Patos - En historia som aldrig begravs

– Jag lovade mig själv att när jag fyller 60 så ska jag arbeta inomhus, för hur det än är så sliter jobbet som kyrkogårdsarbetare ganska mycket på kroppen. Inte minst på knäna, konstaterar Helen.

Med god marginal till 60-årsstrecket sökte och fick hon jobbet som vaktmästare vid Skogshöjdens kyrka, men Götalundens begravningsplats har fortfarande en stor plats i hennes hjärta. Innan hon slutade gjorde hon och dåvarande kollegan Anne-Mari Jantén en dokumentation över begravningsplatsen, med fokus på dess historia. Det är med andra ord ingen tillfällighet att hon har koll på de mesta och de flesta gravarna, även om det var ett tag sedan hon var här.

När vi tar rygg på henne bjuds vi på en spännande blandning av historier,  anekdoter och skrönor som tillsammans målar en bild av det gamla Trollhättan med dess beslutsfattare, industrimän och profiler. Historien blir verkligen levande i denna oas mitt i stan, som många Trollhättebor tar vara på även som  promenadstråk.

Götalundens begravningsplats kom till under koleraepidemin 1834. De första  gravarna från den tiden är inte synliga längre.

Vi stannar vid en familjegrav där efternamnet är nästan bortskrapat. "Mor och Far" vilar här, helt anonymiserade.
– Jag tycker det är lite sorgligt att det inte går att läsa på stenen vilka det var,  men det går att ta reda på namnen i gravboken, säger Helen.

Männen dominerar på gravstenarna, både med namn och titlar. Den enda  kvinnan på den äldre delen av begravningsplatsen som förärats en egen titel på sin gravsten är ”Bageriidkerska” Lilian Munkenberg.
– Kvinnorna i de äldre gravkvarteren är, om de har tur, omnämnda med namn men lika ofta är de en anonym maka som vilar bredvid sin man. Det var så det var då, konstaterar Helen.

Texten är nästan helt borta på Magnus Åbergs gravsten, men vi får hjälp av ett förbipasserande par att tyda den. "Sveriges godtemplare reste vården" lyckas vi med lite möda få fram. Trollhättans förste kyrkoherde var en av de ledande personerna i staden under senare halvan av 1800-talet. Magnus Åberg var aktiv även inom skolväsendet och kommunpolitiken, men kanske främst som ledare för nykterhetsrörelsen, berättar Helen.

Gravplatsens nyaste del är minneslunden från 1991. Den ligger nästan dold  bland träden längs Idrottsvägen. Här har nyligen lagts på ett nytt lager av jord för att kunna placera askan efter fler. I minneslunden finns ingen sten eller namnplatta, men besökare kan lägga sina blommor och tända ljus på ett anvisat ställe som kyrkoogårdsarbetarna sedan tar hand om. För familjer som bor utspritt och inte har samma möjlighet att besöka en gravplats är minneslunden ett fint alternativ.

Bredvid minneslunden så grävs Götalundens senaste askgrav, även den sköts av kyrkogårdsarbetarna. Sedan askan grävts ner i en sammetspåse placeras en namnplatta där.
– Även om Götalunden inte kan växa rent geografiskt, så kan du fortfarande få en enskild gravplats eftersom gamla gravar sägs upp eller gravrätten utgår och inte förnyas efter 25 år. En del äldre gravar bevaras dock av historiska skäl även om det inte finns anhöriga kvar som sköter dem, förklarar Helen när vi har lagt närmare 200 år bakom oss.

Bara en bit härifrån är det liv och rörelse. Och ny Trollhättehistoria skrivs.