Patos - Från ett skrynkligt löv till mångfaldens väktare

Rollen som biologisk mångfaldsinspiratör finns nämligen formellt inte i någon annan av landets 290 kommuner. Energirådgivare är desto vanligare, men när Trollhättans Stad ansökte och fick projektpengar för att jobba för ökad biologisk mångfald, så nappade den nyutbildade trädgårdmästaren, med specialinriktning mot just ängar och biologisk mångfald, direkt.

– Jag gjorde ett examensjobb om hur kommuner kan öka engagemanget för ekologisk mångfald hos bland annat trädgårdsägare, så det här var rena drömjobbet för mig.

Anna sökte tjänsten, fick den och började sin 3-åriga projektanställning hösten 2022. Gensvaret så här långt har varit stort och Anna håller tummarna för att tjänsten ska kunna bli permanent.

– Jag har en lång lista med förfrågningar och bokningar från bland annat villaägare och bostadsrättsföreningar som vill att jag ska komma ut och ge tips och råd om hur de kan bidra till att öka inslagen av växter till förmån för insekterna som spelar en så viktig roll. Vi har länge tyvärr planerat bort insekter och växter genom att anlägga mer hårda ytor på bekostnad av exempelvis ängsområden och lite mer vildvuxna gräsmattor, konstaterar Anna.

Biologisk mångfald är en förutsättning för att vi människor ska ha ett gott liv här på jorden, men i dagsläget går trenden åt fel håll; mångfalden och artrikedomen minskar. Enligt Naturskyddsföreningen är vi mitt inne i en massutrotning av världens djur- och växtarter, som i sin tur påverkar flera viktiga ekosystemtjänster som pollinering. I Sverige är exempelvis en tredjedel av våra vilda biarter hotade. Att vilda bin och humlor står för en stor del av pollineringen har det flesta förstått och just intresset för biodling och att producera egen honung, har ökat markant. Det är bra, men för att klara sig behöver bina och andra insekter fler tankstationer i form av växter med pollen och nektar. Finns inte det så drabbas pollineringen mellan  blommorna, vilket i sin tur leder till ekologisk obalans. Här kan vi alla, i stort och smått, faktiskt bidra till en förändring. Inte minst alla trädgårdsägare. Studsmattor, altaner och stora plattlagda garageuppfarter tar idag ofta allt mer plats på bekostnad av de mer naturliga inslagen. Även robotgräsklipparna gör att det blir ännu svårare för exempelvis bin, humlor, fjärilar, bärfisar och hoppstjärtar att hitta småblommor och lite längre grässtrån.

– Du behöver inte ha stora ängar eller avancerade odlingar för att bidra till att bevara den biologiska mångfalden. Det behövs ganska små ytor, som en blomkruka på balkongen eller vid entrén, eller en liten bit oklippt gräsplätt med ängsblommor någonstans på tomten. Exempelvis orkar de vilda bina kanske flyga omkring 150 meter innan de måste tanka energi, så det är viktigt att det finns många gröna tankställen. Plus att bina behöver ”hotell” där de kan lägga sina ägg,  påpekar Anna Brandeby Harström.

Förutom att naturen i sig mår bättre om vi människor hjälper till, så mår vi själva bättre i en grönare omgivning. Faktum är att det är rena rama medicinen. Anna vet. Efter 25 års intensivt jobb med att besätta roller till TV-och teaterproduktioner, så rasade världen samman 2012. Droppen som fick bägaren att rinna över var när hennes älskade pappa; den folkkäre skådespelaren  Lasse Brandeby, alias Kurt Olsson, dog efter flera års sjukdom.

– Innan det hade vi haft det tufft i familjen med andra sjukdomar, så när pappa gick bort blev det helt enkelt för mycket. Vi stod varandra väldigt nära, berättar Anna, som 2022 också gav ut en bok om pappa tillsammans med journalisten Lasse Råde. Boken blev en del i en lång sorgeprocess, där Anna i början var långt nere och utmattad.

– Jag skrevs in på institutet för stressmedicin på Sahlgrenska sjukhuset hemma i Göteborg. Så småningom blev jag ordinerad grön rehab. Jag  hade ingen större koll på vad det innebar och jag  hade heller inget speciellt naturintresse, förutom att jag har en egen trädgård som många andra, berättar Anna.

Hon var skeptisk när hon som en av sina första rehabuppgifter ute i det gröna skulle leta upp något i skogen som kunde identifiera henne själv.

– Jag tänkte för mig själv: ”Skojar ni?” Vi deltagare fick varsin liten avgränsad ruta på marken som vi höll på med en hel dag... Jag trodde nästan att det var ett skämt.

