HAN SATT PÅ en spårvagn i Göteborg när han såg Metronyheten om en lite annorlunda studiecirkel i Borås-trakten.
– Det var en träslöjdlärare som anordnade en studiecirkel som gick ut på att bygga
sin egen begravningskista. Först tänkte man ju att det var galningar som kom på en sådan idé, men efter att ha funderat ett tag växte min respekt för deltagarna. Just att våga närma sig det som vi kanske är mest rädda för och undviker att prata om. Och sedan insåg jag vilken bra ram det skulle vara för en bok, berättar Morgan.
HANS DEBUTROMAN RADHUSDISCO från 2010 handlar om uppväxten på 1980-talets Kronogården och hur killen Morris reflekterar över tillvaron. I uppföljaren Det opålitliga hjärtat från 2014 får vi följa Love i en humoristisk roman om mänskliga
relationer, medicinska under och att leva varje dag som om det var den sista. I Kistbyggarna fortsätter Morgan vända och vrida på mänskliga perspektiv.
– Jag tycker det är roligt att se saker ur olika infallsvinklar, konstaterar han, samtidigt som han varnar för halkan på den regnblöta lilla bron över en av bäckarna som rinner i skogen bakom det nyinköpta kedjehuset i Landvetter.
HÄR HAR TROLLHÄTTESONEN nu landat efter att ha träffat sjuksköterskan Emma och på drygt två år blivit trebarnspappa. Emma, som är från Luleå, hade lyssnat mycket på Morgan i radio och skrev några rader om något han hade tagit upp.
– Jag brukar inte skriva till lyssnare, men det var något i det hon skrev som gjorde att jag blev nyfiken och svarade. Sedan fortsatte vi att skriva, berättar Morgan.
När Emma passerade Göteborg på väg mot sin syster i Falkenberg för några år sedan så stannade hon till för att träffa sin mejlkompis.
– Det sa klick direkt, konstaterar Morgan, som mer eller mindre omedvetet hade tänkt bort en framtid med egen familj.
– Jag var nog lite rädd att ge mig in i något med risk att mitt jobb skulle påverka mina möjligheter att fokusera på min familj. Men nu inser jag att det faktiskt går att kombinera.
FÖR SNART ETT och ett halvt år sedan föddes Kelly. Och i mitten av oktober kom hennes tvillingsystrar.
– Så nu har jag vid 49 års ålder gått från noll till tre barn och sambo på bara några år, säger Morgan och skrattar under vår promenad i den höstvackra skogen där solen tränger ner mellan grantopparna.
Här, bland små sjöar, promenadstråk och elljusspår, stressar Morgan av och hämtar
ny energi och nya idéer. Antingen med löparskorna på eller med Kelly i selen på magen.
FLYTTEN FRÅN LÄGENHETEN i Majorna i Göteborg gick i somras och sedan dess har det minst sagt varit fullt upp med boksläpp, inflyttningsbestyr och tvillingfödsel.
– Vi har kommit i ordning i huset ganska bra, men jag har väl en förmåga att stanna av lite när 95 procent är klart. Som tur är har Emma inställningen att man kör på tills 100 procent är färdigt, säger Morgan när vi slagit oss ner på den inglasade
altanen med kaffe och kanelbullar.
NU FÅR FAMILJEN mer svängrum och omgivningarna för Morgans tankar hem till
Lextorp, dit han flyttade från Kronogården som tioåring.
– Jag inser nu hur mycket jag faktiskt saknat närheten till naturen. Det här påminner faktiskt ganska mycket om Lextorp. Fast när flytten gick dit från Kronogården, så var det en gigantisk förändring i Morgans då tioåriga liv. Till det sämre, trodde han.
– Jag fattade ingenting. Vi promenerade jättelångt för att se på vårt nya radhus och jag ville absolut inte flytta över huvud taget. Kronogården var ju mitt liv.
Men flytten blev bra. Bara att Morgan och hans två yngre systrar fick egna rum var en fantastisk känsla.
– Jag förstod då hur mycket jag längtat efter att ibland kunna få vara själv.
TROTS TRE ROMANER på meritlistan så är det kanske Morgan Larssons radioröst som de flesta känner till mest. Tillsammans med vännen och kollegan Christer Lundberg sände han under många år programmet Christer i P3. Efter det blev det Kvällspasset och nu direktsänder han det populära SöndagsMorgan i P4. Även det präglas av Morgans förmåga att locka fram stora berättelser ur de små sammanhangen.
VÄGEN TILL RADION styrdes av tillfälligheter.
– Jag hade flyttat till Göteborg för att spela i ett band och då tyckte min kompis att vi skulle plugga musik. Jag hade för dåliga betyg för högskolan, men fixade högskoleprovet bra och läste sedan bland annat kurser i social psykologi, pedagogik och konfliktlösning. Det var då jag träffade Christer, berättar Morgan.
