DET BLÅSER LITE snålt i solen på Edsborgs IP när vi ses en förmiddag i början av april. Vi drar oss in mot domarrummet, ett av många som Victor är välbekant med. Livet som fotbollens rättskipare började i tonåren.
– Jag har aldrig spelat fotboll själv. Det blev en grusträning i ösregn någon gång som barn,
men jag saknar verkligen bollsinne. Däremot kände jag tidigt att det kunde vara roligt att döma. Och på den vägen är det, konstaterar 32-årige Victor, vars familj är starkt förknippad med fotboll och bandy i stan. Lillasyster Sanna, 28, är en kugge i TFK/HIS division 1-lag, mamma Bettan har en karriär bakom sig i Trollhättans IF, medan pappa Joakim spelat fotboll i TFK och nu jobbar för Gripens BK. Bandy har Victor för övrigt också dömt på hyggligt hög nivå.
– Men i och med att jag aldrig spelade bandy heller så fick jag kämpa med skridskoåkningen, säger han och skrattar.
PARALLELLT MED EN begynnande domarkarriär växte också lusten att bli sportjournalist på radiosporten. Många "radioreferat" har hörts hemma hos familjen Jensen genom ungdomsåren. Victor läste så småningom idrottsvetenskap vid Göteborgs universitet, eftersom det krävdes 60 högskolepoäng för att komma in på journalisthögskolan. Vägen mot journalistyrket tog han dock istället ändå via Ljungskile Folkhögskola, och efter sommarjobbet på ttela:s sportredaktion kom han in på radion som vikarierande nyhetsreporter på Radio Väst. Det var mitt under brinnande Saab-kris 2011 och Victor var en av reportrarna som fick uppdraget att följa händelseutvecklingen när Trollhättans
största arbetsplats verkligen var i fokus och innebar riksnyheter i stor sett varje dag.
– Så här i efterhand kan jag se att jag lyckades bra med den bevakningen. Det ledde till att
jag fick en projektanställning som bilindustrireporter i ett drygt år. Det var där som näringslivet kom in mer och mer för min del, men jag har även jobbat mycket med kriminaljournalistik, berättar Victor.
Istället för den tänkta sportinriktningen fortsatte radiokarriären som rikskorrespondent
i tre år för Eko-redaktionen, där han idag är fast anställd som ekonomireporter.
– Jag är väldigt glad över det jobbet och jag lär mig något nytt hela tiden. Det är intressant att följa näringslivet i Västsverige, inte minst bilindustrin med allt som händer. Och just nu har vi de ekonomiska konsekvenserna av Rysslands invasion i Ukraina. Att försöka förklara hur det påverkar allas vår vardag har präglat den här våren. Det är oerhört intressant att se hur allting inom ekonomi och näringsliv hänger ihop och berätta om det på ett sätt så att alla förstår. Jag är ingen ekonom i grunden, men att vara journalist är ofta att kunna lite om väldigt mycket, säger Victor.
PÅ VÄGGEN I domarrummet hänger bilder av äldre profiler. På samma sätt som spelarna
alltid förbereder sig in i minsta detalj, så har även domarna sina ritualer.
– Visst finns det alltid en viss anspänning, men samtidigt är det roligt att vara en del av stora matcher som lockar mycket folk. Att stå i spelartunneln när entrémusiken hörs i högtalarna och du hör publikens förväntan är något speciellt, medger Victor. Sedan säsongen 2020 är han assisterande domare i Superettan, som är herrarnas näst högsta serie. Det innebär matcher över i princip hela Sverige och det är ett pusslande med jobbet på Eko-redaktionen, där han nu varit i fem år.
– Jag utgår från Uddevalla och Trollhättan, men tillbringar en del arbetsdagar i Stockholm också. Jag har en förstående chef som gör att jag kan kombinera mitt jobb med min hobby som domare.
FÖRUTOM ALLA RADIOINSLAG och löpande nyhetsbevakning ingår det också i uppdraget på Ekot att spela in podden Ekonomiekot Idag. Samtidigt uppdaterar Victor det egna Twitterkontot med ekonomi- och näringslivsnyheter. Fordonsbranschen är fortfarande hans huvudfokus. Både på fotbollsplanen och i journalistrollen har han ögonen på sig från omvärlden. Han både granskar och blir granskad.
