NÄR HON TAR de sista tonerna i I did it for love stiger jublet. Jessica säger hejdå till stående ovationer. Med en röst av guld har hon tagit med 400 personer på dejt. Vi vrider tillbaka klockan tio timmar.
Från söndagskvällen med trollhättepubliken i Hebeteatern och sin första egna show; På dejt med Jessica. Det är sjätte stoppet av 35 på helgturnén, som har final i Umeå den 14 april. Klockan är halv tolv och Jessica möter oss i lobbyn på Hotel Oscar på Drottninggatan.
Efter flytten till Onsala veckorna före jul är det hotell som gäller även i stan där hon
bott i över 20 år. Lite förkyld och trött i rösten är hon, och Jessica har inte riktigt fått dendär sömnen som hon önskat.
- Någon av gästerna fick för sig att röka på rummet, så brandlarmet gick. Det var bara att ta sig upp, säger hon och tackar ja till en kaffe med mjölk.
Klädd i svart med inslag av glitter på blusen slår hon sig ner i soffan och konstaterar att även lördagskvällens föreställning i Åmål gick bra. Precis som i Karlstad på fredagen.
- På vägen hit i natt stannade jag till i Vänersborg för att sjunga på en födelsedagsfest. Om det är någon man känner så försöker jag ställa upp på sånt också om det funkar. Och nu skulle jag ju ändå den vägen, säger hon, som om det
vore den självklaraste saken i världen.
KANSKE ÄR JUST det där lite typiskt Jessica, som alltid vill ställa upp och vara tillgänglig även om hon egentligen borde tänka mer på sig själv.
- Under den här turnéperioden försöker jag ändå hålla åtminstone två dagar lediga i veckorna för att ladda om och vila, men jag är inte så bra på det, säger hon och skrattar.
För samtidigt är det att sjunga som hon älskar. Förutom när hon som barn blev väckt mitt i natten för att sjunga för festande vänner till sin missbrukande mamma.
Om Jessica sa nej då, så visste hon att mammas man skulle bli arg och otrevlig. Jessicas uppväxt var en resa fylld av oro och svek. Hon och hennes syskon tillbringade många år hos olika fosterfamiljer. Trots flytt från Stockholm till Hagfors, till Lidköping och olika ställen i Skövde, så följde mammans missbruksproblem med och nya supande män kom in i hennes och barnens liv. Den nakna och krassa beskrivningen i Jessicas bok från 2009, var ett sätt för henne att på något sätt försöka förstå, och samtidigt ta kontroll över sin egen livshistoria.
- Det var en jobbig process, men något jag kände att jag måste göra, konstaterar Jessica, som fick hjälp av författaren Lena Katarina Swanberg att skriva självbiografin. När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var, som sålt i över 120 000 exemplar.
NÄR HON NU tagit med sig sin känslofyllda berättelse till scenen sluter hon på något sätt cirkeln och förmedlar det hon upplevt i ett forum som hon alltid drömt om. Stärkt av fina recensioner kan hon nu också definitivt känna att hon klarar sig själv. För På dejt med Jessica handlar bara om henne. Bokstavligt talat. Med sig i arbetet har hon haft med sig showikonen och regissören Hans Marklund och Anders Lundin, vilket i sig säger det mesta om hennes status i artistsverige.
- Och så har jag ett fantastiskt band i ryggen, så helt ensam är jag inte. Men visst
känns det annorlunda och inför premiären på Lorensbergsteatern i Göteborg var jag otroligt nervös. Just innan jag skulle in på scenen tappade jag allt. Det blev bara helt svart. Jag fick springa till logen och scrolla i datorn för att få fram hur jag skulle börja alltihop. På något sätt löste det sig, men även om jag fick bra recensioner så kände jag själv att det fanns saker att göra bättre. Det är nog typiskt mig att inte
riktigt kunna ta åt mig beröm, utan snarare se vad jag gjorde mindre bra, konstaterar hon.
TROTS ALLA FRAMGÅNGAR och att hon sedan länge tillhör Sveriges mest anlitade artister, så finns den där känslan av osäkerhet kvar. Självklart påverkas man av att ha haft fosterföräldrar som nedlåtande varnat henne för att "bli som din mamma" och att ständigt kämpa för att känna sig fullt ut accepterad och inkluderad. Att som barn uppleva att socialtjänsten inte alltid står på din och dina syskons sida fullt ut i alla lägen, sätter givetvis också sin prägel. Vem kan man till slut lita på till 100 procent?
- Jag har väl i och för sig ett självförtroende i mitt jobb och vet att jag är bra på att sjunga, men som många andra kämpar jag med självkänslan. Det som kommer inifrån. Musiken har alltid varit hennes stora drivkraft och samtidigt en tillflykt. Den har aldrig svikit. Och när Carola vann Melodifestivalen med Främling 1983 bestämde sig 10-åriga Jessica för att göra samma sak.