CHRISTER HADE GJORT lite TV och radio och han bjöd in Morgan att vara med i en relationspanel i sitt radioprogram. Morgan gjorde avtryck och när Christer blev sjuk fick Morgan frågan om att kunde hoppa in och vikariera.
– Ja, på den vägen var det. Jag hade aldrig haft en tanke på att göra vare sig radio- eller författarkarriär, men när jag betraktar det nu så kan jag samtidigt se att det passar mig ganska bra. Jag har kommit fram till att jag nog har någon sorts kreativitets-ADHD. I skolan var jag alltid dålig på att ta till mig korvstoppning som att plugga in glosor, men jag hittade andra vägar att lära mig. Bland annat genom musiken och skrivandet.
HAN KÄNNER SIG fortfarande lika nyfiken.
– Jag kommer nog aldrig att känna mig etablerad. Jag tror alltid att det senaste radio- eller bokkontraktet är det sista. Det tror jag är en styrka som gör att jag
inte stannar till och är nöjd, funderar han.
Nu har han efter många års hemmajobb skaffat sig ett litet kontor inne i Göteborg, men själva arbetsprocessen pågår ständigt och det har även resulterat i två föreställningar genom åren. En tillsammans med Christer Lundberg och en soloföreställning som byggde på Radhusdisco.
DET MÄRKS ATT Morgan trivs med tillvaron. Även om en disk i ryggen bråkar med honom efter sommarens flytt, så är glädjen över sin familj och allt annat roligt i vardagen så mycket starkare. Den fina responsen kring Kistbyggarna ger förstås också en extra kick. Efter boksläppet är det många som vill prata om livet och döden med trollhättepojken som fortfarande bär på en liten dröm om att, precis som forne lagkompisen Håkan Mild, bli fotbollsproffs.
I SAMBAND MED årets Bokmässa i Göteborg var Morgan bland annat inbjuden till Svenska kyrkans scen och presenterades som både filosof och relationsexpert. Plötsligt är det han som ombeds svara på om döden är en vän eller fiende och formulera svaren på livets gåtor, på samma sätt som han bad sina föräldrar om svar när han var liten grabb.
– Jag undrade precis som de flesta andra barn vad som händer när man dör, men jag fick inget svar.
NÄR PAPPA KJELL avled i cancer för tio år sedan var Morgan och familjen vid hans sida hela vägen in till sista andetaget. Saknaden är fortfarande stor och sjukdomsperioden var väldigt jobbig.
– Ibland när jag är hemma i Trollhättan så dyker det upp så många minnen förknippade till olika platser. I början var det oerhört jobbigt att gå på våra gamla cykelvägar eller passera fotbollsplanen där jag var mycket med honom, men idag känner jag snarare en enorm tacksamhet över att ha haft en så fin pappa.
MORGAN FASCINERAS AV att vi ofta fokuserar på sådant som skiljer oss åt, mer än det vi alla faktiskt har gemensamt. Som livet och döden.
– Det spelar ju ingen roll vilken religion man tillhör. Döden är ett mysterium som förenar oss och skrämmer, men som också gör livet spännande. Och livet är något vi får helt gratis, konstaterar han.
ATT KUNNA SE tillvaron genom dottern Kellys ögon får Morgan att både förundras och inspireras.Han känner allt mindre behov av att göra en imponerande bucketlist med häftiga saker han vill göra innan han dör. Förstahandsvalen har blivit mer självklara och enklare att göra.
– Jag ser mer och mer värdet av de små enkla sakerna i vardagen och arbetet med
Kistbyggarna har förstås väckt många frågor hos mig, på samma sätt som karaktärerna i boken funderar och kommer till sina insikter när de samlas på en vacker sommarö under två augustiveckor. Under skrivandet har jag själv gått igenom många olika faser och både skrattat och gråtit. Det tror jag även läsarna kommer att göra, säger Morgan.
NYLIGEN FÖRSÖKTE HAN beskriva boken för sin 19-årige systerson.
– När jag var klar sa han på skön trollhättedialekt: «Jag fattar precis. Det är en feelgood, med nära-döden-känsla «Jag fattar precis. Det är faktiskt en bra
summering. Tillvarons kontraster och den ofta hårfina balansen mellan det som är roligt och oroligt, sätter igång tankar hos Morgan Larsson.
– Jag gillar det ambivalenta. Som Indien till exempel. Det är ett av mina favoritländer och har så mycket fantastiskt, men också så mycket som är fruktansvärt dåligt. Det fascinerar mig. På samma sätt är jag nu så otroligt glad för min familj, samtidigt som jag självklart är orolig och rädd för att något ska hända dem. Men det är ju så livet är.