– Det är helt magiskt, säger Johan, som fick en musikalisk ögonöppnare när han gick Nordiska Visskolan i Kungälv för snart 30 år sedan.
KLOCKAN HAR JUST passerat fyra på eftermiddagen i mitten av april. Johan kliver av tåget i
Trollhättan. Han tar plats i passagerarsätet och vi styr mot villan i Skoftebyn efter att han gjort ännu en dag som musiklärare och musikdramapedagog på Rytmus Musikgymnasium i Göteborg. Efter att ha varit med och byggt upp, och sedan i 14 år jobbat på LBS Kreativa Gymnasiet Trollhättan på Innovatumområdet, tog han för två år sedan klivet tillbaka till Göteborg, där han tidigare bott och jobbat med musikundervisning i många år. Vi passerar Nysätra IP och kliver snart in i det röda trähuset, där Johan och hans fru Cecilia har nya små projekt i gång. Nu är det hallen i det tidigare tvåfamiljshuset som får sig en förvandling. Johan stortrivs och i det öppna köks- och vardagsrummet finns både piano och en kontrabas.
– Cecilia och jag hade väl egentligen inga planer på att flytta till Trollhättan, men när vi hade fått barn så insåg vi snart att du inte fick mycket hus för pengarna i Göteborg. Med facit i hand så är det nog det bästa vi gjort, även om Cecilia, som är från Orust, inte tänkt sig att flytta hit. Men det var faktiskt hon som hittade huset på Hemnet, berättar Johan. Cecilia är lärare i sin nya hemstad Trollhättan, medan Johan vant sig vid att pendla.
– Trollhättan ligger bra med närhet till mycket. Dessutom är det en väldigt bra stad för musik och kultur. Folket som jobbar eller har jobbat med de frågorna inom Trollhättans Stad genom åren med har antingen egen erfarenhet eller är genuint intresserade. Här finns många olika scener, berömmer Johan.
Han är själv i allra högsta grad en del av det lokala kulturutbudet. Och han har varit det länge, på olika sätt. Redan som 18-åring började han och kompisen Magnus Griwall ”trubadura” på bland annat anrika Restaurang Gransäter och Minerva, som så småningom blev Butlers. Det var lärorika år som gav erfarenhet, men Johan längtar inte tillbaka till krogscenen.
– Jag har en oerhört stor respekt för alla rocktrubadurer och coverband, men själv har jag insett att jag numer trivs bäst med att spela inför en sittande och fullt ut lyssnande publik. Och jag saknar definitivt inte att rigga ner och packa prylar till långt in på natten, konstaterar han.
EFTER GYMNASIEÅREN I Trollhättan, där det då inte fanns något estetiskt musikprogram, flyttade Johan till Uddevalla för att gå en 2-årig eftergymnasial musikutbildning på Sinclair. Det musikaliska utbildningståget rullade vidare söderut 1996 till Kungälv och Nordiska Visskolan, där sångtexten och det personliga uttrycket stod i fokus. Johan mötte både skådespelare och vissångare som verkligen fick honom att upptäcka dramaturgin och möjligheten att lyfta fram olika dimensioner i texten genom framförandet.
– Jag fick höra andra göra sina tolkningar av låtar som funnits med länge i mitt liv, och plötsligt fick de en annan betydelse. Det gav mig ståpäls. Just att förmedla texten är något jag än idag har med mig när jag jobbar med mina gymnasieelever, säger Johan.