt uppdrag och det blev det också, så jag har blivit kvar, konstaterar Bernth.
HANS UPPGIFT ÄR, främst med utgångspunkt från de som inte är medlemmar i Svenska kyrkan, att se till att alla verkligen får det som sägs i begravningslagen
och att den avgift som alla folkbokförda inkomsttagare betalar används rätt.
– Begravningsavgiften är helt skild från avgiften för medlemskapet i Svenska kyrkan och redovisas separat på deklarationsblanketten. Avgiften ska finansiera hela begravningsverksamheten med allt från skötsel av begravningsplatser till lokaler.

I TROLLHÄTTANS PASTORAT lever både Hoppets och Ljusets kapell på Håjums begravningsplats upp till neutralitetskraven och kan användas av alla samfund eller vid borgerliga begravningar.
– Det är två väldigt fina kapell som byggdes på 1950-talet och som inte har några fasta religiösa symboler. Det kan man istället ta in då man vill, påpekar Bernth.
När större frågor kring begravningsverksamheten ska tas upp, bjuder kyrkan in Bernth och andra trossamfund, till samråd. Det kan handla om ett nytt begravningsområde, exempelvis.
– Jag upplever att det finns en väldigt bra dialog, säger Bernth, som i rollen som ombud också deltar vid möten både i kyrkorådet och kyrkofullmäktige i pastoratet.

ATT LÄRA SIG nya saker och träffa nya människor har alltid intresserat Bernth, som är extra glad över allt socialt umgänge han har sedan han blev änkeman för tio år sedan.
– Inte minst i mitt uppdrag som begravningsombud har jag fått lära mig mycket och träffar väldigt många trevliga människor, både anhöriga från olika kulturer, men också bland alla förtroendevalda och tjänstemän inom kyrkan.
Under ett år lägger han omkring 200 timmar på ombudsrollen. Han har ett mindre arvode och ersättning för utlägg och sammanträdestid. När han berättar om uppdraget för andra tror många att han är begravningsentreprenör.
– Men det är något helt annat. Begravningsentreprenörer är företag som erbjuder sina tjänster för att hjälpa anhöriga med genomförandet av själva begravningsceremonin och allt som finns runt den. Kostnaderna för de grundläggande delarna ingår dock redan i begravningsavgiften, påpekar Bernth.

UNDER 2020 LIGGER avgiften på 25 öre per intjänad hundralapp. Sedan 2017 är den densamma för hela landet, förutom i Stockholm och Tranås som hanterar den
på egen hand.
– Innan förändringen gjordes kunde storstäder med många invånare ha betydligt
lägre avgiftsnivå jämfört med orter i glesbygden, där man var tvungna att ta ut en högre procentsats för att få det att gå runt.

I AVGIFTEN INGÅR i huvudsak rätten till en gravplats i 25 år, eventuell kremering, vissa transporter och tillgång till lokal för ceremonin.
– Som medlem i kyrkan ingår också präst och kantor, men det finansieras då av  medlemsavgiften och inte av självabegravningsavgiften, påpekar Bernth Gruvander, som tror att många faktiskt inte vet att begravningsavgiften är en obligatorisk avgift som ser till att fundamenten för en begravning är säkrade för alla.

BERNTH ANSVARAR FÖR ytterligare angränsande pastorat utanför Trollhättan. Med jä mna mellanrum blir han kontaktad av anhöriga som undrar just vad som gäller, om man nu inte är medlem i svenska kyrkan. Under sina 20 år i rollen som allmänhetens ombud kan han inte minnas någon kontrovers.Varje begravningsombud lämnar en årlig rapport till Länsstyrelsen i Västra Götaland. Samtidigt är kyrkan skyldig att redovisa hur begravningsavgifterna använts.
– Vi gör också regelbundna besök ute i församlingarna för att se så att det finns lokaler som fungerar för alla, berättar länsjuristen Lars Schill, ombudsansvarig på Länsstyrelsen i Västra Götaland. Begravningsombuden utses för fyra år i taget.
– Riktlinjen är att det ska finnas en i varje kommun, men det finns även exempel
där ett ombud ansvarar för flera kommuner beroende på antalet invånare. Och i större kommuner finns det förstås flera. Idag har vi omkring 35 ombud i Västra Götalands 49 kommuner, påpekar Lars.

Så funkar det:
All begravningsverksamhet i Sverige finansieras via begravningsavgiften, som 2020 är 25 öre/intjänad hundralapp. Den betalas av alla som är folkbokfördai Sverige och som har en kommunalt beskattningsbar inkomst, oavsett religion. En medelinkomsttagare betalar ca 1000 kr/år.
Begravningsavgiften garanterar att Svenska kyrkan, som är huvudman för
begravningsverksamheten i alla kommuner (utom Tranås och Stockholm) tillhandahåller en gravplats, gravsättning, kremering, förvaring av stoftet i väntan på gravsättning och begravningsceremoni. Vill man ha en lokal eller en ceremoni helt utan religiösa symboler så är Svenska kyrkan skyldig att tillhandahålla det. Allt regleras i begravningslagen.
Begravningsavgiften har inget att göra med medlemskap i Svenska kyrkan. Begravningsavgiften och kyrkoavgiften är därför separerade på skattsedeln.