Patos - Familj och syltbryssel är Stinas recept för en god jul

– Jag har alltid älskat att baka och nu får jag hjälp av en av mina döttrar med det, berättar Stina. Veckorna före jul presenterade hon sin egen Stinakaka för cafévännerna i Kyrkans Hus, som är en viktig träffpunkt för henne.

Rullad mördeg som skärs i lagom stora bitar, och sedan doppning i kokos. Där är  Stinakakans enkla grundrecept.
– Det är något jag hittat på själv och idag var första gången jag bjöd på den, berättar Stina
när vi träffas en solig caféonsdag i mitten av oktober. Onsdagscaféerna betyder mycket som mötesplats.
– Och under hösten är det soppluncher på torsdagarna också, som jag går på. Det är väldigt trevligt. Annars är jag mest hemma, berättar Stina.

Den 26 mars 2024 firade hon sin 100-årsdag just i Kyrkans Hus, där det finns lite mer  svängrum än hemma i lägenheten inne i stan. På kalaset kom nära och kära och hyllade sin  jubilar.
– Vi drack kaffe och åt tårta, det blev en fin 100-årsdag. Stina flyttade med sin man från hemstaden Borås till Trollhättan 1949. Maken hade fått jobb på Saab som kontorist. Under åren som barnen Maria och Ewa var små var Stina hemmafru, men hon har också jobbat  inom handeln, som är en tradition i familjen.
– Pappa hade en möbelaffär hemma i Borås, berättar Stina, som är näst äldst av  sammanlagt åtta syskon. Två bröder finns också kvar i livet av den stora syskonskaran.
Genom åren har Stina, precis som oss alla, funderat på hur det är att bli gammal och vad som händer efter döden.
– När jag var 90 år undrade jag hur det skulle vara att vara 100, men jag trodde ju aldrig att jag skulle bli så gammal.
Idag försöker jag att inte tänka så mycket, utan vara där jag är i livet. Jag har det bra. Jag  ser mycket på nyheter, men jag orkar inte läsa längre och näsan droppar. Och den här  rullstolen kommer jag inte ur, men är du 100 år kan du inte styra över allt själv, säger hon  och klappar på armstöden.
Benen bär henne inte riktigt längre och rullstolen gör att bakningen också blivit lidande.
– Men min dotter Ewa hjälper mig mycket. Jag har koll på recepten och så får hon göra som jag säger, säger Stina och skrattar. 
Favoriten är syltkakor, men inför julen får de stå tillbaka för klassiska pepparkakor och lussekatter. Och att köpa färdig pepparkaksdeg är det inte tal om.

Stina bär med sig  mycket av sina barndoms jultraditioner.
– Just att få ha mina närmaste hos mig en stund på julen är viktigast för mig och så håller jag fast vid sådant som min mamma gjorde när vi barn var små. Både med bakningen och maten, säger Stina som också har barnbarn som förgyller tillvaron.
Hennes ålder inger respekt hos omgivningen. Det märker hon av i form av omtanke.
– Folk är väldigt hjälpsamma, men jag känner mig pigg och har det bra i livet, säger hon  och hugger in på Stina-kakan tillsammans med dagens bordskamrater på caféet.
– Kyrkan har alltid betytt mycket för mig och jag har varit väldigt aktiv i många olika studiecirklar och grupper, som slöjd och handarbete. Det började när barnen var med i söndagsskolan när vi flyttade hit till Trollhättan. Då träffade jag en annan mamma här som blev en god vän, berättar Stina.

Vid ett annat bord har Reinhold Bylund slagit sig ner. Han har passerat 101 år och precis  som Stina värdesätter han Kyrkans hus som mötesplats.
– Synen och hörseln är dålig och efter att du fyllt 100 kommer krämporna, säger han med glimten i ögat.
Reinhold har själv varit engagerad som ordförande i kyrkans fastighetsnämnd och var med när Kyrkans Hus, dåvarande Församlingsgården, byggdes vid Drottningtorget.
– Just när du blir äldre är ensamheten det jobbigaste. Min fru är borta. Även min vän som  jag träffade senare i livet är borta, liksom min dotter. Då känns det extra gott att veta att det finns en plats där du kan träffa andra, säger Reinhold och provsmakar Stina-kakan. Den får högt betyg. Stinas dotter Ewa konstatera att bakningen tillsammans med mamma betyder mycket. Inför julen är det inte bara pepparkakor och lussekatter som hör till. Stina  har kvar sin mammas välanvända receptböcker där den äldsta är från 1934. Här finns  Julkakorna, Klenäterna och Syltbryssel som är ett måste.
– Mormor bakade alltid dem inför julen och det gör mamma och jag fortfarande. Det är en fin tradition, säger Ewa, som vid det här laget kan recepten så gott som utantill.
– Klenäterna är lite roliga. Du vrider till dem och gör en öppning i mitten innan du lägger  dem i flottyr. De blir nästan som donuts.