– Det är klart att folk har synpunkter på den journalistik jag gör och det jag presterar på planen som domare, men jag tycker inte att det påverkar mig speciellt mycket. Som domare är du så fokuserad på att ta rätt beslut så du reflekterar inte över om det är folk på läktaren som skriker. Och att människor kan ha synpunkter på vad jag gör i radion är en del av yrkesrollen. Båda arenorna har sina tydliga spelregler, som i grunden bottnar i rätt och fel, etik och moral. Pressombudsmannen och Granskningsnämnden för radio och TV har sin motsvarighet i Svenska fotbollsförbundets observatörer, som är på plats och bedömer alla domarinsatser på elitnivå.
– Vi går igenom matcherna efteråt och det gör att du lär dig hela tiden och du måste kunna ta konstruktiv kritik. Jag kollar självklart på klipp från matcherna och situationer som jag upplevt på ett sätt under matchen, kan jag få en annan uppfattning om i efterhand. Det lär du dig också av och du har med dig det när situationen uppstår igen, exempelvis offsider. Det är klart att det inte är roligt att ta felbeslut, men det är ofrånkomligt att du gör misstag. I stridens hetta kan han få höra en hel del hårda ord från spelare och ledare.
– Det måste få finnas känslor, annars hade idrotten inte engagerat så många. Det är människor som lägger ner oerhört mycket tid, energi och passion i det de gör. Så det är
inte så konstigt om de kan bli irriterade ibland, det måste du ha acceptans för. Även om det
förstås finns gränser. Och det har vi ju en regelbok för, konstaterar Victor. Samspelet med
domarkollegorna på elitnivå sker hela tiden under matcherna via öronsnäckor. Det gör att de assisterande domarna, som förr kallades linjedomare, fått en mer aktiv roll i bedömningen av allt som sker ute på planen. På motsvarande sätt samspelar Victor med sina kollegor på redaktionen och fattar hela tiden beslut i nyhetsflödet. Någon tydligt utstakad väg för journalistiken eller det han kallar för hobby som domare, har han inte.
– Det enda jag strävar efter är att utvecklas och försöka bli så bra som möjligt. Och ha roligt på vägen. Jag tror att man kommer längre då. Samtidigt kan du inte sätta dig ned och vara nöjd, säger Victor, som bor en lång frisparkslyftning från Edsborg tillsammans med sambon Sara.
– Vi träffades träffade via gemensamma vänner och hon lämnade faktiskt Stockholm för
Trollhättan.
VID SIDAN AV dubbeljobbandet kopplar han av med fiske, dykning och med att spela tvärflöjt i Sjuntorps musikkår.
– Jag har varit med där i runt femton år. Det var en kompis från gymnasiet som var med
och tog med mig. Vi har kommit igång nu igen efter pandemin och repeterar en gång i veckan. Det blir några konserter varje år, bland annat den årliga julkonserten i Fors kyrka, berättar Victor, som var med i N3:s Symfoniorkester under gymnasieåren då han läste naturvetenskapliga programmet. Just lusten att lära mer var uppenbar även då.
– Jag var med i Unga forskare utanför skolan, som höll på med olika experiment och naturvetenskapsevent för ungdomar. Jag gillar matematik och fysik, men samtidigt hade
jag i bakhuvudet det här om att jag ville bli sportkommentator. Så vi får se om jag kommer dit. Det fantastiska på Sveriges radio är att du kan får chansen att göra så väldigt mycket. Från kultur till utrikeskorrespondent. Att ta steget och försöka bli domare på högsta elitnivå och ha det som heltidsjobb är inget han funderar på i dagsläget.
– Jag tror att det är skönt att ha något annat utanför dömningen. Som det är nu kan jag
fokusera på att ladda upp inför varje match och se det som ett roligt uppdrag, samtidigt som jag kopplar bort det och kan tänka på annat däremellan. Det tror jag är en fördel.
I idrottsstaden Trollhättan är Victor sannolikt ändå mer känd som fotbollsdomare än att han jobbar på Sveriges Radios mest kända nyhetsredaktion.
– Jo, det har ju blivit en del matcher här i området genom åren.