EFTER ATT HA promenerat med sekreteraren Stig och föreningens kassör, Kjell Stjernlöf då det som idag är en gigantisk byggarbetsplats med avskalade berg, staket och grävmaskiner i full gång, så förstår man att Stridsberg & Biörck var något alldeles speciellt.
– Det var ett tufft, bullrigt och skitigt jobb på många sätt, men här fanns en kamratanda som var helt fantastisk och man ställde upp för varandra,säger Stridsbergsveteranernas ordförande Per-Olof Lindström, som just den här dagen inte hade möjlighet att gå med sina kollegor i styrelsepresidiet.
PER-OLOF ANSTÄLLDES AV personalchefen Yngve Ytterberg som reparatör 1960. Då var Per-Olof bara 17 år.
– Han tyckte nog jag var lite för liten, men jag hade gått yrkesutbildning inom maskin. Det fanns inget maskinjobb då, så jag blev reparatör istället och hamnade med ett gott gäng med sju-åtta stycken. Det har jag aldrig ångrat. Anställningen på Stridsberg & Biörck formade mitt liv och när jag sedan bytte jobb till Saab efter tolv år så fortsatte jag att arbeta med underhåll där i 32 år, berättar han.
DET VAR STIG SVANTESSON som tillsammans med Bengt Backlund tog initiativet till bildandet av Stridsbergsveteranerna i början av 1990-talet.
– Vi bjöd in till en första träff och det kom 90 personer på fika och lite historiska föreläsningar om Stridsberg. Det var ett fantastiskt gensvar, berättar Stig.
Sedan dess har umgänget med alla forna kollegor fortsatt, även om antalet aktiva medlemmar successivt minskat i takt med att de blivit gamla och avlidit. Under normala omständigheter samlas ändå Stridsbergarna varje tisdag klockan 10 i den lokal som man har tillgång till i det gamla kontorshuset. Här är det nu arbetsplatskontor för Vårviksprojektet och Trollhättans fastighetsbolag Kraftstaden leder och samordnar arbetet i samspel med anlitade entreprenörer.
I SAMMA KONTORSBYGGNAD, på andra våningen, fanns förr två personallägenheter. Där växte Kjell Stjerlöf upp och bodde tills han var 17 år.
– Pappa var produktionschef och jag började jobba extra som postbud på sommarloven när jag var tolv. Att vara son till produktionschefen gav osökt en position som de anställda uppmärksammade. Det var dåtidens hierarki, minns Kjell.
HÖGTIDSSTUNDEN VAR VARJE lördag klockan 13. Då ljöd tutan och arbetarna tog helg. Hela området förvandlades då till ett gigantiskt nöjesfält fyllt av äventyr för Kjell, hans bror och barnen i grannskapet. Kjell har mängder av anekdoter att berätta.
– Min storebror var en hejare på elektronik, och under VM i fotboll i Sverige 1958
fixade han till antennen så vi kunde se matcherna på TV i vår lägenhet. Då samlades många av personalen för att titta, berättar han och pekar upp mot ett av lägenhetsfönstren.
MAN RIKTIGT HÖR jublet när de forna blågula stjärnspelarna som Agne Simonson och Gunnar Gren briljerar och bidrar ytterligare till att stärka stoltheten i en redan stark bruksanda.
IDAG GÅR DET inte lika fort för Kjell att ta sig runt på området som det gjorde i ungdomens dagar. Men även om benen behöver rullatorns trygghet, så är det ett friskt och oerhört glatt sinne som möter oss när Kjell rullat genom grindarna, kliver ur bilen och sätter ner fötterna på sina barndoms domäner.
TILLSAMMANS MED STIG, som stödjer sig på sin käpp, tar han med oss på en historisk rundvandring bland de röda tegelbyggnaderna där det under många år tillverkades världsledande sågblad och klingor. Det var ett precisionsjobb på högsta nivå, utvecklat av ingenjören Ernst Stridsberg. Han tog med sig sina kunskaper hem till Sverige efter sina studier i England.
