MICHEL MATHEUSSEN ÄR lagbas på Håjum och visar runt den
småregniga dag som Patos besöker begravningsplatsen.
Vi stannar till vid ett par gravar som Michel förklarar tillhör katoliker.
Gravstenarna är stora, med heltäckande plattor över gravplatsen.
Stenarna pryds av porträttbilder och ingraverade kors, och Michel förklarar att det är vanligt för katoliker.
I DET KVARTER vi befinner oss i på Håjum vilar människor från olika kristna religioner. De största gravstenarna tillhör katoliker, ortodoxa
och romer. Även de ortodoxa gravstenarna är prydda med porträtt av de avlidna. Michel berättar att det är vanligt att anhöriga med ett annat
ursprungsland beställer gravstenar från det land eller område de kommer ifrån. Några hundra meter bort ligger två kvarter för muslimer. Att muslimer inte ligger blandade med andra religioner är egentligen av två skäl, dels säger islam att muslimer ska begravas tillsammans med andra muslimer, dels ska de ligga med huvudet mot Mecka och gravområdena behöver därför utformas speciellt för det ändamålet.
Michel visar på gröna figurer i trä som sticker upp från några av de gravar som ännu inte fått en sten.
– Man markerar huvud- och fotändan med gröna träplattor. Männens träplattor har en kantig form och kvinnorna en rundare form. Plattorna är tillverkade av ett träslag som lätt ruttnar och när de sedan faller omkull är sorgetiden över, förklarar han.
TIDIGARE GÄLLDE SAMMA former för gravstenarna men de reglerna börjar allt mer luckras upp, menar Michel och pekar på skillnaderna mellan ett äldre gravområde och ett nyare där det i det nyare även finns män med gravstenar i rundare former och vice versa. På muslimska gravstenar är månskäran en vanlig symbol. Michel berättar att månskäran har sin öppning åt olika håll beroende på om ens ursprungsland ligger på övre eller undre halvan av jordklotet.
Svenskkyrklig begravning
Begravning enligt Svenska kyrkans ordning är den begravningsceremoni
som drygt 75 % av de som avlider i Sverige använder sig av. Alla som är medlemmar i Svenska kyrkan har rätt till en begravning i Svenska kyrkans regi. Begravningen följer en ordning, men utrymme för komplettering finns. Som regel är ceremonin i en kyrka eller kapell med klockringning, musik och psalmsång. Griftetal, bibelläsning, böner och välsignelse hålls av präst i Svenska kyrkan. Vid kremation avslutas begravningen ofta i kyrkan eller kapellet, man kan också välja att följa kistan till väntande bil för transport till krematorium. Vid jordbegravning
kan de församlade följa med kistan till graven för nedsänkning.
Muslimsk begravning
En muslim ska helst jordbegravas inom 36 timmar efter döden. Den avlidna tvättas och lindas i bomullstyg. Om man använder kista är den ofta mycket enkel. Graven ordnas så att den döde ligger vänd mot Mekka. Begravningen sker efter middagsbönen. Den inleds med en kort
bön och sedan följer männen med till begravningsplatsen där man hjälps åt att lägga den döda i graven. Kvinnor är som regel inte närvarande utan ber i hemmet. Akten vid graven avslutas med bön. Graven markeras med en enkel gravmarkör som visar var gravens huvud- respektive fotända finns. Gravstenar förekommer och har ofta en
halvmåne och stjärna som symbol. En muslimsk grav ska inte beträdas och får inte återanvändas.
Ortodox begravning
Ortodoxa kyrkan är ett samlande begrepp för ortodoxt kristna kyrkor. Inom den ortodoxa kyrkan är inte kremation tillåten. Under begravningsgudstjänsten är församlingen ofta stående och har vaxljus i händerna. Den döda kläs i egna kläder och kistan är ofta öppen. Ibland läggs en ikon eller ett kors i handen på den döda. Prästen följer med till
kyrkogården och läser där böner för den avlidne innan kistan sänks ner. Man har gärna begravning på tredje dagen efter dödsfallet och familjen ska återvända till graven på tredje, nionde, tolfte, och fyrtionde dagen för att be för den dödes själ.
Katolsk begravning
En katolsk begravning kan förrättas av en präst eller en diakon i en kyrka (som inte behöver vara katolsk) eller i ett begravningskapell. Den hålls antingen som en ”Ordets gudstjänst”, centrerad kring läsningar ur Bibeln, psalmsång, griftetal och förböner för den avlidne. Den kan också hållas i högtidligare form med mässa, det vill säga en nattvardsgudstjänst som avslutas med begravningens böner och riter. Man bestänkerkistan med vigvatten, som påminner om dopet, och man beröker den med rökelse, en symbol för kyrkans böner som stiger upp till Gud för den döde. Vid graven är det katolsk sed att deltagarna kastar en handfull mull på kistan, alternativt bestänker den med vigvatten.
Romsk begravning
Som rom ka n man vara katolik e ller ortodoxt kristen me n det finns också romer som är pingstvänner, Jehovas vittnen eller muslimer. När en rom dör vill man vaka i mellan ett och tre dygn efter dödsfallet. Begravningen ska sedan ske så snabb t som möjligt. Vuxna romer skall alltid jordbegravas men på grund av höga krav på renlighet och att den döda ska ”kunna andas” undviker man att lägga jorddirekt på kistan, utan gjuter en kammare som kistan kan stå i. Familjesammanhållningen
är viktig och begravningar samlar där för många sörjande . Den döda ska som regel vara klädd i nya kläder. Det händer att klackarna p å skorna tas av för att den döde inte ska gå igen.
