Patos- Människan på andra sidan

De ser med oro fram emot valdagen söndagen den 9 september. Vilket svar kommer Sveriges väljare att ge när det gäller vår, i grunden, humanitära hållning? Agneta konstaterar att medmänsklighet och människovärde utmanas av ett nytt tonläge i debatten. Gränserna i diskussionerna har flyttats fram och det har blivit mer okej att föra fram oemotsagda ”sanningar” runt fikaborden, trots att faktaunderlaget ofta svajar betänkligt.
– Det är exempelvis inte så att Sverige översvämmas av flyktingar. 97,5 procent av världens flyktingar flyr till och tas emot i fattiga länder och inte av länder i Europa, påpekar Agneta.

 MITT I DEBATTEN om flyktingkvoter, EU-direktiv och asylregler är frågan om Sverige kan bevara sin grundhållning ur ett rent mänskligt perspektiv, och samtidigt hantera integrationen. Den som vi tillsammans kan bidra till ute i våra föreningar, hos företag, i humanitära organisationer och kyrkor. Många människor engagerar sig och gör en stor insats för andra, som av olika skäl lämnat sina hem och sina familjer för att söka ett nytt liv i ett annat land.

FÖR SVENSKA KYRKAN är det en självklarhet att sätta människovärdet högt. Det gäller inte minst de så kallade papperslösa, som fått avslag på sin asylansökan och därmed inte har laglig rätt att vistas i landet. Sveriges riksdag beslöt 2013 att barn som lever i papperslöshet ändå ska ha rätt till skola och vård, samt att även vuxna ska ha rätt till akutare vård ”som inte kan anstå”.
Agneta van der Poel konstaterar att det florerar olika påståenden och rykten om hur kyrkan i Trollhättan agerar i frågan om just papperslösa.
– En del tror exempelvis att vi gömmer människor i Lextorpskyrkan, men det funkar inte så. Vi utgår alltid från människovärdet och välkomnar alla, oavsett situation. Men vi ger inte pengar eller förmedlar boenden eller svartjobb. Däremot kan vi bidra med mat och kläder som skänkts av butiker och privatpersoner. Och så erbjuder vi mötesplatser, berättar Agneta van der Poel.

RIKTLINJERNA FÖR HUR Trollhättans pastorat ska agera för att inte tumma på människovärdet, men samtidigt respektera samhällets regler och lagar, utgår från svensk lagstiftning, FN:s barnkonvention och konventionen om mänskliga rättigheter.
– Det kan handla om att ge psykosocialt stöd, förmedla kontakt med hälso- och sjukvård eller med Rådgivningsbyrån för asyl- och flyktingfrågor, säger Agneta.

SAMTIDIGT GRANSKAR KYRKAN kritiskt hur människor påverkas av migrationspolitiken och sätter ord på den verklighet man möter.
Agneta och hennes kollegor har träffat den 9-årige pojken som inte vill leva längre, när han förstår innebörden i brevet från Migrationsverket. De stöttar den 12-åriga flickan som under en utflykt utbrister: ”Åh nu glömmer vi livet för ett tag!”, eller den förtvivlade pappan som fått uppehållstillstånd i Sverige, men som inte kan få hit sin fru och små barn från flyktinglägret, eftersom han inte omfattas av de nya reglerna för så kallad familjeåterförening.
– Jag kan räkna upp exempel efter exempel som bara understryker det faktum att det bakom varje politikers ord och principer ryms enskilda människoöden. För oss, som möter den enskilda människan, blir det så påtagligt hur tuff vår migrationspolitik har blivit och hur hårt den slår, säger Agneta van der Poel.

HON KONSTATERAR ATT ett enkelt tankeexperiment kanske kan ge ett annat perspektiv.
– Om du tänker dig in i att det är dina egna barn eller föräldrar som är i motsvarade utsatta situation någonstans i världen, hur önskar du att de blivit behandlade då?
Agneta påminner om att en tredjedel av Sveriges befolkning flydde undan svält och missväxt för drygt hundra år sedan. Hon understryker att Sverige och alla andra länder förstås måste ha ett fungerande och organiserat flyktingmottagande, men samtidigt är hon så trött på att höra alla som klagar och skyller stort och smått på invandringen.
– Istället kan man fråga sig hur exempelvis vår äldreomsorg skulle fungera utan alla de medarbetare som kommit hit från andra länder.

AGNETA SER MED stor oro på den politiska utvecklingen, men ser också positiva signaler i samhällets motreaktion mot intoleransen.
– Det är exempelvis bra att man nu på riksplanet ser över var gränsen går när det gäller rätten att demonstrera på våra gator. Man ser också att fler och fler tydligare säger ifrån och står upp för de mänskliga rättigheterna.  
Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén har uttryckt kyrkans hållning så här: ”Vi hjälper inte människor för att de är kristna, utan för att vi är kristna”. Och förutom att Svenska kyrkan i Trollhättan stödjer utsatta, oavsett religion eller bakgrund, arbetar man med att ordna praktikplatser och mötesplatser för att bidra till en aktiv integration. Att bygga sociala sammanhang och relationer är nyckeln, poängterar Agneta van der Poel.

 Den partipolitiskt och religiöst obundna organisationen Rösta mer mänskligt vill bidra till att det politiska samtalet tar steget bort från enkelspårig retorik där grupper ställs mot varandra i den offentliga debatten. Inför valet jobbar organisationen för ett medmänskligt, demokratiskt och hållbart Sverige under hashtagen #röstamermänskligt. Läs mer på rostamermanskligt.se