FÖR MIG SPEGLAR det den där längtan efter balans, som jag tror att många av oss kan känna ibland. En längtan efter att få återställa något som skadats eller rubbats. Det kan vara något man sagt eller gjort mot någon man tycker väldigt mycket om eller något annat man ångrar. Det kan kännas jobbig, men vi vet innerst inne att
det är värt obehaget att ställa saker och ting till rätta igen.
I JUDISK TRADITION skickades en get ut i öknen med allas synder på ryggen. Det var ett sätt att nollställa och börja om på nytt. I kristen tro är det Jesus som får bära allas synder och offras för mänskligheten. På så vis återupprättas balansen och människans relation med Gud blir hel igen. Därför präglar ordet försoning
hela händelseförloppet under påsken, från korset på Golgata på Långfredagen till den tomma graven tre dagar senare på påskdagens morgon. För mig är just den här högtiden en symbol för nyskapande möjligheter. Den påminner oss om att försoning är den enda möjliga vägen som kan svara mot vår längtan.
I ARTIKELN OM författaren Hippas Eriksson och hennes böcker om dödssynderna, ges ytterligare perspektiv åt våra förhållningssätt och hur vi försöker hitta vardagens balans. Om det och mycket annat, läser ni om i detta tionde nummer av Patos. Ha nu en riktigt Glad Påsk!
Maria Classon, kyrkoherde