Patos - Lennart minns barndomsåren på Håjums gård

Lennart, 90, växte upp bland rika ängsmarker och han är glad över hur begravningsplatsen utformats och vårdas. 
– Det är en speciell känsla att komma hit. Det måste vara en av Sveriges vackraste
begravningsplatser, säger Lennart.

Vi står på toppen av den stora kullen på Håjums begravningsplats och blickar ut över dammen och parken runt kapellen och krematoriet. Ängsmarken är delvis bevarad och Lennart, som är engagerad i Svensk Botaniska Föreningen och själv varit med och inventerat floran på Håjum, är glad över det han ser.
– Jag måste säga att stadsträdgårdsmästare Hermansson, som fick kyrkans uppdrag att utforma begravningsplatsens parkområden på 1950-talet, lyckades  väldigt bra. Just att bevara ängsmarker är inte bara vackert, utan också viktigt för  den biologiska mångfalden. Den har en historia här ända tillbaka till järnåldern,  påpekar Lennart.
Att just den stora kullen inte maldes ner av Kanalbolaget när de hämtade grus till kanalbygget, har sannolikt sin förklaring.
– Här var antagligen råmaterialet inte tillräckligt bra, så de lämnade den här delen orörd. Till glädje för alla pulkaåkande barn under vintrarna.

Kanalverket köpte upp gårdar runt om i Trollhättan för att komma åt  markrättigheterna som krävdes till kanalbygget. Håjums gård, som i slutet av 1800-talet sträckte sig från nuvarande Sandhemsvägen bort till Konogårds torg, var inget undantag. Här finns fortfarande flera synbara bevis från livet här på järnåldern och bronsålder i form av bland annat bautastenar, hällekistan och skålgropar. Håjums gård, med ett större boningshus och tillhörande  bruksbyggnader och arbetarbostad, var beläget mitt på nuvarande Håjums handels-och industriområde. Det var hit Lennarts farfar med familj flyttade 1898, när han tecknat sitt arrendeavtal med Kanalverket. Bostadshuset högst upp på grusåsen finns kvar än idag och är nu undervisningslokaler för Kunskapförbundet Väst.
– Farfar Frans var en enkel backstugesittare i Halvorstorp och hade ingen egen mark. Han jobbade på Stridsberg, men hade hjälpt sin bror med hans lantbruk. Så på den vägen var det väl. Håjums gård var inte särskilt välskött när farfar tog över, eftersom tidigare arrendatorer främst var intresserade av själva  boningshuset och inte markerna, säger Lennart.

Frans ändrade på det. Sakta men säkert utvecklades Håjum det till ett väl fungerande jordbruk med flera anställda. 1936 tog Lennarts  pappa Tage över ansvaret och familjen bodde kvar till 1966, då de köpte en gård i Kvarnängen strax utanför Trollhättan. Där drev sedan Lennart lantbruk med  spannmålsodling och köttdjur i många år. Hustrun Gunilla, som Lennart träffade redan på Håjumstiden, har genom åren jobbat som sjuksköterska på akuten och såklart även bistått i jobbet på gården.
– Våra tre barn har dock valt andra vägar än lantbruk. Och idag krävs storskalighet på ett helt annat sätt än förr, konstaterar Lennart.

Vi återvänder till Håjums begravningsplats och rör oss bort mot de gamla fina  Metakapellet, som stod klart 1916.
– Pappas skolväg gick förbi här in mot stan, berättar Lennart och pekar med sin  vackra träkäpp.
I anslutning till kapellet finns också farfar Frans familjegrav, med smidesstaketet gjort av smeden på gården.
– Pappa lärde sig även smide själv, på samma sätt som jag också gjorde senare i  livet i smedjan på gamla Nohab, berättar Lennart.
Kanalbolagets sista last från grustäkten gick 1946 och behovet av mer  begravningsmark i kombination med Trollhättans Stad behov av mark för näringslivsetableringen på Håjum, innebar att och Håjums gård successivt  bantades.

Begravningsområdet har mångdubblats flera gånger om sedan familjen  Andersson lämnade gården för snart 60 år sedan. Nu finns det bara ett område kvar att bygga ut i den södra änden, innan det krävs ny begravningsmark i  Trollhättan. Företaget Sweco har fått i uppdrag att ta fram underlag så att kyrkogårdsförvaltningen kan handla upp den sista utbyggnaden av  begravningsplatsens sammanlagt 34 hektar. Parallellt söks ny begravningsmark.
– Den nuvarande räcker i sju-tio år till med den planerade utbyggnaden. Vi för  samtal med Trollhättans Stad för att hitta lösningar inför framtiden, men det är ont om lämpliga områden, säger kyrkogårdsförvaltningens chef Frank Thorén-Hall.
Urngravar finns det plats för under överskådlig tid, både på Håjum och  Götalundens begravningsplats inne i stan. Dessutom ökar användandet av minneslundar. Behovet av kistplatser är den främsta utmaningen, eftersom de tar större plats. Utöver själva gravytan ska området med kistgravar dräneras och vattnet omhändertas och renas. Begravningsplatser klassas som miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken, utöver att det finns en mängd kommunala  miljökrav.