NÄSTAN ALLA KYRKOR har en orgel. Det kan vara en klassisk mekanisk med luftbälg
och pipor eller en elorgel som man pluggar in i väggen. Vid stora tillfällen i våra liv som bröllop och begravningar finns de där och tonsätter känslorna. Men framtiden för levande orgelmusik är inte självklar. Det råder nämligen brist på utbildade
organister. Samtidigt är det inte många ungdomar som väljer att lära sig, så risken är att bristen kommer att öka.
MAJA KRONVALL ÄR ett undantag. Hon är 15 år och har spelat piano sen hon var fem. Sedan ett år tillbaka lär hon sig även att spela orgel.
– Det var min pianolärare som frågade om jag ville börja och jag tyckte att det lät
spännande, berättar Maja och fortsätter:
– Det är ett väldigt häftigt och avancerat instrument som låter maffigt. Och sen är det ju ganska likt piano.
EN GÅNG I veckan har hon orgellektion i Skogshöjdens kyrka där det finns en digital
orgel. Mötet med kyrkomusiker Marie-Louise Svensson i Lextorpskyrkan blir därför första gången hon får spela på en piporgel.
– Det låter mycket vackrare. Jag har alltid tyckt piporna är väldigt coola. Orgeln är alltid det första jag tittar efter när jag kommer in i en kyrka och tänker det vore kul att få spela på just den.
ORGELN I LEXTORPSKYRKAN är precis som de flesta kyrkorglar specialbyggd för att passa in. Den konstruerades 1987 av Grönvalls fabrik i Lilla Edet efter att den tidigare orgeln rökskadades i en brand som bröt ut i sakristian. Den förra orgeln var placerad intill fönstren där det har en tendens att bli väldigt varmt, så när det blev dags att ersätta den så valde kyrkan istället att placera orgeln i den bakre delen av kyrkan.
MARIE-LOUISE HAR SPELAT orgel i 50 år. För henne var det musiken under kyrkobesöken som liten som inspirerade hennes framtida karriär som organist.
– Min mamma tyckte att det var väldigt fint att gå på kyrkokonserter så vi var ofta i Vänersborgs kyrka när jag var liten och lyssnade på olika musikframföranden. Sen blev jag även inspirerad av de musiklärare jag hade som ung. De fick mig att vilja satsa på musiken, berättar hon.
DET HAR VARIT en väldigt rak väg mot karriären som kyrkomusiker. Direkt efter gymnasiet gick hon en musiklinje på en folkhögskola i Ljungskile, där hon både spelade orgel och sjöng i kör. Därefter gick hon vidare till en musikutbildning
vid Stora Sköndal i Stockholm. Sedan krönte hon sina studier med ytterligare fyra år vid musikhögskolan i Malmö.
– Jag hade målet klart för mig när jag var väldigt ung, konstaterar hon.
I BÖRJAN AV 80-talet tog Marie-Louise examen från musikhögskolan och fick en tjänst som kyrkomusiker i Vårgårda. Där jobbade hon i 27 år fram till 2012. Sedan dess har hon varit verksam i Lextorpskyrkan.
– Jag planerar att gå i pension nästa år, så det blir bara två tjänster för mig.
MEN TROTS ATT pensionen hägrar blir det nog inte mycket ledigt för Marie-Louise. Det är som sagt brist på kyrkomusiker.
– Jag får nog hålla på att spela så länge som jag vill, orkar och det känns bra. Jag tycker ju fortfarande att det är väldigt roligt. Jag bor dessutom intill en kyrka så jag har möjlighet att spela när jag vill. Jag spelar faktiskt mest hela tiden, även på semester och andra ledigheter. Det är ju som en fysisk träning som man måste
hålla igång hela tiden, förklarar hon.
ETT LÅNGT ARBETSLIV som kyrkomusiker betyder att Marie-Louise har träffat
många människor i alla åldrar och situationer. Det har blivit otaliga bröllop och begravningar, med stora kontraster i form av både stor lycka och djup sorg.
– Man får mycket tillbaka som kyrkomusiker. Jag spelade vid en begravning tidigare idag och när någon säger “åh, vad fint det är” så blir det betydelsefullt för mig. Just på bröllop och begravningar är musiken extra viktig.
FÖR MARIE-LOUISE HAR passionen för musiken alltid varit viktig, även om hon inte kan välja att bara spela sådant hon själv vill. Det handlar om att anpassa musikvalet för varje tillfälle.
– Jag vill att människorna i min församling ska känna att det är deras musik jag spelar.
TILL LEXTORPSKYRKAN KOMMER människor med olika kulturella bakgrunder och Marie-Louise vill försöka spela musik som berör fler och är universell.
– Under allhelgona spelade jag en gammal spiritual, som heter Swing low. Då märktes det tydligt att den är bekant för flera som kommer från andra länder än Sverige.
När hon får välja helt själv väljer hon bort det mer moderna och spelar gärna barockens musik, som Bach och Buxtehude. På senare år har hon också upptäckt tjusningen i att spela musik som ursprungligen inte är skriven för orgel.
– När jag började spela storbandsjazz på orgel och upptäckte att det låter väldigt härligt. Då spelar man på olika sektioner på orgeln. Brassektion med en hand och solostämma med den andra, medan man spelar bas
med pedalerna, förklarar Marie-Louise.
TROTS ATT KYRKOMUSIKER är ett av få musikyrken som du kan livnära dig på, så är intresset lågt bland unga.
– Vi har nog varit dåliga på att marknadsföra orgeln. Däremot märker jag att musikskolans lärare ofta hoppar in i det här yrket, när det är nedskärningar i skolan, berättar Marie-Louise.
BÅDE MAJA OCH Marie-Louise har idéer om hur kyrkan kan locka fler unga till orgeln.
– Jag tror att man ska introducera den tidigt. Kanske redan i sju- åttaårsåldern. När man blir äldre kan det vara för sent och det blir också svårare att öva upp tekniken som krävs, funderar Maja.
– Jag försöker introducera orgeln för många barn. Men sen måste man ju hitta ett sätt så att den som vill kan fortsätta öva. Därför håller vi kyrkomusiker här i Trestad på att bilda ett nätverk, nästan som en orgelklubb. Vi vill samla ungdomar som Maja och göra roliga saker tillsammans. Kanske åka runt och kolla på orglar i olika kyrkor. Eller bygga en liten bordsorgel, som inspiration att fortsätta.
MAJA VET INTE om hon skulle vilja satsa på en framtid inom musiken. Närmast ligger att börja gymnasiet, sen får hon se.
– Jag gillar ju att spela, men vet inte om jag kan tänka mig det som yrke. Men, vem vet.
T e x t: Erika Almqvist, foto: Jerry lövberg