Patos - Ett 25-årigt ”hyresavtal” ger oss alla gravrätt

– Det är kyrkogårdsförvaltningen som har huvudansvaret för hela begravningsplatsen, men just området runt graven är ditt ansvar som gravrättsinnehavare, säger Peter Fischier, jurist vid  Sveriges kyrkogårds och krematorieförbund.

Din och min begravningsplats är förbetald via den obligatoriska begravningsavgiften, som vi alla betalar när vi har en beskattningsbar inkomst. Begravningsavgiften används för att driva och ta hand om Sveriges begravningsplatser och det är Svenska kyrkan som fått statens ansvar att fortsätta hantera begravningsverksamheten utifrån begravningslagen även efter att kyrkan och staten skildes åt år 2000.

Just frågan om vad en gravrätt faktiskt innebär är en återkommande fråga som  branschorganisationen för begravningsverksamheten hela tiden jobbar med att öka kunskapen kring. Juristen Peter Fischier vid Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund genomför sedan 2016 varje år en rad utbildningar för medarbetare inom begravningsverksamheten, men också för förtroendevalda och begravningsentreprenörer.

– Förr fanns det av tradition en ”Moster Agda” i släkten som tog rollen som gravrättsinnehavare och tog ansvar för skötseln, men sedan kom det en annan tid där fler funderat på minneslund för att det är enklare och att det inte kräver något engagemang, säger Peter, som dock tycker sig se trenden vända.

– Min känsla är att önskan att faktiskt ha en plats att gå till med en gravsten eller i alla fall en namnplatta har ökat. Och då krävs det att närstående använder gravrätten och inte avsäger sig den, påpekar Peter.

Han brukar beskriva gravrätten som en förbetald hyresrätt i 25 år.

– Alla har vi var och en vår lagliga gravrätt, men du har samtidigt en hyresvärd som har ett regelverk att följa och därför måste du ha okej från din hyresvärd när du som gravrättsinnehavare väljer hur du utformar exempelvis en sten eller annan utsmyckning, på samma sätt som en hyresvärds måste godkänna en ombyggnad eller nya tapeter. På samma sätt måste gravrätten  tas om hand på ett okej sätt av dig som är ansvarig, såvida du inte väljer att teckna ett separat skötselavtal, förklarar Peter.

Inom Trollhättans församling finns det idag omkring 10 000 enskilda gravplatser på Håjums och Götalundens begravningsplatser som omfattas av gravrätten. För närmare 4 000 av dem finns skötselavtal, som kan förnyas varje år och som formellt inte har med gravrätten att göra.

Peter Fischier märker att det är få som talar om för sina nära och kära hur man vill att begravningen ska vara genom exempelvis Vita arkivet, eller om det finns några särskilda  önskemål om gravplats och gravsättning.

– Generellt tycker jag att vi som anhöriga ska värna om gravrätten och att huvudmännen också uppmuntrar anhöriga till att gravrätter förlängs. Det bidrar inte minst till att vi får ett engagemang från anhöriga och mer välbesökta begravningsplatser, som är en del av vår kulturmiljö. Man kan vara en eller flera gravrättsinnehavare som ansvarar för en närståendes grav. Om det inte tecknas något skötselavtal, så innebär det ett ansvar att hålla gravplatsen i ”ordnat skick”. Var gränsen går är svårt att säga, men det händer att det uppstår tvister om detta.

– Kyrkogårdsförvaltningarna gör regelbundna kontroller av säkerheten så att en gravsten inte riskerar att falla och tittar på att det ser anständigt ut. Det kan ju variera under året, beroende på om gravrättsinnehavaren bor i närheten eller inte, så där är ju dialogen med  gravrättsinnehavaren viktig. De ansvariga kanske inte alltid insett vad gravrättsinnehavet innebär och då krävs det lite pedagogik och samspel. Ett brev om vanvård kan ju formuleras på olika sätt och det känns extra angeläget att ha en god ton sinsemellan när det gäller just gravrätter, säger  Peter Fischier, som vet att det kan uppstå diskussioner.

Om det går så långt som att förvaltningen anser att det är vanvård så kan ärendet ta flera år. När den 25-åriga gravrätten löpt ut går den att förlänga till en engångsavgift. På Håjums och Götalundens begravningsplatser i Trollhättan sker det genom en avgift som 2024 är 1 400 kronor för ytterligare 15 år.

– Så länge du vill förlänga gravrätten så har du i princip rätt att göra det. De 25 åren räknas alltid från när den senast avlidne personen begravts tillsammans med anhöriga som dött tidigare, påpekar Peter.

Den uppdaterade förvaltningslagen, som tillsammans med begravningslagen utgör  ”grundlagarna”, har inneburit en del merarbete för landets kyrkogårdsförvaltare.

– De nya direktiven från 2017 innebär att kyrkogårdförvaltaren måste ha godkänt från alla anhöriga i dödsboet om vem eller vilka som ska inneha gravrätten. Två rättsfall som avgjordes 2022 och där anhöriga var oense, har skapat en praxis kring skärpt dokumentation. Det räcker inte längre att någon från dödsboet meddelar vem som ska vara gravrättsinnehavare, utan det måste signeras eller godkännas genom fullmakt, berättar Peter.

Innan han började jobba som jurist på Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund jobbade han länge med juridik inom sjö och transportförsäkringar.

– När jag fick frågan om det här jobbet kände jag kanske inte att detta var något för mig, men jag måste säga att det är otroligt intressant. Det är viktiga frågor som berör oss alla, eftersom det enda vi vet säkert är att vi ska dö. Att få möta så många engagerade människor som jobbar med och kring begravningsverksamheten har berikat mitt liv mycket. Det är ett område fyllt av etiska och ibland svåra frågeställningar där förutsättningarna skiljer sig åt från norr till söder och där många som jobbar med kyrkogårdsförvaltning ofta möter människor i svåra livssituationer.