Patos - Säkerheten i fokus

– Nu gör vi en extra satsning på både skyddskläder och utrustning för att minimera risken för olyckor, säger skyddsombudet Andreas Molin. Bland annat har nya rutiner införts vid gravgrävning.

ÄVEN OM URNGRAVAR är det vanligaste idag, så grävs drygt 50 kistgravar varje år på Götalundens och Håjums begravningsplatser. Om det är en ny gravplats är djupet två meter. Om det ligger en kista i exempelvis en familjegrav, så är djupet 1,5 meter. Förr ingick det i arbetsmomentet att gå gick ner i gravarna och placera gravstämparen, som är en stor stålram.

– Men det har vi helt slutat med av säkerhetsskäl. Det är lätt hänt att det rasar ner från sidorna och då är risken för skador stor, säger Andreas Molin. I stället sänks den rektangulära stålramen ner i kistgraven när man grävt ungefär halva djupet. På det sättet kan grävaren fortsätta jobba med skopan tills graven har rätt djup. Runt graven säkras marken också med tryckfördelande plattor, som både skyddar marken och ger maskinen fast mark.

– Det är många detaljer att tänka på i vår vardag. Förutom säker gravgrävning så handlar det också om att ha bra maskiner och att alla medarbetare har rätt och uppdaterad utbildning i att använda dem. Det gäller inte minst våra säsongsarbetare, påpekar Andreas, som själv bär grön hjälm när han behöver. Färgen markerar hans roll som skyddsombud.

OM DET UPPSTÅR incidenter eller situationer då det finns risk för en olycka, så rapporteras det för att minimera att det händer igen. Trollhättans församlings HR-avdelning administrerar och följer upp åtgärder i samarbete med skyddsombudet.

– Jag upplever att det finns ett stort engagemang för de här frågorna hos vår arbetsgivare och på kyrkogårdsförvaltningen. Vi har nu investerat i nya varselkläder som syns bra, nya skyddsskor och även hörselkåpor med medhörning så att motorljud filtreras bort och du inte behöver ta av dem hela tiden för att höra om någon ska prata med dig, berättar Andreas, medan Dan Svensson med van hand manövrerar skopan för gravgrävningen. Lugnt och rutinerat manövrerar han den med sina joysticks i förarhytten.

– Det här är ett hedersuppdrag och vi är måna om att göra det på ett värdigt och fint sätt, säger han.

MYCKET REGN, VIND och snö ökar såklart riskerna i jobbet. Både ergonomiskt och att det lättare kan uppstå oväntade situationer med allt från knäckta grenar till halka och mark som blir mjuk.

– Det är väldigt sällan det händer något och det är så vi vill att det ska vara. Det är ett slitsamt jobb på många sätt och då är just säkra rutiner och bra utrustning viktigt, säger Andreas Molin. Begravningsplatserna ska också vara en trygg plats för alla besökare. Ett viktigt led i det arbetet är att alla stående gravstenar kontrolleras regelbundet.

– Varje gravsten som är högre än 35 centimeter ska kontrolleras var femte år så att det inte finns risk för att den ska välta. Många äldre stenar är fastgjutna och till slut släpper cementen. Nya stenar anläggs alltid med två rostfria stänger, som är fästa i stenen och går 80 centimeter ner i marken. De kallas för dubb, berättar Maria Karlsson. Hon kombinerar rollen som kyrkogårdsarbetare med att också ansvara för gravstenskontrollen och visa gravar för anhöriga.

– Vår gravstenskontroll omfattar 1200 stenar varje år eftersom vi har ungefär 6500 stenar som omfattas av regelverket. Vi gör ett hållfasthetstest motsvarande 35 kilos tryck utifrån angivna riktlinjer. Om någon inte klarar testet så lägger vi ner stenen och kontaktar gravrättsinnehavarna. Det är då deras ansvar att få stenen rest och fastsatt på ett korrekt sätt, påpekar Maria.

REGLERNA SKÄRPTES FÖR omkring 15 år sedan då ett litet barn klättrade på en gravsten i Bollebygd. Den välte och barnet bröt nacken och omkom.

– Det var en väldigt tragisk olycka och vi vill aldrig mer att något sådant ska behöva hända, säger Maria.

Omkring 20–50 gravstenar varje år får säkerhetsanmärkning på Håjum och Götalunden. Även säkerhetsrutinerna för personalen i krematoriet är noga specificerade.

– Där finns stora risker med extremt höga temperaturer. Du får aldrig jobba ensam, utan ska vara minst två, säger Andreas Molin.