TILLSAMMANS MED DEN unge ingenjören Johan Oscar Biörck, som redan efter några år lämnade företaget, startade Ernst tillverkning i Torshälla i Eskilstuna kommun, men 1879 gick flyttlasset till Trollhättan där företaget drevs fram till nedläggningen 1990. Först på området vid Oscarsbron och Spikön innan flytten gick till Källstorp 1910. Sista anhalten blev Kardanvägen på andra sidan stan, där nya lokaler togs i bruk 1987.
STIG SVANTESSON ANSTÄLLDES som ekonomiassistent som 18-åring 1959 och blev så småningom kamrer. Han var 1990 också siste man ut på företaget då det till slut avvecklades av finska Hackman.
– Det var vemodigt att vara sist kvar och göra klart alla papper, men minnena från
mina år i företaget är fantastiska, säger Stig, som också under många år var en duktig fotbollsspelare i Skoftebyns IF och efter sin aktiva karriär också tränade flera lokala lag.
– Att jag spelade fotboll var definitivt ingen nackdel när jag anställdes. Det var en viktig match för Stridbergs & Biörcks korplag någon vecka senare, så när personalchefen Yngve Ytterberg fick reda på att jag spelade fotboll var anställningen så gott som klar, berättar Stig och skrattar.
JUST FOTBOLLEN OCH hockebockey (hockey med bandyklubbor och boll) var en viktig del i att skapa samhörighet och teamkänsla på företaget.
– De allra flesta blev kvar under många år och jobbade här merparten av sitt yrkesliv, berättar Stig.
CORONAPANDEMIN HAR GJORT att Stridsbergsveteranernas träffar har pausats.
– Det känns väldigt tråkigt. Den sociala biten betyder väldigt mycket, men några av oss håller kontakt på telefon, säger Stig.
FRÅN HEMMET I Sjuntorp beskriver Per-Olof sitt Stridsberg på ett målande sätt. Idag är vardagen mer ensam, sedan även hans andra hustru gått bort efter en tids sjukdom.
– Det känns tomt, säger Per-Olof som därför gläds extra mycket när Stig, Kjell eller andra Stridsbergare hör av sig.
EFTER UPPVÄXTEN I Trollhättan med Stridsberg & Biörck utanför pojkrummet, flyttade Kjell Stjernlöf för att studera. Han jobbade sedan i många år med försäljning på Volvo lastvagnar och är sedan länge en inbiten göteborgare. Men när det gäller utvecklingen av Vårvik har han och hans vänner bland Stridsbergarna bidragit med mycket historisk kunskap i utformandet av stadsdelen, som ska knytas till stan via en 242 meter lång klaffbro över älven och avlasta den södra klaffbron.
– Vi har bland annat kunnat berätta var skyddsrummen fanns under krigen så att de kan dokumenteras. Dessutom har vi fått bidra med förslag på namn till gator och byggnader så att Vårvik knyter an till historien. Det betyder oerhört mycket för oss att Kraftstaden verkligen månat om att ta vara på områdets bakgrund, säger Kjell.
KRONAN PÅ VERKET blir den bok som Stridsbergarna så länge önskat. Trollhätteprofilen och skribenten Per-Gunnar Modigh är sedan en tid tillbaka igång med författandet och insamlandet av material, på uppdrag av Kraftstaden.
– Vi har träffat Per-Gunnar flera gånger och han har fått låna material av oss. Det ska bli fantastiskt roligt att få läsa boken när den är klar, säger Kjell.
Stridsbergarna har funnit i många år, men 2019 blev man formellt en egen förening som idag har 14 medlemmar med koppling till en av Trollhättans historiska industrier. Sekreteraren Stig Svantesson (vänstra bilden) och kassören Kjell Stjernlöf är tacksamma och glada över att Stridbergseran bevaras och får sätta lite prägel på den nya stadsdelen Vårvik.
T e x t: Erik Torstensson, foto: Shaif Sulaihi