Patos - I kyrkans tjänst, del 11

– Det finns en styrka i vår mångfald och vår ekumeniska gudstjänst i samband med Fallens dagar i juli är en årlig höjdpunkt, säger Svenska kyrkans kyrkoherde Henrik Törnqvist, som nyligen valdes till ordförande i rådet.

Ordförandeskapet roterar mellan de medverkande kyrkorna, som i rådet träffas fyra  gånger per år för att utbyta erfarenheter.
– Vi gästar ibland också varandras kyrkor och predikar och är som lokala familjer inom kristendomen. Vi delar samma tro, men skiljer oss åt i våra traditioner, säger Henrik
Törnqvist.

Sveriges kristna råd beskriver ekumenik som just relationer och viljan att stärka de kristnas inbördes gemenskap, oavsett om du är katolik, ortodox, pingstvän eller svenskkyrklig. Alla
ingår i en enda världsvid kyrka. Idag har Sveriges kristna råd 27 medlemskyrkor. Grunden till rådet, som bildades 1933, lades av Svenska kyrkans ärkebiskop Nathan Söderblom, som 1925 bjöd in till det som blev ett betydelsefullt avstamp för dagens ekumeniska rörelse. Kristna ledare från hela världen deltog och Stockholmsmötet fick stor internationell  betydelse. Både för kyrkans ekumeniska liv och i ett större samhällsperspektiv. Mötet genomfördes i ett  krigshärjat Europa och utmanade i sin samtid en djupt splittrad kristendom. Det framhålls av Sveriges Kristna råd, med anledning av 100-årsjubileet. Rådet konstaterar också att frågan om fred fortfarande är minst lika aktuell. Temat för året är ”Tid för Guds fred”.
– I ett historiskt perspektiv var det något helt fantastiskt som Nathan Söderblom gjorde, konstatar Henrik Törnqvist.

Nathan Söderbloms initiativ ledde till att han fick ta emot Nobels fredspris 1930, då konferensen 1925 samlade kyrkoledare på ett sätt som inte skett sedan det första  ekumeniska kyrkomötet hölls i Nicea, dagens Iznik i Turkiet, för exakt 1 700 år sedan. Då var det kejsare Konstantin som bjöd in närmare 300 kristna biskopar från hela romerska riket för att diskutera ”teologi och kyrklig ordning” i ett försök att enas i vissa grundläggande frågor. Kejsare Konstantin hade tolv år tidigare, år 313, infört religionsfrihet i Romarriket. Men inom den unga kyrkan fanns ändå en teologisk oenighet om synen på Guds sons,  Jesu Kristi relation till Gud Fadern. Vid mötet i Nicea slogs till slut fast att ”Fadern och Sonen är av samma väsen” vilket också lade grunden för den Niceanska trosbekännelsen, som fick sin slutliga formulering drygt 50 år senare. Det är den trosbekännelsen som än idag läses gemensamt inom kristendomen i olika gudstjänster. Den sammanfattar att kristen tro är tron på en treenig Gud: Gud som Fader, Son och Ande: ”Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare. Vi tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad av den helige Ande…”

Utöver att Sveriges Kristna Råd i år uppmärksammar Stockholmsmötet för 100 år sedan, så
uppmärksammas i år också det historiska första mötet år 325. Målet är att rådet ska fortsätta stärka det ekumeniska engagemanget både nationellt och lokalt. Bland annat vill Sveriges kristna råd genom initiativet ”Gemensam Pingst” inspirera till att den helgen  arrangera ekumeniska sammankomster och interreligiösa möten.

Genom åren har Sveriges kristna råd breddats och jämfört med Stockholmsmötet 1925 så finns såväl Romerskkatolska kyrkan som Pingströrelsen med som medlemmar idag. Fokus då, för 100 år sedan, låg på möjligheterna som möten mellan människor och olika kyrkor
skapar. Bland annat drevs frågan om en samlad internationell ekumenisk organisation och
det ledde till bildandet av Kyrkornas världsråd 1948. Idag samlar Kyrkornas världsråd
kyrkor och samfund från 110 länder och representerar 580 miljoner kristna från olika
traditioner. I visionen understryks bland annat att uppmärksamma hot mot mänskligheten
och uppmuntra kyrkorna att ta bättre hand om skapelsen genom att värna om jorden och
dess invånare.

I Trollhättan samlas åtta kristna kyrkor inom TER; Trollhättans Ekumeniska Råd. Utöver Svenska kyrkan Trollhättan ingår också representanter för Pingstkyrkan, Frälsningsarmén, Equmeniakyrkan, Katolska kyrkan, Kronokyrkan Trollhättan, Syrisk Ortodoxa kyrkan,  Lindvedens Missionskyrka och Rommele församling, som är en egen församling inom  Svenska kyrkan och precis som Trollhättans församling tillhör Skara stift.

Kyrkoherde Henrik Törnqvist uppskattar och sätter stort värde på den lokala samverkan.
– Vi har olika relationer till olika delar av vår gemensamma kristna 2000-åriga tradition.  Den kan se lite olika ut i gudstjänsten, men vi har alla i grunden samma tro och viktiga budskap. En vanlig missuppfattning än att den Lutherska kyrkan och Katolska kyrkan är olika religioner, men det handlar om olika traditioner, understryker Henrik.
Han konstaterar att de olika inriktningarna inom kristendomen rent historiskt bottnar i olika
tolkningar och inte sällan konflikter.
– Men idag upplever jag att alla känner att det finns en styrka i mångfalden och det faktum att vi delvis har olika kyrkotraditioner. Inte minst här i Trollhättan finns en vilja till samverkan och en stor respekt för varandra, säger Henrik, som i anslutning till årsmötet  den 13 mars övertog det roterande ordförandeskapet i TER.

Utöver att Medlemskyrkorna träffas fyra gånger per år, så har de också två gemensamma 
arrangemang. Den gemensamma böneveckan i januari är global.
– Då besöker vi bland annat också varandras kyrkor och predikar hos varandra, berättar Henrik. Den ekumeniska gudstjänsten vid Tunet i samband med Fallens  Dagar i juli är en  annan stark tradition med lokal prägel, som lockar många. Henrik ser fram emot året som  ordförande.
– Jag vill fortsätta uppmuntra till att vi kan prata om allt. Som jag ser det är ekumenik är  en styrka av två skäl. Dels att vi inser vad mycket vi har gemensamt mellan våra olika  kyrkor, men också att du kan lära känna ditt eget sammanhang på ett nytt sätt. Det ger  nya insikter och fördjupar relationer.