Anna identifierade sig till slut med ett litet skrynkligt löv.

– Det var så jag kände mig där och då. Vissen och förbrukad.

Och vägen tillbaka från den känslan gick extremt långsamt. Den första månaden gjorde jag bara som jag blev tillsagd. Den andra månaden grät jag och den tredje månaden började återuppbyggnaden, minns hon. Styrkan återvände sakta men säkert och hon kände att det var just med naturen hon ville jobba. Hon återvände därför inte till sin tidigare bransch, utan fick i stället jobb i en blomsterhandel. Där blev hon kvar i fem år och började så småningom studera växtlära, trädgårdsskötsel och ängar. Drygt tre års heltidsutbildning vid bland annat Gunnebo slott och trädgårdar i Göteborg avslutades med examensjobbet, som blev en perfekt matchning med Trollhättans Stad.

SOM rådgivare och inspiratör har hon blivit en länk mellan forskningen och alla som vill göra en insats, men inte riktigt vet hur. Intresset bland Trollhätteborna för att skapa artrikare trädgårdar och grönytor har varit smått överväldigande. När vårvärmen snart är tillbaka har Anna många roliga hembesök framför sig. Bara under den första sommaren bokades det in 50 besök på nolltid, så det ursprungliga målet på 100 hembesök på tre år kommer definitivt att nås.

– Inför besöket får de intresserade beskriva sin trädgård lite och fylla i om det är något särskilt de vill ha tips om. Sedan pratar vi bland annat blommor som är extra bra pollinatörer och jag ger lite konkreta tips om både planteringar och hur de kan göra gräsmattan till en mer välkomnande  plats för insekter, berättar Anna.

Några återkommande aha-upplevelser hos trädgårdsägarna kan vara hur bra det är att det får finnas lite gamla träd och ”död ved” på tomten.

– Ofta städar vi bort sådant som är guld värt för djurlivet. Kompost och små enkla vattenmiljöer är också väldigt bra för att stimulera mångfalden, men det är lätt att glömma bort. Våra  inhemska insekter och vilda växter har levt tillsammans och samspelat i tusentals år. Om vi tar bort förutsättningarna för det så förhindrar vi förökningsprocessen och kan samtidigt öppna upp för skadeinsekter om vi slår sönder strukturerna i det ekosystemet.

Anna undviker helst pekpinnar.

– Min roll handlar mer att utgå från förutsättningarna och visa att vi med många små insatser kan göra mycket med gemensamma krafter. Det kan vara både enkelt och kul. En del är lite ångestfyllda över det här med miljön, men jag är hoppfull, säger Anna och konstaterar att även flera bostadsrättsföreningar exempelvis börjat låta en del gräsmattor växa.

– Det kan bli lite reaktioner i början, men det finns ju en hållbar förklaring. Den vilda naturen har ett helt annat sätt att växa. Och tänk så mycket tid vi sparar i utebliven gräsklippning och ogräsrensning när vi låter lite fler ytor vara lite mer vildvuxna.

Trollhättans Stad har också börjat anlägga fler perenna rabatter, där valet av växter också skapar en mix som gör att det är något som blommar från tidig vår till sena hösten. Anna menar att tanken på biologisk mångfald generellt inte är inarbetad i processen vid samhällsplanering.

– Det måste vi försöka ändra på, även nationellt. Det är lätt att glömma att en tredjedel av all den mat vi äter faktiskt är beroende av att humlor, bin och andra pollinatörer finns. Ta bara äpplen, blåbär och jordgubbar som exempel.

Anna trivs verkligen med uppdraget. Hon har knutit kontakter med den lokala Naturskyddsföreningen och Studiefrämjandet och föreläser återkommande för  trädgårdsföreningar, Bostadsrättföreningar och företag. Hon ser också fram emot att utöka samarbetet med Svenska kyrkan, som bland annat värnar den biologisk mångfalden extra mycket genom de bevarade ängarna på Håjums begravningsplats och satsar på bikupor. Anna har även skrivit en teaterföreställning för förskoleklasserna, som hon nu spelar flitigt.

– Det är en liten teatersaga som jag framför tillsammans med en humla, en fluga och en fjäril. Även om jag inte stått så mycket på scenen själv tidigare, så har jag jobbat med barn och ungdomar som dramapedagog, föreläsare och regissör. Med föreställningen förenar hon sitt tidigare yrke inom film och teater, med sitt nya jobb. Men med mindre stress om med mer omsorg om både sig själv och naturen.