Ulf Sundberg – med Patos för kommunikation

Och under de två pandemiåren har kommunikation varit viktigare än någonsin.
– Jag har lärt mig mycket nytt in i det sista, säger den nyblivne pensionären.

HAN ÄR JUST hemkommen från en skidutflykt till Sälen när vi träffas. Förutom den årliga dagen med utförsåkning så är det längdåkningen som prioriterats även den här fjällturen. I år har han också avverkat sitt tionde Vasalopp, även om det i skrivande stund är några veckor till Ulfs egen jubileumsstart den 6 mars, då Vasaloppet genomförs för 100:e gången.
– I sju av nio tidigare lopp har jag gått i mål, i alla fall. Men två gånger var det bedrövligt väder. Jag är en glad motionär och ser det som en kul dag på skidor, fast det är klart att jag blir lite trött, säger Ulf, som även avverkat backarna i Trollhättans klassiska löpartävling Kraftprovet flera gånger.

FÖRUTOM LÖPNING OCH skidor så är det inte minst stugan i Mariestad som  lockar på fritiden. Tillsammans med hustrun, som nyligen också varvat ner efter  många år inom äldreomsorgen, har Ulf ett verkligt smultronställe ett stenkast från Vänerns vatten i parets födelsestad.
– Vi har motorbåten alldeles vid tomtgränsen via en liten kanal in från Vänern, men  vi är inte bara där på sommaren utan väldigt mycket året runt. Det är avkopplande, säger Ulf, som haft en hektisk avslutning i kommunikationsrollen inom Svenska kyrkan i Trollhättan.

Pandemin har ställt ännu större krav på att utveckla de digitala kommunikationskanalerna ytterligare. Och livesändningar har blivit vardag.
– De senaste åren har vi varit två kommunikatörer och det har varit nödvändigt för att hinna med allting. Kommunikation är viktigt och det har skett en enorm utveckling under mina år, från att kanske mer ta fram affischer och skriva till att jobba  mer strategiskt, säger Ulf, som var en av de första inom kyrkan i Trollhättan som fick en egen PC.
– Det handlade ju om stora pengar då, så beslut om inköp av min dator var faktiskt uppe till beslut i kyrkorådet, berättar Ulf och skrattar.
– En fråga var också om jag skulle nöja mig med en hårddisk på 100 megabit eller om jag skulle ha så mycket som 200. Jag slog till och tog 200 och jag minns när jag satt och publicerade det första materialet på vår första hemsida. Idag har vi en gemensam nationell plattform för hela Svenska kyrkan och ett utbyte mellan kommunikatörerna både på nationell nivå och stiftsnivå. 

UNDER DEN NU påbörjade mandatperioden efter kyrkovalet i höstas har Ulf själv  tagit plats i både det lokala kyrkorådet som i stiftsstyrelsen i Skara, som representant för Öppen kyrka – en kyrka för alla. Han sitter också med i Trollhättans kyrkofullmäktige.
– Jag vill vara med och verka för att Svenska kyrkan ska ha en betydande roll i vårt samhälle och finnas till för människor som söker. Kyrkan är en viktig aktör i samhället. Se bara på allt det stora sociala arbete vi gör, understryker Ulf.

Just att tydligare lyfta fram kyrkans roll i Trollhättebornas vardag var ett av huvudsyftena när magasinet du just nu håller i, Patos, föddes i december 2015.
– Vi ville ta ett nytt grepp om vår församlingstidning Kyrkpulsen och visa att kyrkan inte är något vid sidan av "det vanliga samhället", utan att vi verkligen är en  kyrka bland invånarna. En kyrka på köksbordet var vår ledstjärna och det tycker jag att Patos har blivit. De senaste åren har vi också börjat satsa på filmade Patos-inslag i våra sociala kanaler.

ULF HAR VARIT kyrkans spindel i nätet i det löpande arbetet med magasinet, som nominerades till Publishingpriset för tidskrifter redan 2016. Läsarundersökningar visar också att Patos verkligen är uppskattat och läst av väldigt många.

Förutom att genom åren ha lagt mycket tid på att skriva och fotografera har sändningarna i Radio Trollhättan varit en återkommande del av Ulfs uppdrag. Det har blivit hundratals närradiosändningar, både gudstjänster och radiomagasin med mycket intervjuer och musik. 
– Radio är ett väldigt roligt och direkt media att jobba med, säger Ulf, som också gjort många uppskattade livesändningar ute i verksamheterna.

RELATIONEN MED KYRKAN fanns redan i tonåren, då Ulf var aktiv i Svenska kyrkans scoutliknande verksamhet inom Ansgarsförbundet hemma i Mariestad. Ansgarförbundet bildade 1992 Svenska kyrkans unga tillsammans med Kyrkans ungdom.
Intresset för friluftslivet har Ulf fortsatt att vårda och han var i många år ledare  inom Trollhättans scoutkår, där han fortfarande är medlem.
– I Mariestad hade vi en driftig kyrkoherde som undrade om inte jag ville börja jobba som fritidsledare inom kyrkan efter gymnasiet. Jag jobbade med det i några år, innan jag utbildade mig till församlingsassistent i Sigtuna.

Sedan gjorde Ulf sin första mellanlandning i Trollhättan i början av 1980-talet.
– Ja, jag jobbade ett par år här med barn och ungdomar som församlingsassistent, innan jag fick jobb som konsulent för just Ansgarsförbundet i Stockholm. Parallellt med det läste jag informationskunskap på Journalisthögskolan. Och när tjänsten som informationssekreterare dök upp i Trollhättan tyckte Ulf och Eva-Marie, som vid det här laget blivit ett par och gift sig, att det var dags att flytta närmare hemtrakterna. 

DET SOM FRÅN och med årsskiftet 2022 nu formellt blivit en gemensam församling istället för tre församlingar i Trollhättans pastorat, var när Ulf började i april 1990 tre pastorat med varsin kyrkoherde i Götalunden, Lextorp och  Trollhättan.
– Det såg lite annorlunda ut då och de tre pastoraten ingick i en kyrklig  samfällighet, som jag jobbade för. Men organisationer utvecklas och förändras, konstaterar Ulf.

Den egna tron har alltid funnits där.
– Det är väl ingen absolut förutsättning, men det är klart att det har underlättat i mitt jobb att jag delat kyrkans värderingar, säger Ulf. 
Han stöter då och då på frågeställningen om det på något sätt går att gradera hur  mycket man tror. Han har sitt svar klart.
– Hur mycket eller lite du tror är inget du kan eller behöver mäta på en skala, utan det viktigaste är vad tron ger dig. För mig handlar det om en känsla av gemenskap och tillit.