- Mamma var väldigt musikalisk, men samtidigt hade jag ingen riktigt uppbackning när jag kom hem från skolan. Där fanns ingen som tog vid i all den stöttning och inspiration jag fick av bland annat min musiklärare Christer Kempe i Skövde, berättar Jessica.
ÖGONBLICKET 20 ÅR senare då Melodifestivalens programledare Carola fäste blicken på henne och sa; "Jessica, du är en stjärna", läggs förstås i vågskålen fylld av starka positiva ögonblick. Det var efter delfinalen i Göteborg 2003, året då Jessica och Magnus Bäcklund sedan vann finalen i Globen som duon Fame. Det blev också
startskottet för en karriär i rasande tempo, sedan grunden lagts i TV3:s Bert Karlsson-dokusåpa Fame Factory. Med utmärkelsen som Sveriges sexigaste kvinna i ryggen och en årslång Fame-turné bokad snurrade hjulen nu för fullt. Som nybliven mamma till Liam försökte Jessica hitta balansen, men trots att Liams pappa Jonas stöttade satsningen fullt ut så blev det till slut för mycket. Paret
gick senare skilda vägar.
IDAG ÄR SONEN Liam 16 år och läser musikproduktion i Göteborg. Och han är fortfarande det viktigaste i Jessicas liv. Hon lovade sig själv att hon aldrig skulle utsätta honom för det som hon själv upplevt som barn. Som att Jessica alltid hoppades att få höra dammsugaren brumma hemma i lägenheten när hon kom hem från skolan, för då visste hon att mamma var nykter. Tyvärr hände det alldeles för sällan och med albumet 40-14-4 som kom ut 2013, i samarbete med Peter LeMarc och Marit Bergman, sätter Jessica ytterligare ord på sina tankar. Flera av de känslomässigt starka låtarna är med i På dejt med Jessica-showen. Hennes mod att berätta om allt från självmordsförsök till knivhot och känslan av att inte duga till, har varit ett stort stöd för många med liknande bakgrund.
- Jag får fortfarande fina mejl och brev om det och det känns bra att jag kan hjälpa andra genom att beskrivamina erfarenheter. Hon var en nyskild 23-årig undersköterska när hon fick frågan om att bli sjungande servitris på Billingehus nöjesställe hemma i Skövde. Efter bröllopet med sångaren i hårdrocksbandet hon sjungit i flera år i tidigare hade hon nu också bytt efternamn från Arwidsson till Andersson. Innan det hade hon även redan som 17-åring hunnit med en tur till Paris och jobbat som modell.
ATT SJUNGA OCH servera var rena drömjobbet. Hon fortsatte att samla på sig scenrutin och träffade så småningom Liams pappa, musikern Jonas Erixon. Det blev
flytt till Trollhättan 1997 och tillsammans med artisten Jonas Torrestad och Friends-sångerskan Kim Kärnfalk spelade hon och hennes Jonas flitigt. Efter några intensiva år föddes idén om att göra föreställningen Svensk Schlager på en fast scen i Trollhättan. Emil Örns krog Svensk Vodka blev platsen för braksuccén, som fick Bert Karlsson att få upp ögonen för Jessica. Det är med värme i rösten som hon berättar om Svensk Schlager-åren och om konceptet som idag heter Svenska Hits och som fortsätter dra fulla hus, både i Trollhättan och på större företagsevenemang runt om i landet.
- Jag är med så ofta jag kan. Det vi byggde upp tillsammans under de första åren är som en livslång kärlek.
KÄRLEKEN HAR OCKSÅ återvänt i Jessicas vardag. Restaurangägaren och världsmästaren i ostronöppning, Johan Malm, finns vid Jessicas sida sedan 2016. Paret träffades första gången 2013 på Ostron-EM i Trollhättan, dit Jessica gått
med stor tvekan.
- På middagen efteråt hamnade vi bredvid varandra och jag kände nog redan då att jag på något sätt ville ha Johan i mitt liv, i alla fall som vän. När jag så småningom bröt upp från en lång relation så tog jag kontakt och bjöd hem honom på middag. Under förutsättning att han tog med maten. Sedan dess är det vi. Jessica beskriver sig och Johan som varandras motsatser.
- Han säger bara "kom igen", "kör bara", "det blir kul!" Jag är lite mer skeptisk av mig konstaterar Jessica, som inte gjort någon hemlighet av att hon gärna vill ha barn igen.
- Det är ingen självklarhet, särskilt inte i min ålder. Men tanken är att vi ska försöka.
HON STORTRIVS I huset i Gottskär söder om Göteborg. Kanske påminner närheten
till havet om lugnet hon kände när hon som barn fick sitta och meta vid mormor och morfars brygga vid sommarstället i Trosa. Långt ifrån stök och oro och misslyckade jular. Jessica lyckades dock uppfylla sin önskan om att för några år sedan samla sin "brokiga familj" med mamma och syskon och fira den där gemensamma julen som hon aldrig fick upplevasom barn.
- Det var nervöst och spänt, men jag är väldigt glad för det och att jag också fick chansen att komma nära mamma igen.
GLÄDJEN ÖVER ATT kunna förlåta och gå vidare förstördes av sjukdomen ALS. Det tog tre år från diagnosen innan mamma gick bort sommaren 2018.
- Jag bröt ihop när mamma berättade att hon hade ALS. Det är klart att det känns orättvist att jag inte kunde få igen lite av den tid som vi gått miste om under min uppväxt. Jag var hos henne så mycket jag bara kunde tills hon somnade in.
Jessica stödjer nu på olika sätt arbetet för att lösa ALS-gåtan.
- Det är en fruktansvärd sjukdom och det enda sättet att hitta lösningen är resurser till forskning.
INFÖR EN MELODIFESTIVAL, Diggiloo- turné eller den nu pågående showen rullar det stora mediemaskineriet igång. Det är en del av jobbet. Då märks det verkligen att Jessica Andersson inte är någon "kusin från landet". Det är söndagsbilagor,
kvällstidningar, TV och radio.
- Jag försöker alltid vara mig själv, men det är klart att man kopplar på ett arbetsläge. Jag är en produkt i en tuff bransch och det är alltid en avvägning
var man drar gränsen för hur personlig man vill vara, säger hon och konstaterar att hon tror att dagens unga artister har det betydligt tuffare.
- När jag slog igenom var musikbranschen ganska snäll. Det är ett helt annat tempo idag och mycket större krav på hur man ska vara. Inte minst på grund av de sociala medierna.
NÄR DET GÄLLER #metoo har hon medvetet valt att låta andra gå i bräschen.
- Artistbranschen har sina avigsidor som alla andra branscher och jag står förstås
till hundra procent bakom alla som gått ut och sagt ifrån. Samtidigt har jag bestämt mig för att hålla mina erfarenheter för mig själv. För mig handlar det i grunden om sunt förnuft och att respektera sin omgivning. Och vi kvinnor måste stå upp och säga ifrån.
Redan som sextonåring sa hon själv ifrån en sen midsommarnatt på Smögen, då hon upprepade gånger blev kallad hora av ett gäng killar. Hennes markering resulterade i att hon blev illa misshandlad. I några av sina första relationer levde hon också med män som tenderade att bli våldsamma när alkoholen kom in i bilden.
Men hon lyckades bryta sig loss i tid.
IDAG KAN HON blicka tillbaka på en drygt 15 år lång karriär, byggd på stenhårt arbete. Hon hoppas att få fortsätta länge än och en stor förebild både som artist och människa har varit Barbro "Lill-Babs" Svensson.
- Vi träffades på min första Diggiloo-turné och sedan dess var hon alltid oerhört stöttande. Tävlade jag i Melodifestivalen så kom det alltid supportande SMS. Barbro fick en alltid att känna sig speciellt utvald. Hon var fantastisk och jag sörjer henne enormt.
UNDER 2018 MISTE hon också en annan vän; brottarlegenden Frank Andersson.
- Vi lärde känna varandra under Let´s dance och från att ha varit den där Frank som kom lite när han ville, så såg man hur han skruvade upp fokus och precis som jag tränade hela dagarna för att lyckas. Och så stod vi där tillsammans i final till slut. Båda från Trollhättan. Det var helt fantastiskt. Bakom den lite hårda fasaden
var Frank otroligt fin.
DET VAR KÄNSLOSAMT när hon sjöng My Way i samband med Franks begravning i Trollhättans kyrkan fredagen den 19 oktober. Trots att hon sedan länge var uppbokad på annat såg hon till att komma loss.
- Det var viktigt för mig och de andra arrangörerna förstod och justerade i sina program. Klockan närmar sig halv två denna lite blåsiga söndag. Om sex timmar väntar Hebeteatern. En sväng till apoteket i Odenhuset och sedan lite vila väntar, för att få rösten i form inför kvällens föreställning i stan där hon sedan 2009 har en
egen platta i Park of fame.
- Sånt betyder mycket för mig, jag som inte ens är född här. Trollhättan har tagit emot mig med öppna armar.
NIO TIMMAR SENARE är det Party voice som fyller salongen, låten från Melodifestivalen 2018. Ett år som var fyllt av arbetsglädje, men också så mycket
privat sorg.
- Party voice kanske inte var tänkt för en 45-årig schlagerballaddrottning, men jag är glad att jag gjorde den. Jag vet inte om jag har någon direkt ålderskris, men det har blivit en kampsång både för mig och andra kvinnor och jag är väldigt tacksam över att fortfarande få hålla på med det här. Jag är ju i grund och botten bara en vanlig tjej som älskar musik.
Vill du läsa fler artiklar eller bläddra i hela tidningen klicka här.
Text: Erik Torstensson
Foto: Jerry Lövberg